Ärren inombords

I augusti är det tre år sen jag lämnade Småland för nya äventyr i Göteborg och Stockholm. Man byter utsikt från sitt fönster och mark under fötterna, men ärren man bär med sig då? Jag blev så frukstansvärt ärrad under mina 10 år i Jönköping. Jag läker fortfarande, men ibland undrar jag. Är det verkligen läker som man gör?

Att läka betyder ju att ett sår växer igen, helas, men att det kanske blir en liten defekt kvar som påminner dig om att en gång i tiden hade du en skada som gjorde ont, just där. Det går att sätta plåster på fysiska sår, lagga gips och bandage och äta smärtstillande tills allt är okej. Men hur plåstrar man om en trasig själ, ett brustet själförtroende och en själbild i bitar?

Det känns som om jag har pusslat så länge nu. Jag tror hela tiden att jag är klar, att nu är bara ärren kvar och inte smärtan. Men sedan kommer den lilla, lilla påminnelsen och pang så brakar pusslet ihop. Jag börjar limma igen, och tänker att den här gången är limmet starkare. Oftast är det också så. Och jag får hjälp att pussla.

Hjälper  det verkligen? Skärvor som limmas ihop är fortfarande en defekt helhet. Kommer jag alltid vara defekt nu? Kommer jag aldrig komma undan hur jag kände? Är ett ärrat inre allt jag kan hoppas på nu?

Annonser

3 reaktioner på ”Ärren inombords

  1. jag har åxå lämnat småland för sthlm och göteborg. 🙂 vart i småland är du ifrån?
    är finns ju tyvärr alltid kvar.. men de kan blekna vad jag vet 🙂 kram

  2. Ju mer du jobbar med din personliga utveckling, ju starkare kommer ditt lim att bli.
    Och därmed kommer pusslet hålla bättre och bättre.

    Jag väljer att se på det så att allt det vi varit med om har format oss till dom vi är idag. Och nånstans får vi vara tacksamma över det. Att möta smärtan och låta den göra ont kan ibland vara det som behövs för att ta udden av det. Att inte känna skuld för att man ”aldrig” läker…

    Känner dig inte väl men jag vet att redan här med din blogg gör du stor nytta för många människor. Det kanske är syftet med just dina pusselbitar…

    Du verkar iaf ha ett hjärta av guld och mig påverkar du otroligt positivt med dina inlägg som jag både känner igen mig i och låter mig inspireras av.

    Kämpa på!

  3. Tingeling skriver:

    Inte för att jag vet om det hjälper när du väl känner dina ärr smärta… enligt min erfarenhet finns det ingen som är ”hel”… vissa säger att de är det,.. vissa bryr sig inte om att laga…vissa ser bara skärvorna och några ser och känner sina ärr då och då… jag tänker ibland att om jag ändå vore så lycklig som hon där men lär mig sedan att hon där inte alls nödvändigtvis är så lycklig som jag trodde… all kärlek till dig ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s