Att dela med sig av sitt liv

Vi diskuterar just nu på jobbet om vi ska starta en blogg eller inte. Vi som pratar om detta är alla lärare med olika bakgrund och åldrar i allt från 25 till 43 år. På senare tid har diskussionen kommit in på det här med öppenhet och hur mycket man delar med sig av, inspirerat av att vissa av oss driver privata bloggar.

Självklart går det ju inte jämföra en skolblogg med en privat blogg, men det satte igång vissa tankar hos mig. En kollega till mig var ganska rak och talade om att hen aldrig skulle kunna lägga ut sitt liv sådär för andra att se. Och visst, jag vet med mig att jag är väldigt personlig här. Men finns det något fel i det?

Mamma var lite orolig att det skulle slå tillbaka på familjen/släkten så småningom. Jag kan ju relatera till det (även om jag inte i min vildaste fantasi trodde att det var släkten som skull vända bloggen mot mig!), men är det ett skäl att inte vara personlig? Måste man vara privat för att vara personlig?

Om man ska driva en skolblogg finns det ju massa andra saker att ta hänsyn till: att skydda identiter på dem som vill det, att inte publicera bilder utan tillåtelse och att inte peka ut någon generellt. Vi har dessutom fastnat i diskussionen om öppet kommentarsfält eller inte.

Jag vet inte, men för mig känns det inte svårt att öppna upp mig, även om man såklart måste vara lite försiktig med vad man skriver. Ni andra som bloggar och läser, vad har ni för erfarenheter kring att vara öppen på bloggen? Har det någonsin drabbat er privat?

Annonser

7 reaktioner på ”Att dela med sig av sitt liv

  1. Ja det är mycket att fundera kring med en blogg. Jag är ju anonym för att inte lämna ut mig på den lilla ort jag bor. Orkar inte med skvallret. Man ses ju som nåt cirkusfreak när man är sjuk.
    Jag tycker såna som du som lämnar ut sig är modiga. Släkten ska väl inte ha med det att göra. Tycker det är upp till var och en att bestämma själv. Så länge man inte lämnar ut andra personer och det gör ju inte du.
    Man behöver INTE vara privat för att vara personlig.
    En skolblogg bjuder ju på lite annorlunda tänk och kan kanske vara jobbigt att styra upp, men det är en bra idé tycker jag. En ung lärare som min syster känner har gjort en hemsida/blogg för sin klass. Funkar väldigt bra.
    Hoppas ni kommer fram till nåt:)

  2. Jag är halvanonym. Jag vet inte riktigt om jag gör rätt eller fel när jag skriver på bloggen. Men det är lite min terapi och jag har folk som aldrig har träffat mig men ändå står på min sida 🙂

  3. Jag har valt att ha en anonym blogg för att kunna skriva fritt, jag behöver nästan aldrig tänka på vad jag skriver utan jag bara släpper loss alla tankar och känslor och det tycker jag är befriande. Förut hade jag en blogg som nära och kära visste om och det var kul fast på ett annat sätt. Jag skrev ALDRIG något om mina problem utan mest bara sådär ”lullig, gulligt och lyckligt”. Men det blev man ju ganska less på.

    Det finns både för och nackdelar men jag tycker det är så bra av er som vågar stå upp för er själva och era åsikter genom att ha en öppen blogg!

  4. Det låter spännande med en skolblogg tycker jag! Jag är ju inte inne i den världen men kommer i kontakt med lärare via mitt jobb som soctant. Skulle vara intressant att läsa. Kanske skulle ni skriva en anonymblogg då? Om skolpersonalen på Xskolan i XXstaden?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s