Tycka vad man vill

Jag brukar säga till mina elever att man får tycka vad man vill, men man måste kunna stå för det, argumentera för det och sedan ta konsekvenserna. Det här med att ta konsekvenser är det väldigt många som inte förstår tycker jag, och inte bara inom skolan. Jag har suttit nu på kvällen och läst bloggar, men blev så irriterad att jag var tvungen att sluta. Varför?

Varför? Jo, för att just nu irriterar jag ihjäl mig på allt tjat om Gastric Bypass och varför det är så himla bra, varför det inte är att ta den lätta vägen och så vidare. Det är lugnt för mig, skär för all del bort din magsäck – självstympning, någon? – men tvinga inte mig att göra samma sak! Sitt inte och predika för mig varför det är så bra, varför du har femtielva skäl att göra en och varför du aldrig skulle kunna gå ner själv. Fine, tror du på det, så absolut, kör på. För mig låter det snarare som att det är du som behöver övertygas, inte jag.

Vad jag försöker komma fram till är att du gör som du vill, men acceptera också att jag gör som jag vill. -30 kg, det säger väl en del? Inga pulver, inga dieter, INGEN STYMPAD MAGSÄCK! Alla går hårt åt LCHF och liknande dieter, men var finns forskningen som säger att det är säkert att leva i femtio år med för lite magsäck?

Även jag känner folk som genomgått operationen och ärligt talat, det är inte något jag vill utsätta mig för. Kom igen nu! Mat och motion! Gör av med mer än du stoppar i dig! Svårare än så är det inte! (Och innan nån kommer dragandes med att ”det faktiskt inte är så lätt”, så kan jag säga att jag vet det. Jag har gjort terapin i ett år, jag har gjort 15 års hetsätning innan det. Men förändring kommer från huvudet, från tankar och inställningar, inte någon kniv!).

Sådär.

Ursäkta ett gnälligt och rörigt inlägg, men det känns bättre nu.

Triumf!

Igår var det ju dags för Vårruset igen. Ett år sen jag var där senast, ett år som varit både bra och dåligt form- och motionsmässigt.

Bild från Vårruset 2011.

Från början hade jag tänkt att jag skulle kunna jogga hela banan runt, men i mars insåg jag att jag inte skulle hinna komma till den formen i tid. Istället, nya mål:

  • Ta mig runt banan (ca 5 km) på en timme
  • Inte vara sist i mål
  • Jogga en bit av banan

Hur gick det då?

  • Jag tog mig runt på 44 min och 12 sek!!!!
  • Jag hade ett snitt på 6,98 km/h, NYTT PERSONLIGT REKORD!
  • Jag joggade ungefär 2 km av hela banan!

Jag är så sjukt stolt över mig själv! Vilket jäkla bevis på att utvecklingen går åt rätt håll, jag blir starkare och starkare och har en vilja av stål. Det är så jäkla värt det!

Irriterad

Varning för gnälligt inlägg!

Usch, jag blir så irriterad! Det är ju slutspurt på vårterminen, vilket innebär att man som speciallärare är extra hårt ansatt med elever som behöver extra stöd och så vidare.

Idag hade jag bokat en hel dag åt en elev för att fixa ett av hans betyg – så dyker han inte upp! Jag blir så satans trött! I mina ögon tappar man all rätt att gnälla om att man inte får rätt stöd och sen skiter man i det som erbjuds. Framför allt när andra bett om hjälp och blivit nekade, eftersom jag trodde att jag inte hade tid. 😦

Känslan av otillräcklighet är tillbaka.

Laddar

Det händer inte jättemycket i livet just nu, mest för att jag är så trött när jag kommer hem om kvällarna. Idag laddar jag inför Vårruset imorgon. Ska försöka intervall-jogga, så får vi se hur det går. Förhoppningsvis klarar jag mitt mål att ta mig runt på max en timma! 🙂

Ett steg i rätt riktning

Idag visade vågen under hundra igen. Jag har varit uppe på lite mer från och till nu ett tag, men alltid legat inom +/- 2 kg (det har jag fått lära mig är normal viktsvängning). Skönt besked att hålla vikten och till och med gå ner lite efter flera helger av ”okontrollerat” ätande. Med det menar jag att jag inte förde in kcal i min app.

