Vår på riktigt

Kan man säga att det är vår på riktigt nu när vi gått över till sommartid? Det känns så. Fast, det var ju ganska kallt idag, trots strålande sol. Jag hade dagen till ära tagit fram vårjackan, men jag fick snällt byta igen.

Vi har försökt att ta det lugnt idag, men av någon anledning känns det som om våra helgen sällan blir lugna. Snarare är det som om man ska hinna med allt som man inte hinner göra annars: träffa vänner, umgås med familjen, spela TV-spel, laga mat osv osv. Idag var planen att älsklingen skulle shoppa lite kläder och sedan skulle vi äta en sen lunch hos svärmor.

Självklart kan ju inte jag följa med i butiker utan att shoppa också, haha! Jag hittade i alla fall de här jättesnygga tygskorna i turkost, på rea dessutom! Alla som känner mig vet också att turkost är en färg jag fullkomligt älskar! Mina glasögon är ju som bekant turkosa, min kappa drar åt det turkosa hållet och nu alltså vårskorna. Nej, man kan helt enkelt inte få för mycket av den färgen! Det fanns även snygga turkosliknande Converse också, men varför betala sex hundra mer för ett par skor som dessutom får mina fötter att se större ut än de är?

Vi provade lite kläder på H&M också. Alltså, jag har problem med H&M. Deras storlekar är helt fucked up när det gäller oss stora människor. Inte nog med att all övervikt endast får sitta på magen, man får absolut inte ha tjocka armar eller ben, för då passar inte kläderna, oavsett vilken storlek man tar. Jag provade en skitsnygg skjortklänning i strl 54 (!!!, jag som drar 48 i vanliga fall) som satt jättebra över höfterna, men som också var alldeles för stor på överkroppen. Till saken hör i alla fall att ärmarna på denna skapelse var precis lagom för mina armar. Av detta kan man ju då dra två slutsater: antingen har jag vääääääääldigt tjocka armar till min kropp eller så har de väääääääääldigt smala ärmar till sina kläder. Jag vet ju vad jag vill tro i alla fall, haha!

Den här tröjan fick i alla fall hänga med hem, men inte från H&M. Snygg passform, trots att ränderna går åt ”fel” håll.

Annars går det ganska okej. Jag hade en mindre uppenbarelse i soffan innan, helt random när vi tittade på TV. Vi pratade lite om viktminskning och jag sa till min fästman:
– Tänk om jag faktisk klarar det den här den här gången!
Han tittade lite förvånat på mig innan han sa:
– Men älskling, det gör du ju redan.

Och han har ju rätt. Jag gör ju redan det här! Det fungerar, jag har gått ned 28 kg sedan slutet av augusti. Det är inte om, kanske eller när. Jag gör det här, precis nu, och det är inte ett dugg konstigt! Och med det avslutar jag med en liten bild från ShapeUp-appen, såhär dag 5 av 100 grymma dagar. Sov gott med er!

Ute i frihet igen!

Igår var jag tillbaka ute för första gången sedan jag drog på mig tokförkylningen i början av veckan. Gud, så härligt med solsken, varma vindar, uppknäppt jacka och S O L S K E N! Vårblommor på backen, lön på kontot och massor med härliga saker att se fram emot.

Bland annat åt vi lunch för att fira älsklingens småsyskon, hann hämta våra säsongsbiljetter till fotbollen och ta en skön promenad från Stadion till Hötorget, hann med lite shopping innan hockeymatchen och trots ett tråkigt resultat åkte vi hem och myste med tacos och milkshake (inte tillsammans, hehe!).

En helt okej lördag, helt enkelt. Idag väntar mer shopping, middag med svärmor och mer TV-spel ikväll! Kunder ju inte låta bli att skaffa nya Resident Evil som släpptes igår!

Bildens källa.

Och just det! En glad nyhet igår också – min lärarlegitimation har kommit! 🙂

Motivation

Ibland kan man behöva lite extra motivation, något som får en att minnas varför man påbörjade sin viktminskning (eller vad det nu kan vara). Idag är en sådan dag för mig. Inte för att jag inte minns, eller fortfarande ler åt framgången, utan för att jag har tråkigt.

