Lattemorsor och gubbar som inte kan räkna

Jo, visst inser jag att jag låter som en riktigt gammal kärring när jag sätter en sådan rubrik, men under lunchen idag var jag måttligt road av folks beteende när det gäller lunchruschen i ett köpcentrum.

Jag och fyra vänner skulle äta lunch tillsammans och hade kommit överens om att vi skulle mötas upp vid tolvsnåret vid vald restaurang. Sagt och gjort, vi var några minuter sena när vi gick in till restaurangen, som redan prick tolv var ganska full. Inget ovanligt här, det är ju trots allt fredag!

Nej, det som genast blir ett problem är att vi är ett sällskap på fem personer som av naturliga skäl vill äta vår lunch tillsammans. Det som just då fanns ledigt i restaurangen var bord för två, utan möjlighet att flytta ihop flera bord. Vi står och spanar ut över folkmassan, och långt bort i hörnet får jag plötsligt syn på ett bås med plats för allihopa! Ivrig försöker jag skynda mig genom massan för att nå fram till bordet, men bara någon meter framför mig dyker en man med bricka ned och tar platsen. Irriterande nog upptäckter jag att han och hans sällskap uppgår till den nätta summan av två personer.

What the?! Det finns ju hur många lediga bord för två som helst! Morrande blänger jag på honom och går tillbaka till att spana efter fler bord.

Merparten av restaurangens bord upptas av just ätande människor, med ett undantag: lattemorsorna. Ni vet, de där hyperhippa mammorna som är ute och svänger med sina designervagnar, halvskrikiga barn och lurarna kopplade till sina blänkande iphones. Hur tänker man när man tar med sig barnvagn, bäbis och hundra miljoner skötväskor och bestämmer sig för att det är en bra idé att äta lunch samtidigt som alla arbetande människor?

Vi inte har inte så mycket annat väl än att äta vid tolv, det är då vi har lunch. Men du, kanelmjölksmamma, du kan vänta tills vi är klara eller komma tidigare. Och flytta på den jävla barnvagnen!

Vi hinner lämna restaurangen och komma tillbaka igen, eftersom det i princip var knökfullt på alla ställen vi provade. När vi till slut får tag på ett bord är vi alla ganska stressade, irriterade och hungriga. Det blev trots allt en trevlig lunch, men det där med lattemorsor och felräknande gubbar vill jag inte vara med om på ett bra tag igen.

What?!

Jag hittade den här sidan ang BMI och blev lite smått ställd när jag insåg att fetma inte bara är fetma, utan att det finns olika klasser av fetma!

Självklart var jag tvungen att räkna och insåg att jag gått från fetma klass III, men att jag just nu ligger på fetma klass I. Det tar sig alltså! 🙂

(Jag vet att man inte enbart ska stirra sig blind på sitt BMI, men det är ju ändå lite kul när man ser skillnaden åt rätt håll!)