Länge sen sist

Helt okej med tanke på hur länge sen det var som jag motionerade.

20120330-224840.jpg

Man glömmer så lätt

För ett år sen var jag i mitt livs värsta form, kom inte i 90 % av mina kläder, hetsåt mest jämt och brydde mig inte så mycket om vart jag var på väg i livet.

Nu är jag på väg mot mitt livs bästa form, jag kommer i kanske 70 % av mina kläder, jag hetsäter typ aldrig och bryr mig väldigt mycket om vart jag är på väg.

Det är lätt att glömma hur dåligt man har mått när man mår bra och det är lätt att glömma att det faktiskt går att må bra när man mår dåligt. Jag är tacksam för att bloggen hjälper mig minnas, och att jag inte raderat alla bilder på  mig när jag var som störst. För det är lite det som jag gjorde att jag började tänka på det här.

Jag känner en del folk som inte vill kännas vid att de varit tjocka, utan plockar bort alla stora bilder (eller tar bort taggen) på sig själva. Varför? Är det så mycket skam i att vara tjock att man inte ens ska kunna erkänna det för sig själv?

Inte okej? Bild från nyår 2010.

Okej, det är jobbigt, det tycker jag också. Jag var ju inte heller dem som direkt hoppade av glädje när kameran kom fram. Men jag tror verkligen på det här med att vara stolt över den man är – oavsett om man varit tjock, smal, sjuk, frisk… Överhuvudtaget när man mått dåligt och sedan ändrat det till något bättre!

Så jag tänker inte ta bort gamla bilder eller taggar där jag är tjock. Jag var som jag var, och nu är jag som jag är – STOLT

Resultat: en vecka senare

Mina resultat efter en vecka (eller 7 dagar):

Vikt: 99 kg (-4 kg sedan förra vecka, men jag tror att det är mycket vatten som försvunnit!)
Vad: 47 cm (-0 cm)
Lår: 70,5 cm (-0 cm)
Höfter: 127 cm (-3 cm)
Magens bredaste ställe: 114 cm (-0 cm)
Under byst: 110 cm (-2 cm)
Arm: 41,5 cm (-0 cm)

Totalt fyra kilo mindre och fem cm smalare. Ser fram emot en vecka med träning! 🙂

Hållbar utveckling

Ikväll har jag, fästmannen och några vänner suttit på ett avStockholms många O’Leary’s för att se kvalseriematchen mellan Djurgården och Timrå.

Som sig naturligt faller åt vi också middag där innan matchen började. I och med det hamnar jag också i en av många diskussioner med mig själv, när det gäller det här med nyttigare alternativ, vad man ska dricka och så vidare. Alkohol dricker jag väldigt sällan, framför allt inte mitt i veckan, så det är ju ett mindre problem. Värre är det ju då med maten.

O’Leary’s, och ställen med liknande typ av miljö, har ju oftast bara en typ av mat: burgare, stora köttbitar, nachos och feta friterade rätter. Undantaget är möjligtvis pastan och salladerna (men de ligger inte långt efter). För att vara på den säkra sidan tog vi en 45 minuters promenad innan matchdags, och beställde en sallad till middag.

Jag blev sådär mätt, och tog därför helt sonika cheesecake till efterrätt. Det är nu man hamnar i diskussioner, både med sig själv och andra. Jag hävdar att cheesecake och pubmat faktiskt kan vara en del av en hälsosam livsstil, och till och med en del av de 100 grymma dagarna.

Nog ska man väl kunna äta det man vill ha, och lita på att man har lärt sig tillräckligt mycket för att inte vilja ha sött och fett hela tiden? Så är det i alla fall för mig.

Min resa håller på att lära mig vikten av hållbar utveckling, att äta lite mer vissa dagar och mindre andra dagar, att motionera för att hålla mig i fas och tänka ett steg längre.

Hållbar utveckling, helt enkelt.

Liten lägesrapport

Det går bra. Jag är fortfarande halvsjuk, men har förhoppning om att kunna börja träna ordentligt den här veckan. Lite less är jag dock, för när jag tjuvvägde mig i förrgår visade vågen upp snarare än ner. 😦 Cm är också envist kvar på kroppen, men jag hoppas att det tajtar till sig lite när träningen kommer igång igen.