Stolt!

Jag är så himla stolt över mig själv (och mannen för all del)! Jag jobbar aktivt för att komma iväg till gymmet minst fyra gånger varje vecka, hittills har det blivit ungefär fem gånger per vecka. Jag gör verkligen alla övningar jag blir tilldelad, och jag verkligen anstränger mig för att bli bättre.

Det går knappt att beskriva hur det känns. För ett år sedan gick jag regelbundna powerwalks, men jag var inte i närheten av att känna mig så ”lätt” som jag gör nu. Med risk för töntvarning: jag älskar att träna!

Bildens källa.

Spela roll?

När man varit överviktig (och gärna kraftigt överviktig också) en längre tid blir det en del av ens vardag att antingen använda kläder som döljer det som man upplever som skavanker, eller att använda kläder som slimmar och så vidare. För mig är magen och ryggen de stora problemen.  Jag har en stor mage och mina ”bilringar” syns väldigt väl även på ryggen. Jag försöker därför alltid ha på mig kläder som antingen döljer det här eller som slimmar. Ibland kan jag ha något annat som distraherar också, som en snygg sjal.

Den här typen av beteende har jag hållt på med så länge, att det i princip blivit det som är naturligt (ungefär som att suga in magen på bilder). Men på senare tid är det något som förändrats, lite grann i alla fall. Jag vet inte riktigt vad det beror på heller, faktiskt, men på senare tid har jag blivit mindre och mindre medveten om just mage och rygg.

Jag har fortfarande ”registrerat” att mage/rygg syns när jag tittar mig i spegeln, men jag värderar det inte längre på samma sätt. Det bekommer mig inte så mycket längre. Jag vet inte om det är träningen, självförtroendet eller bara en liten skiftning i inställning. Oavsett, det är väldigt skönt att inte bry sig så mycket i alla fall! 😀