Att inte småäta när jag har tråkigt har alltid varit en utmaning för mig, speciellt sedan jag på allvar försökt ta tag i min vikt. Mellanmål i all ära, men ibland är det fortfarande svårt att stoppa den där automatiserade handlingen att stoppa något i munnen. Ni som känner igen er vet att i det här läget räcker det oftast inte att man radar upp alla anledningar till varför man inte ska. Är man tillräckligt desperat/uttråkad spelar det ingen roll om du hotar mig med diabetes. Äh, jag har ju inte fått det innan, så varför skulle jag få det nu?

Något som oftast funkar för mig är det här:

Det här är en bild från juni 2011, tagen i Warszawa. Här väger jag min maxvikt, jag har så sjukt mycket ångest över mitt utseende när den här bilden tas. JAG HATAR DEN HÄR BILDEN. Den representerar allt som jag vill komma bort från. Dubbelhakor, flabbiga armar, ringen mitt på magen… I normala fall skulle jag kanske kunna hävda att åtminstone några av de saker jag tycker är oattraktiva med bilden kunde eventuellt handla om kamerans vinkel, min vinkel, ljuset och så vidare. Men just nu passar det bra att inte tänka så, för motivationen att fortsätta blir också större!

Stort

20120322-184816.jpg

Det här skulle egentligen vara ett inlägg om mat i Jamie Oliver-projektet. Inget märkvärdigt, jag har lagat det innan, men jag tror inte jag har lagt upp receptet här innan. Kortfattat är det vanliga köttbullar i tomatsås med pasta. Smaskigt, mäktigt och perfekt matlådemat.

Men det har idag hänt något som jag hellre vill skriva om än mat. Eller, egentligen kan jag nog inte säga att det ”hänt” för det är snarare något jag uppnått. Idag, mina vänner, visade vågen tvåsiffrigt! T V Å S I F F R I G T! Jag har inte varit på tvåsiffrigt sedan jag var tonåring! Och ganska intressant också, eftersom vågen i förrgår visade en sådär fyra kilo mer. Kan vi hoppas på att det är massa vätska som släppt efter några veckors slarvande?

Dag nummer två på 100 grymma dagar har i alla fall också gått bra, trots massor med snor idag också. Men vad gör det när man är lätt i hjärtat? 🙂

The Jamie Oliver Project

20120321-185850.jpg

Om jag skulle ta och berätta vad mitt andra stora projekt går ut på då. (Det första är, som ni säkert redan kopplat, 100 Grymma Dagar 2.0!) Jag har tänkt på det ganska länge, och bara någon dag innan jag såg att 100GD skulle börja bestämde jag mig för att göra det här. Jag kommer köra på med det också, bara för att det är roligt!

I alla fall. Till grejen hör att jag gillar, till och med älskar, att laga mat. Inte som proffs, men att fixs god mat hemma. En av mina stora förebilder och inspriationer är Jamie Oliver. Hans recept har ju dykt upp i bloggen några gånger, och det är precis det jag ska fortsätta med. Mitt Jamie Oliver-projekt går helt enkelt ut på att prova alla recept i två av hans böcker. Tanken är att jag ska prova minst ett nytt recept i veckan, men gärna fler. Det kommer självklart att dokumenteras.

Varför då? frågar ni er. Alltså, varför ska du göra det här? Bara för att det är roligt! Och för att jag gillar att testa nya saker. 🙂

En del recept har mi ju redan sett här, men lite nytt blir det väl också. Idag till exempel, lagade jag ugnsbakad lax i folie med haricot vertes och kokt potatis. Smask! 🙂

Lite grann off topic

Jag jobbar ju som lärare om det inte har framgått tidigare. 😛

Nu har jag i alla fall påbörjat en kurs som handlar om IKT och hur man kan använda den i sin undervisning. En del av kursen är att starta en blogg och sedan driva den under kursen. Meningen är att man ska fylla den med tankar, reflektioner, filmer och diskussioner. Ni hittar den här om det är någon som är intresserad!