Sammanställning

Såhär har jag tränat de senaste 60 dagarna. Totalt 1321 minuter, eller strax över 22 timmar. Helt okej, men mer ska det bli! Promenaderna är fortfarande dominerande, men nu har jag ju fått hela mitt träningsprogram, så i fortsättningen kommer träningen helt att domineras av det. Lycka!

Vi lever NU

Jag kom upp ovanligt tidigt idag, vilket resulterade i frukost och lite TV-tittande med älsklingen. Vi såg två avsnitt av Obese – A Year To Save My Life på kanal 7, vilket satte igång en del tankar hos mig.

Trots att jag inte tappat så mycket vikt som deltagarna gjort, kan jag ändå känna igen mig i deras resa. Det handlar inte så mycket om vikt som inställning och att få uppleva hur livet faktiskt kan vara. Det handlar om att ta tag i motion, att hitta den inre motivationen att faktiskt göra det, eller att hålla sig till den kosthållning man mår bäst av. Det handlar om att studsa tillbaka, även om man haft en dålig dag eller dåliga veckor.

För ett år sedan vägde jag nära 130 kg (jag vägde mig sällan och ville helst inte veta vad jag vägde). Speciellt mycket vikt av det har inte försvunnit (exakt 10 kg igår tror jag), samtidigt som det resulterat i 3 klädstorlekar på överkroppen och en på underkroppen. Stora vinster, alltså. Men inte i närheten så stora som att kunna äta ordentligt igen utan att ha ångesten andandes i nacken. Eller det faktum att fast man visste att man inte borde hetsäta, så gjorde man det ändå, eftersom det var enda sättet att hantera den där jävla ångesten på. Inte så kul.

Självkänslan är bättre nu – jag är värd något. Jag tror på mig själv, och det sitter inte i min vikt. Jag kan hävda mig trots att jag inte alltid trivs i min kropp. Du kan ifrågasätta min vikt eller min hälsa, men jag kan argumentera min väg tillbaka från det. Du kan ifrågasätta hela mig om du vill, men i helvete heller att jag tänker ta någon skit!

Där ligger den stora skillnaden: insikten att man faktiskt klarar av saker, att det går att må bättre än man gjorde innan, och att se det hela i ett långt perspektiv. Grejen är ju den att vi lever NU. Inte om tio år eller ”när jag blir smal”. Vi lever nu. Och jag kan ärligt säga att jag är lyckligare nu. Jag är starkare nu.

Jag börjar bli MIG SJÄLV nu.

Anna, augusti 2012.