Till dig, dåtidens jag

Hej!

Jag skriver till dig från framtiden, en sådär fyra år. Jag har lite saker jag vill berätta för dig, så att du förstår varför du mår som du gör.

Först och främst vill jag säga NEJ! Det är inte dig det är fel på, du duger PRECIS som du är. Oavsett vad han säger, vad han får dig att känna, så är du perfekt som du är. Du har en kämparglöd som inte är av denna värld, tappa inte den! Låt honom inte trycka ner dig, lyssna inte på hans klagande. Gå efter din magkänsla. Lämna honom!

Jag vet att du tror på det som du äter, LCHF, och att du mår bra just nu. Men vännen, du har fortfarande en ätstörning. Du spenderar fortfarande nätterna fylld ned ångest, och lär dig fortfarande att kväva gråten med kudden. Du kommer att söka hjälp i framtiden, men du är inte riktigt redo än. Håll ut! Det kommer bättre tider, när du kommer känna dig värd något igen.

Det kommer att komma en tid när du känner att du fått nog, när du är stark nog att gå, men håll bara ut lite till. Du kommer behöva lämna hunden och de som du trodde var dina vänner (de flesta kommer tyvärr vända dig ryggen) och du kommer söka dig bort från staden du ogillar så innerligt. Du kommer att få bestämma över dig själv och ditt liv igen.

Du kommer att träffa dina drömmars man, trots att du inte riktigt älskar dig själv. Han kommer få dig att inse att du är värd något, och han kommer göra dig stark nog att ta tag i det som tyngt dig så länge. Han kommer introducera dig för de som kommer att bli en del av kärnan i ditt liv. Han kommer vara din klippa.

Snälla vännen, jag ber dig att hålla ut. Det känns hopplöst nu, men det är det inte. Du är inte hopplös.

Du är värdefull.

Mer bra läsning

Jag har ett ganska bra tag nu läst bloggen Måste det vara så svårt??. Den skrivs av Smulgubben (som faktiskt inte alls är någon gubbe!) och anledningen till att jag fortsätter läsa dag efter dag är att jag älskar blandningen på inläggen, värmen och glädjen jag ser där. Ta er en titt!