Att dela med sig av sitt liv

Vi diskuterar just nu på jobbet om vi ska starta en blogg eller inte. Vi som pratar om detta är alla lärare med olika bakgrund och åldrar i allt från 25 till 43 år. På senare tid har diskussionen kommit in på det här med öppenhet och hur mycket man delar med sig av, inspirerat av att vissa av oss driver privata bloggar.

Självklart går det ju inte jämföra en skolblogg med en privat blogg, men det satte igång vissa tankar hos mig. En kollega till mig var ganska rak och talade om att hen aldrig skulle kunna lägga ut sitt liv sådär för andra att se. Och visst, jag vet med mig att jag är väldigt personlig här. Men finns det något fel i det?

Mamma var lite orolig att det skulle slå tillbaka på familjen/släkten så småningom. Jag kan ju relatera till det (även om jag inte i min vildaste fantasi trodde att det var släkten som skull vända bloggen mot mig!), men är det ett skäl att inte vara personlig? Måste man vara privat för att vara personlig?

Om man ska driva en skolblogg finns det ju massa andra saker att ta hänsyn till: att skydda identiter på dem som vill det, att inte publicera bilder utan tillåtelse och att inte peka ut någon generellt. Vi har dessutom fastnat i diskussionen om öppet kommentarsfält eller inte.

Jag vet inte, men för mig känns det inte svårt att öppna upp mig, även om man såklart måste vara lite försiktig med vad man skriver. Ni andra som bloggar och läser, vad har ni för erfarenheter kring att vara öppen på bloggen? Har det någonsin drabbat er privat?