Bilden visar mig dec 2010, april 2011 och maj 2012.

 

Skön helg i Dalarna

Igår kväll landade vi så äntligen i soffan efter en intensiv helg i Dalarna, där det tydligen var värmerekord! 🙂

Direkt efter jobbet i fredags hämtade jag bilen, var hemma en kort sväng och hämtade packning innan vi drog till svärmor för att hämta henne. På väg till henne hör vi på radio att de varna för köer (värre än vanligt alltså). Hon bor söder om stan och vi skulle ju norrut, så att undvika köer skulle ju bli ganska svårt. Istället för att stressa iväg från henne och ändå sitta i kö någon timme passade vi på att bjuda henne på födelsedagsmiddag.

Packning pågår!

Vi kom iväg från Stockholm vid åtta, och klockan hade hunnit bli midnatt när vi parkerade bilen utanför vandrarhemmet i Mora. Nån timma senare somnade i alla fall jag utmattad!

Lördagen bjöd på strålande sol! Svärmor, som hade tänkt på ALLT!, hade med sig frukost som vi dukade upp utomhos. Mysigt, förutom när larmet gick i prästgården, som låg precis intill vandrarhemmet. Det riktigt skar sig i öronen! På agendan stod i alla fall ett besök på Zornmuséet och en guidad tur i hans hem. Wow, vilket hus! Och helt fantastiska tavlor av honom.

Vasaloppsmål i Mora.

Efter besöket där, lite lunch på vandrarhemmet och så åkte vi vidare till ett lika soligt Falun. Svärmor bjöds på mors dags-middag och efteråt njöt vi i solnedgången av lite vin.

Upp tidigt igår för ett besök på Carl Larsson-gården, ett besök i Sunborn kyrka och Nunäs Dalahästtillverkning (som dock var stängt). Strax efter tre rullade vi in i Stockholm igen.

Kung Fu Anna?

På eftermiddagen och kvällen hann vi dessutom med ett snabbt besök hos ett födelsedagsbarn, storhandla och lämna bilen. Om man var trött sen? Jo men visst! Mysigt hade vi det i alla fall, och jag har under helgen också fått möjlighet att jobba aktivt med att undvika tankefällor, och faktiskt ha på mig kläder som svalkar mig, trots att jag kanske inte känner mig som världens smalaste. En liten seger faktiskt. 🙂

Lördagsoutfit.

Fredagsyra

Veckans sista arbetsdag – skönt! Här råder febril aktivitet för att få alla elever godkända innan betygssättning, vilket för min del innebär nationella prov idag igen. Det har dock gått väldigt bra för dem som varit hos mig.

Annars laddar jag, mannen och svärmor för liten mini-semester i helgen. Efter jobbet hämtar jag hyrbilen och tillsammans drar vi till Dalarna. Museum och vacker natur står på agendan, samtidigt som vi ska fira svärmors födelsedag och mors dag. Det ska bli superfint väder också, bara tummar upp för det!

Men innan dess ska eftermiddagen genomlidas, den näst sista ”ordinarie” arbetsvecka på vårterminen 2012. Det ska man väl fixa?

Hur hanterar ni stress?

Jag är ju som bekant lärare, och arbetar i dagsläget på en av Stockholms många gymnasieskolor. Terminen närmar sig sitt slut och min studio är full av elever som ska klara mängder med mål innan betygen sätts. Det är samma sak varje år och jag dör lite inombords av all stress både vi som lärare måste utstå och den som våra elever måste utstå.

I samband med det här som nu är min vardag har jag insett att jobbet tar i princip all min energi. Jag orkar knappt inte göra något på kvällarna, jag känner mig trött och orkeslös, och det i sin tur leder till ett dåligt humör. Jag har tre veckor kvar innan min semester. Can’t wait!

Trots allt sträcker jag lite extra på mig just nu, för mitt i allt det här följer jag ändå min plan om mat och motion. Jag inser ju att det är en stor anledningen till varför jag inte faller ner i panikångest eller hetsätning. Det är guld värt!  🙂