Hållbar utveckling

Jag tycker att det är ganska intressant med viktminskning, det vill säga, vilka vägar man kan gå, hur man motionerar och hur man sedan ska göra för att hålla vikten. Det måste ju vara allas vårt mål, eller? Att hålla en balanserad kost med motion så att man håller vikt och hälsa där man vill?

Som bekant har jag ju provat det mest: LCHF, GI, Viktväktarna, Hälsovakten, Nutrilett… Men det som funkat bäst är det som funkar nu. En enkel variant: gör av mer än du stoppar i dig.

Vad är skillnaden för mig? Jo, den kognitiva förändring jag genomgick med hjälp av tjejerna i KBT-gruppen. Det känns som om jag ändrat hela min inställning till mat och motion. Jag känner mig sundare, och ännu bättre, jag inser att det är okej om viktminskningen tar tid. Det behöver inte ske på en månad, ett halvår eller ens ett år. Det tog längre tid än ett år för mig att lägga på mig allt, så hur ska jag då kunna förvänta mig att det ska försvinna på kortare tid?

Motion har jag blivit bättre på. I princip har jag gått från icke motionerande till lagom – just nu. Jag kanske motionerar 4-5 dagar i veckan, mest i form av Zumba och powerwalks. Det passar mig – just nu.

På grund av allt det här blir jag lite rädd när jag läser på andra ställen att det hetsas att gå ner så mycket som möjligt på kort tid. Där man uppmanar alla att göra diverse hemma-gympa-övningar varje dag (som är bra), men extremt många! Jag vet att jag har större chans att behålla min viktminskning om jag inte begränsar mig för mycket. Översättning: det är helt okej att ta en fika (inte bara kaffe) ibland. Det är helt okej att äta en efterrätt ibland. Det handlar om planering.

Ändå är det jag som känner mig konstig, för att jag inte hetsar ner min vikt (längre) eller tar ut mig tre tusen procent på gymmet varje dag. All heder åt er som kan, men snälla fantastiska människor… Jag är inte mindre fantastisk för att jag gör på ett sätt som passar mig – som ger mig hållbar utveckling. Jag bara går åt ett annat håll.

Bildens källa.