31 augusti

20120831-214658.jpg

Piffad

Det finns ju helt klart vissa fördelar med att jobba på en skola där frisörprogrammet finns. Idag var en sådan dag. På förmiddagen har jag varit modell för en elev som skulle öva tvätt, föning och lockning. Tjusigt värre, eller vad säger ni?

20120831-141933.jpg

På eftermiddagen kom nästa elev och frågade om jag kunde tänka mig att bli klippt av henne. Inte bara fick jag en fin klippning, utan jag fick en mycket sällsynt möjlighet att lära känna henne lite bättre.

20120831-142112.jpg

Det är fortfarande raspigt i halsen, men bättre än tidigare. Jag kanske vågar träna igen på söndag eller så. Vi var bortbjudna ikväll, men jag var tvungen att tacka nej eftersom jag är helt slut efter dagen. Det märks när man inte riktigt är på topp, även om man inte far omkring fysiskt i det här jobbet.

Vad ska ni hitta på ikväll?

Hej förkylning!

Jaha, då var den här: höstterminens första (och förhoppningsvis enda) förkylning. Peppar, peppar, men det känns inte riktigt lika illa som det brukar. Jag är tjock i halsen, och lätt snuvig än så länge.

Ny PT-tid är bokad på måndag, håll alla tummar och tår att jag blir frisk tills dess! Under tiden dricker jag te, sover och knaprar extra C-vitamin. Och jobbar förstås.

Ödets ironi

Är det inte lite roligt att så fort man är nöjd med tillvaron kommer halsontet som ett brev på posten? Jag har känt lite till och från i någon vecka nu, men i morse var det ont på riktigt. Träningen ikväll då? Nej, inte efter allt jag har läst. Jag ska visserligen på en kort behandling, så vi får väl se vad PT:n säger efter det, men troligtvis blir det ofrivillig vila. 😦

Vardagen

Nu kan man nog säga att vardagen kommit igång på riktigt. Eleverna är tillbaka i skolan, jag har haft regelbundna arbetstider i snart en månad, och igår slog jag och mannen fast att vi tränat regelbundet på World Class i snart två månader. Det är i och för sig inget konstigt med att träna regelbundet, inte om vi räknar med alla powerwalks vi tagit under året. Men det är stort att vi tränar regelbundet på ett gym.

Igår hade jag egentligen ingen lust att gå dit. Ändå gjorde jag det och så fort man kliver in i receptionen är det lite som att komma hem. Mm, jag vet, det är seriös floskelvarning på det! Det är lite så det känns. Jag känner mig hemma bland maskinerna (en del i alla fall) och jag räds inte att ta plats bland alla andra. Det är skillnad.

På senare tid har jag börjat öka intensiteten i träningen, både genom att vila lite mindre och höja tyngden. Det, mina vänner, är framgång! (Fast jag orkar fortfarande inte mer än max 30 min på crossen, Linda! 😉 )

Bildens källa.