Motivation

Ibland kan man behöva lite extra motivation, något som får en att minnas varför man påbörjade sin viktminskning (eller vad det nu kan vara). Idag är en sådan dag för mig. Inte för att jag inte minns, eller fortfarande ler åt framgången, utan för att jag har tråkigt.

Att inte småäta när jag har tråkigt har alltid varit en utmaning för mig, speciellt sedan jag på allvar försökt ta tag i min vikt. Mellanmål i all ära, men ibland är det fortfarande svårt att stoppa den där automatiserade handlingen att stoppa något i munnen. Ni som känner igen er vet att i det här läget räcker det oftast inte att man radar upp alla anledningar till varför man inte ska. Är man tillräckligt desperat/uttråkad spelar det ingen roll om du hotar mig med diabetes. Äh, jag har ju inte fått det innan, så varför skulle jag få det nu?

Något som oftast funkar för mig är det här:

Det här är en bild från juni 2011, tagen i Warszawa. Här väger jag min maxvikt, jag har så sjukt mycket ångest över mitt utseende när den här bilden tas. JAG HATAR DEN HÄR BILDEN. Den representerar allt som jag vill komma bort från. Dubbelhakor, flabbiga armar, ringen mitt på magen… I normala fall skulle jag kanske kunna hävda att åtminstone några av de saker jag tycker är oattraktiva med bilden kunde eventuellt handla om kamerans vinkel, min vinkel, ljuset och så vidare. Men just nu passar det bra att inte tänka så, för motivationen att fortsätta blir också större!

Stort

20120322-184816.jpg

Det här skulle egentligen vara ett inlägg om mat i Jamie Oliver-projektet. Inget märkvärdigt, jag har lagat det innan, men jag tror inte jag har lagt upp receptet här innan. Kortfattat är det vanliga köttbullar i tomatsås med pasta. Smaskigt, mäktigt och perfekt matlådemat.

Men det har idag hänt något som jag hellre vill skriva om än mat. Eller, egentligen kan jag nog inte säga att det ”hänt” för det är snarare något jag uppnått. Idag, mina vänner, visade vågen tvåsiffrigt! T V Å S I F F R I G T! Jag har inte varit på tvåsiffrigt sedan jag var tonåring! Och ganska intressant också, eftersom vågen i förrgår visade en sådär fyra kilo mer. Kan vi hoppas på att det är massa vätska som släppt efter några veckors slarvande?

Dag nummer två på 100 grymma dagar har i alla fall också gått bra, trots massor med snor idag också. Men vad gör det när man är lätt i hjärtat? 🙂

The Jamie Oliver Project

20120321-185850.jpg

Om jag skulle ta och berätta vad mitt andra stora projekt går ut på då. (Det första är, som ni säkert redan kopplat, 100 Grymma Dagar 2.0!) Jag har tänkt på det ganska länge, och bara någon dag innan jag såg att 100GD skulle börja bestämde jag mig för att göra det här. Jag kommer köra på med det också, bara för att det är roligt!

I alla fall. Till grejen hör att jag gillar, till och med älskar, att laga mat. Inte som proffs, men att fixs god mat hemma. En av mina stora förebilder och inspriationer är Jamie Oliver. Hans recept har ju dykt upp i bloggen några gånger, och det är precis det jag ska fortsätta med. Mitt Jamie Oliver-projekt går helt enkelt ut på att prova alla recept i två av hans böcker. Tanken är att jag ska prova minst ett nytt recept i veckan, men gärna fler. Det kommer självklart att dokumenteras.

Varför då? frågar ni er. Alltså, varför ska du göra det här? Bara för att det är roligt! Och för att jag gillar att testa nya saker. 🙂

En del recept har mi ju redan sett här, men lite nytt blir det väl också. Idag till exempel, lagade jag ugnsbakad lax i folie med haricot vertes och kokt potatis. Smask! 🙂

Lite grann off topic

Jag jobbar ju som lärare om det inte har framgått tidigare. 😛

Nu har jag i alla fall påbörjat en kurs som handlar om IKT och hur man kan använda den i sin undervisning. En del av kursen är att starta en blogg och sedan driva den under kursen. Meningen är att man ska fylla den med tankar, reflektioner, filmer och diskussioner. Ni hittar den här om det är någon som är intresserad!

Nu kör vi!

Nu kör vi! 100 grymmar dagar 2.0 har officiellt dragit igång och jag är pepppppppppppppaaaaaaddddddd! (Trots förkylning.) Måtten är tagna, bilder har tagits, men jag är alldeles för mesig för att dela med mig bilderna här just nu. Istället gjorde jag en fejkad ungefärlig bild via My Virtual Model. Kanske senare, om man kan se en förändring.

Jag har tagit mod till mig, så här kommer måtten:

Startvikt: 103 kg
Vad: 47 cm
Lår: 70,5 cm
Höfter: 130 cm
Magens bredaste ställe: 114 cm
Under byst: 112 cm
Arm: 41,5 cm

Varken imponerande eller speciellt rolig läsning. Men nu jävlar ska det ner! 😀

Jag tror jag dör lite grann

Och inte på det där fina sättet som så många skriver om, utan den febriga, hostiga, snuviga döden. Jag är så satans trött på det här. Ska man aldrig bli frisk? Det är över en månad nu som jag varit dålig. WTF liksom?

Men, jag är fortfarande peppad inför 100 grymma dagar med start imorgon. För mig handlar det om viktminskning, men fortfarande utan en specifik målvikt. Istället handlar det om att komma i fas igen.

Så, mina mål inför 100 grymma dagar:
– Registrera vad jag äter i ShapeUpClub och förhoppningsvis hålla mitt kcalmål varje dag
– Komma igång med regelbunden träning (2-3 ggr i veckan)

Detta är dock med lite reservation inför EM-resan i sommar. Den kommer ske precis innan målgång i 100 grymma dagar, men för mig är det inte så viktigt att vinna någonting, snarare att jag gör det här för mig själv!

Grrrrrrr!

Förkylning, gå och dööööö! Jag är utslagen. Men imorgon börjar 100 grymma dagar och jag tänker köra så gott jag kan! Tills jag är frisk får det andra projektet vänta lite.

Nu ska jag krypa ner under täcket i soffan och halvtitta på Glee eller Criminal Minds. Och sova. (Och kanske andas också.)