Mindre, helt enkelt

Ni har säkert märkt att jag bloggat lite mindre än vanligt den sista tiden. Först berodde det på Kyiv, sen berodde det på att jag var trött efter resan, men nu… Nu beror det på att jag är rädd.

Bloggen är min terapi, min frizon att skriva av mig och orka några steg till. Den är lättnaden efter svår ångest och glädjen när jag nått framsteg. Den är allt det är för att ni läser den, för att ni tar er tid att kommentera och för att ni skriver era egna bloggar, som jag läser varje dag. Ni har blivit en del av min vardag, som jag ser fram emot!

Men alla som läser gör det inte för att glädjas eller för att man delar samma mål. En del läser för att ”hålla koll”, för att kunna skvallra och hitta fel med allt jag gör. Det har fått som konsekvens att jag inte riktigt vågar skriva vad jag vill längre. Jag pendlar mellan att vilja att det ska vara som förut, och att göra bloggen helt privat. Jag vill inte behöva försvara mina inlägg eller vara rädd att jag allt jag skriver ska missförstås.

Nu är det förstås en väldigt liten del som det här gäller, men när det slår upp i mitt ansikte tar det så mycket energi och kraft, att jag kommer på mig själv med att ifrågasätta. Ska jag fortsätta eller inte?

Nu, när jag skriver det här, känner jag mig stark och tänker ”det är klart jag ska fortsätta!”, men jag vet ju vad som kommer hända nu när jag publicerat. Folk kommer tro att det handlar specifikt om dem, bli sura och så börjar allt om igen. Det är inte så. Det här är alla taskiga kommentarer, alla saker jag fått reda på den sista tiden och allt mitt tvivel komprimerat i ett enda litet inlägg.

För alla fantastiska människor som finns omkring mig varje dag finns några få mindre bra. Eller, mindre bra för mig, för de är också fina människor. Men jag orkar inte bära deras issues också, jag har mina egna.

Nu blev det helt plötsligt väldigt mycket svammel, men det är så jag känner mig just nu. Upp-och-ner-vänd, fallande och ifrågasatt. Mindre som mig själv, helt enkelt.

Annonser

9 reaktioner på ”Mindre, helt enkelt

  1. Beatrice skriver:

    Jag följer din blogg till och från. Det krävs mod att vara sig själv, det krävs mod att gå sin egen väg och det krävs mycket skinn på näsan att att inte ta åt sig av mindre trevliga människors kommentarer. Men så länge du fortsätter att göra det du tror på, utan att ge dem utrymme, så har de heller inget för det. Sänk dig inte till deras nivå – ryck på axlarna och tänk ”orkabry mig…”KRAM

  2. snoflickansara skriver:

    Jag håller helt med Beatrice.
    Hej ska jag säga föresten jag har följt dig och bloggen sen du starta tror du skrivit en månad när jag fann diig men jag har varit för feg att visa mig.
    Vill bara tala om att för mig har dina inlägg bettyt mycket alltid lika roligt att logga in och se hur du kämpat och lyckats.
    Du är suveränt grym bruden.

    Du har även inspirerat mig att ta tag i min vikt eller ja jag väntar till 5 aug men iallafall och börja blogga i veckan.
    Skulle bli väldigt tomt utan dig men jag har full förståelse om det är onödig energi så går på helt fel saker.

  3. Hej. Jag har inte följt din blogg tidigare och känner inte till så mycket om dig. Men jag vill ändå skriva en kommentar.
    Det jag tycker är viktigt med bloggen är att man känner att den är ens egen. Att man kan få vara sig själv där, att man är trygg m.m.
    En annan förutsättning är att man trivs med att skriva, att det är roligt och något man känner lust till.
    Om du känner att du tappat lusten till denna bloggen så finns det möjligheter att skaffa en blogg där du är anonym, där ingen vet att det är du. Då kan du separera din skrivande sida och din privata sida, men ändå känna stödet och peppningen som man får i från en blogg.

    Hoppas att du finner svar på dina grubblerier.

    • Jag håller helt med dig, och mina tankar har också gått i banorna att skaffa en privat/anonym blogg. Samtidigt är jag rädd att jag blir mindre ärlig mot mig själv, eftersom det ändå bara är jag som läser då.

      Tack för att du tog dig tid att skriva! 🙂

      • snoflickansara skriver:

        Nej du kan skicka den till mig så jag får fortsätta läsa 🙂 och peppa nu när jag vågar skriva.

  4. Sorgligt att du känner så! Det är verkligen tufft med människor som lägger sig i och ska ifrågasätta saker. Varför kan man inte få ha sin blogg och sina åsikter som sitt eget lufthål? Nej, så enkelt är det tydligen inte, jag hoppas du har kraft och ork att forsätta ändå! Jag gillar iaf din blogg jättemycket, den ger mig styrka och inspiration!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s