Om pulver

Pulverdieter är nog det enda jag inte har provat i bantningsväg hittills. På något sätt har det alltid burit mig emot att ersätta måltider med pulversoppor och shakes, även om jag kan tycka att bars är lite bättre (det är i alla fall något att tugga på!).

Självklart ska man väl ändå erkänna att tanken dyker upp i huvudet ibland – det är ju bevisat att man tappar vikt snabbt på det. Vilket osökt får mig att komma till nästa fråga: men hur bra kan man lyckas med pulver då? Hur lätt är det att börja äta mat igen när man levt på pulver väldigt länge?

När jag utgår från mig själv, och då framför allt min sjukdomshistoria, framstår det ganska tydligt att pulver inte är ett alternativ. Jag kan riktigt se hur jag blir manisk och får för mig att jag inte kan äta mat alls längre. Hej Anorexia liksom! Dessutom har jag provat så många olika metoder, som alla har haft en sak gemensamt – de är för extrema! Efter snart 7 månaders terapi med matdagbok och KBT har jag insett att extrema dieter ökar risken för hetsätning, av den enkla anledningen att jag är hungrig!

Mat är inte rätt sätt att hantera ångest och det är inte rätt sätt att hantera maten att äta extremt – inte för mig i alla fall. För första gången har jag långsiktiga mål som jag ska nå den riktiga vägen: genom sund mathållning och motion. I den sunda livsstilen finns det plats för allt, men inte alltid.

(Sen kan jag inte låta bli att tycka att pulver är lite fusk. Utmaningen är väl ändå att göra rätt enligt naturens alla lagar?)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s