Vågar man tro på en vändning?

När jag vaknade i morse lyste solen in i sovrummet. Och i natt vaknade jag av att månen lyste mig i ansiktet. Inte helt optimalt, men väldigt mysigt. Kallt som tusan var det i morse också. Hej vantar och sjal. Hej höstjackan.

Jag börjar så smått känna mig lite, lite gladare och tycka att allt är lite, lite roligare. Man kanske vågar tro på en liten vändning? Jag ska villigt erkänna att det kan ha att göra med vad jag och mannen gjorde igår. Vi besökte kusinbarnet för första gången, en fantastisk liten kille på en dryg månad. Charmig var bara förnamnet!

Nu är ju inte jag och mannen på väg att skaffa barn än på ett tag, men lite mysigt var det allt att känna ”tänk om”. Och så bara älskar jag lillkillens uttryck på bilden!

I övrigt tog jag mig i kragen och gick till gymmet igår. Träningsvärken sedan i måndags var fortfarande ett faktum, men skam den som ger sig. 35 min styrketräning med lite cross blev resultatet, och totalt 500 bortbrända kcal. Ett helt okej resultat. Jag får också vara nöjd med att vågen visar mindre för var dag som går, snart närmar jag mig mitt första delmål.

Det firar vi med hockey ikväll tycker jag. 🙂

Annonser

3 reaktioner på ”Vågar man tro på en vändning?

  1. Åh vad underbart att läsa att du mår bättre! Inte aölls roligt att du har varit så nere, även fast det tyvärr är sånt som händer. Åh jag förstår känslan kring bebis mycket väl! Mysigt sedan när det är dags. OCh ÅH vad du är bra med träningen och allt! Skitduktig tycker jag. Inte mer än rätt att det blir ned ned ned på vågen =D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s