Det är egentligen först de senaste åren som jag börjat gilla att laga mat. Intresset har väckts i takt med att jag blev mer intresserad av hälsa, och hur bra man kan må med ”riktig” mat.
Min vän C lärde mig att laga risotto för något år sen. Det är betydligt mycket enklare än jag trodde, och det mättar väldigt bra. Jag föredrar min risotto vegetarisk och serverad precis som den är, men det händer att jag serverar lax till också.
Medan jag stod där vid spisen slogs jag av en stor förändring. Förr, när jag var mitt uppe i mitt missbruk, hade jag aldrig ställt mig och lagat mat bara till mig själv. Istället hade jag ätit mackor, köpt något färdiglagat eller helt enkelt ätit godis/chips istället.
Det kan låta som en liten grej, men för mig är det stort! Nu lagar jag mat, riktig mat, även om jag är själv. Det känns som om det är min inställning till mig själv som ändrats, att jag förtjänar bra mat oavsett om jag har sällskap eller inte!