Liten värld

Ibland, när man haft en riktigt jobbig dag, skänker livet inspiration på de mest oväntade sätt.

Idag träffade jag Linda på bussen från jobbet. Vad är oddsen?! 🙂

Plötsligt blir jag påmind om att inget är omöjligt, att inte ge upp! Tack Linda, jag behövde verkligen det!

Fortfarande internet-lös

Fortfarande problem med uppkopplingen hemma.

Vi spenderade i alla fall söndagen med goda vänner på Nacka Forum. Tanken var att vi bara skulle följa med dem, men självklart fick lite saker följa med oss hem också, bland annat en sport-BH och muggar från Lagerhaus.

Höstlovet har börjat på skolan, men jag jobbar fram till onsdag ändå. En enda lång transportsträcka alltså. Tills dess fyller jag min tid med jobb, mat och träning.

Speciell dag

Vårt internet ligger nere, vilket orsakar en del logistiska problem här hemma. Tur att man kan blogga från mobilen. 😉

Idag firar jag och mannen tre år tillsammans! ♥ Helt otroligt hur snabbt de här åren gått. Ikväll ska vi fira detta tillsammans med goda vänner. Det blir middag och bowling, supermysigt!

20121027-152725.jpg
Jag och mannen i mitt liv, augusti 2012

Jag har laddat med träning i morse. Inget nytt rekord idag, men jag kunde höja vikterna på flera maskiner. Yay! Apropå vikt och träning, min nya väglag kommer i fortsättningen vara fredagar. Veckans resultat är -0,9 kg.

20121027-153114.jpg

Nu väntar hockey innan vi ger oss ut. Trevlig lördag allihopa!

Övervikt och hälsa

Den här bilden cirkulerar flitigt på Internet just nu. Bilden föreställer Stella Boonshoft, och det här är bilden som hon la ut på sin Tumblr. Bakgrunden till bilden är enligt henne själv, denna:

”Picture might be considered obscene because subject is not thin. And we all know that only skinny people can show their stomachs and celebrate themselves. Well I’m not going to stand for that. This is my body. Not yours. MINE. Meaning the choices I make about it, are none of your f*cking business. Meaning my size, IS NONE OF YOUR F*CKING BUSINESS.

If my big belly and fat arms and stretch marks and thick thighs offend you, then that’s okay. I’m not going to hide my body and my being to benefit your delicate sensitivities.

This picture is for the strange man at my nanny’s church who told me my belly was too big when I was five.

This picture is for my horseback riding trainer telling me I was too fat when I was nine.

This picture is for the girl from summer camp who told me I’d be really pretty if I just lost a few pounds

This picture is for all the f*cking stupid advertising agents who are selling us cream to get rid of our stretch marks, a perfectly normal thing most people have (I got mine during puberty)

This picture is for the boy at the party who told me I looked like a beached whale.

This picture is for Emily from middle school, who bullied me incessantly, made mocking videos about me, sent me nasty emails, and called me “lard”. She made me feel like I didn’t deserve to exist. Just because I happened to be bigger than her. I was 12. And she continued to bully me via social media into high school.

MOST OF ALL, this picture is for me. For the girl who hated her body so much she took extreme measures to try to change it. Who cried for hours over the fact she would never be thin. Who was teased and tormented and hurt just for being who she was.

I’m so over that.

THIS IS MY BODY, DEAL WITH IT.”

Kontentan är alltså att man ska acceptera sin kropp som den är, och älska den som den är. På forumet där jag ibland läser har detta satt igång en het diskussion kring övervikt och hälsa. En del hävdar att övervikt alltid är övervikt och det är ohälsosamt hur man än vrider och vänder på det, medan andra menar att man visst kan vara mer hälsosam som överviktig än som smal, beroende på hur man lever och vad man gör.

Som vanligt blir jag så kluven i sådana diskussioner. Å ena sidan förstår ju jag också att man inte kan vara helt hälsosam om man är överviktig, och att kroppen släpar runt på betydligt mer än den är designad för. Vad jag kom på mig själv med att reagera på var själva sättet en del uttryckte detta på, som om det inte spelar någon roll vad man gör, eftersom man ändå är överviktig i slutet av dagen.

Det gör mig rätt förbannad, och mer bestämd att få bort övervikten en gång för alla. Med de orden drar jag till gymmet! 🙂

Lyckligare nu

Jag har vakat många nätter
Förhandlat med mig själv
Jag har sagt ”du borde lämna denna mannen nu ikväll”
Det tog alltför många år för mig att äntligen bli fri
Det har slitit mig itu
Det fanns ingen bara du
Men jag är lyckligare nu
Jag är lyckligare nu

Ibland säger musik allt. Men vet du, nu släpper jag allt. Det räcker nu.
Tack och hej vännen. Vi kanske ses någon gång.

(Om n i undrar så gäller det förstås inte mannen i mitt liv. Han är fortfarande mitt allt. ♥)

Höstpromenad

20121024-204155.jpg

Det var ett tag sedan vi tog en kvällspromenad, jag och mannen. Fokus har ju annars legat på gymmet. Idag orkade jag inte ta mig till gymmet, utan vi tog en härlig höstpromenad istället. Vinterjackan fram, mössa på och iväg det bar!

20121024-204204.jpg

Rent tidsmässigt är det inget att hurra för, men nu var ju inte målet att gå så fort vi kunde, utan att faktiskt gå. Skönt med promenad!

Om viljan att må bättre

Ingen människa vill väl frivilligt må dåligt – det är ju därför hälften av oss utvecklar olika beroenden till att börja med. Vi har alla något som vi flyr ifrån, oavsett om det är depression eller ångest som är grunden.

Har man tur får man gå igenom terapi, få medicin eller annan hjälp som gör att man kommer på banan igen. Oavsett vilken hjälp man får är ens egna vilja nyckeln. Om man inte vill blir bättre själv finns det inte så mycket andra kan göra.

I dagarna är det ett år sedan KBT-programmet via SCÄ avslutades. Då hade jag fått behandling i någon form i 10 månader (visserligen med uppehåll i juli). Vad har hänt på det där året då? Har det verkligen blivit bättre? Är jag frisk nu?


Bildens källa.

Frisk, absolut, i alla fall till den medicinska diagnos jag sökte hjälp för. Jag har inte hetsätit på så lång tid att jag inte ens minns när det var senast. Överätning är en annan sak – det kan vara en så enkel sak som att äta en macka för mycket på morgonen bara för att det är gott. Men det var inte överätningen som satte mig i situationen jag var heller.

Vikten då? Det vet ni ju redan, den går sakta men säkert neråt. Men den stora skillnaden, den som gör att jag hela tiden har en vilja att må just bättre är träningen. Känslan när man orkar, när kroppen uträttar saker man aldrig trodde att man kunde göra… ingen mat kommer i närheten av den känslan.

Jag vet att jag känt såhär innan, men det tål att upprepas igen: det är JAG som måste göra valen, som måste VILJA må bättre. Det kanske är pissigt, jobbigt och förjävligt emellanåt, men det ÄR VÄRT DET. Jag är inte dålig om jag inte tränar alla dagar, det handlar om balans. Det har alltid handlat om balans, men innan jag fick hjälp insåg jag inte det.


Bildens källa.