Träning och motion vecka 30

Jag är väldigt nöjd med träningen i veckan, trots en resa blev det mycket promenader, vilket känns i benen idag. Imorgon börjar jag jobba igen, så nu blir nästa utmaning att hitta tid till träningen i vardagen!

Sån besvikelse

Jag och min pojkvän var två av de 2500 Djurgårdare som tagit oss till Malmö för att se matchen MFF-DIF i lördags. Vi åkte redan i torsdags, hade bokat hotell, skulle över till Köpenhamn och helt enkelt ha en kanonhelg. Vad som hände istället har ni säkert redan läst.

Jag kommer hem från resan med en blandning av besvikelse och ilska i magen. Det är så många saker som har gått fel, så många saker som jag känner mig trött över. Det börjar med samlingen på Lilla torg i centrala Malmö. Vi har det jättetrevligt med god mat och för min del alkoholfri dryck på Victors. Vi deltar sedan i den stora marschen till arenan (inte den lilla med ca 150 pers tågade, de som för övrigt också kastade smällare på barn), och så långt var allting jättebra. Polisen gjorde ett kanonjobb och det var varken stökigt eller dålig stämning.

Problemen uppstår när någon/några börjar kasta in smällare på planen. Vi stod precis bakom mål, jag ser i princip ingenting till vänster om mig eftersom det står massor av människor med flaggor där. Varje gång det smäller blir jag lika rädd, samtidigt som jag blir argare och argare. Att matchen bryts är inget som förvånar mig.

Det som gör mig så fly förbannad är hur ett fåtal personer kan förstöra för så många! Vi la ut dyra pengar för att se det här och det enda vi fick uppleva är 12 minuter fotboll?!?

När vi gick från arenan skämdes jag för att kalla mig Djurgårdare. Jag slutar hellre gå på fotboll än att bli associerad med såna som kastar saker och slåss på läktaren. Av alla oss som var där är 99 % normala supportrar som bara vill stötta vårt lag genom att sjunga på läktaren. Men den lilla procent som vill mer lyckas förstöra för oss alla.

Jag är så jävla besviken. Och imorgon börjar jag jobba igen.