Gör om – gör rätt

Okej, så vi har alla perioder när vi mår sämre än normalt. Jag har varit (och kanske är) lite grann inne i en sådan period just nu. En del saker vet jag har hänt som påverkar mig negativt, men en del andra saker kom lite som en blixt från klar himmel. Oavsett orsak tappade jag fokus.

Tappat fokus innebär i det här fallet att jag tappade fokus på maten i första hand, och träningsmotivationen i andra hand. Jag har fortfarande tränat, men mycket mindre än normalt, och jag har ätit mer än normalt.

Bildens källa.

Nu räcker det. Jag mår inte bra av det här, alltså måste någonting ändras. Jag har alla verktyg, jag har alla förutsättningar. Now go do it.

Två fokusområden: mat och träning. Ny PT-tid på måndag, innan dess ska det tränas på lördag och söndag (hockey imorgon). Maten ska vara bra för mig. Jag vill må bra.

Jag vet att jag kan. Ingen mer negativ energi, nu är det slut på att lägga kraft och ork på både saker och människor som inte ger något positivt!

Och psst…

Kolla in det här!

20130131-200919.jpgKolla in reportaget om mig i veckans nummer av Hemmets Journal!

Ge mig vår!

Plusgrader i huvudstaden idag, och det där härliga (?) slasket som uppstår. Fågelkvitter hörde jag på vägen till jobbet också, helt underbart! Nu fattas bara sol, vårblommor, värmande vindar och mer ljus på dygnet.

tulpaner

Hemma har vi gjort lite vårfint i samband med att vi möblerade om lite i söndags. Då var det årets första tulpaner som fick följa med hem. Och senare på eftermiddagen kom mannen hem med en vit ros. Jag fullkomligt älskar vita blommor! Dock var den i plast, men vad gör det? Då vissnar den ju aldrig!

Annars river vårlängtan i mig. Jag vill ge mig ut och springa, gå långa promenader med mjuka joggingskor på fötterna. Jag vill känna att dygnet inte tar slut kl fem när solen går ner, och jag vill ha mjukt blått vatten som kluckar mot en soldränkt strand.

strand

Bild från april 2012, utsikt från Kungsholmen mot Solna.

Hipp hurra för kiropraktorbehandlingar!

När jag vaknade idag var det inte mycket bättre med knät, möjligen lite rörligare än igår. Att kunna träna på kvällen kändes väldigt långt borta.

Bildens källa.

Jag bestämde mig i alla fall för att gå, om inte annat för att känna lite hur uppvärmningen skulle kännas. Jag kör alltid uppvärmning en stund innan själva PT-sessionen för att inte slösa tid på uppvärmning. Det kändes helt okej när jag körde cykel, om än lite stelt.

Min PT är ju som bekant också kiropraktor. Han gjorde en snabb undersökning och kom fram till att muskeln på något vis ”fastnat” (ja, det var så han sa) men att han skulle kunna fixa det. Tio minuter senare är jag lika rörlig som jag brukar vara, och det enda som ömmar är där han drog allting rätt. Vi genomförde den planerade träningen och mitt knä känns bra! Nu hoppas jag det sista ömmande området försvinner så är det över sen.

Vem behöver en läkare när man kan gå till en kiropraktor? 😀

Svullet knä

Inte mycket till roliga inlägg just nu, sorry för det.

Ingen träning i helgen, mitt vänsterknä har svullnat och gör ont när jag böjer på det. Jag tror det började i torsdags, men nu är det stelt och det ömmar när man trycker på det. Det är svullet i jämförelse med högerknät, men inte så stort att man reagerar om man inte vet att det är svullet. Irriterande med tanke på att träningen faktiskt gått okej.

Jag ska fortfarande gå till PT imorgon, om inte annat för att få lite tips på okej övningar man kan göra medan knäet läker.

I övrigt har vi fixat lite i lägenheten idag. Sent omsider åkte mannen iväg med en kompis till IKEA för att köpa ny möbel till hallen. Vi har extremt ont om förvaring på våra 48 små kvadratmeter, så varje liten sak räknas. Jag har till exempel alldeles för mycket böcker mot vad jag borde ha! Får nog ta och börja rensa lite.

Håll tummarna för att svullnaden går ner tills imorgon. Ha en fortsatt trevlig söndagskväll allihopa!

Är mina inlägg om träning en statusgrej? Skulle inte tro det va!

Jag var inne hos Lotta och läste hennes senaste inlägg. För att förstå vad det handlar om kan det vara bra att läsa den här krönikan också, som publicerats i Aftonbladet den 21 januari.

Det är en kvinna som heter Rebecca Weidmo Uvell som skrivit krönikan, där hon i princip ber folk att lägga av med hälsohetsen:

”Vart man än vänder sig så springer folk. Springer för glatta livet, eller åtminstone för att förlänga det. Eller gör de verkligen det? Alla dessa personer som i dyra pulsklockor tränar inför klassikern eller Stockholm Marathon. Regn, snöstorm eller blankis, det spelar ingen roll. De flåsar förbi dig på trottoaren när du försöker balansera tunga påsar från Ica på barnvagnen. Du är svettig efter att först ha skyndat från jobbet och sedan krånglat på barnen overaller. Du krockar nästan med dem. De som uppdaterar Facebook nästan varje dag med ”har sprungit 8 km”. Aldrig något annat. Bara ett konstant nötande om hur de har sprungit. Som om träningen säger det minsta lilla om dem, förutom att de är hälsosamma. Och duktiga.”

Fin underton där, eller vad säger ni? Är det så himla fel att berätta att man känner sig duktig för att man sprungit idag? Eller för att man tränar inför Stockholm Marathon? Kanske är det människor som, liksom jag, suttit på soffan alldeles för länge, och nu börjat inse glädjen med att träna? Är det då vi som ska sluta blogga/twittra/berätta om detta för andra?

Vidare skriver Uvell:

”Om du inte tränar, helst löpning och allra helst till klassikern, är du ingen person. Du är lat jäkel utan karaktär som hellre frossar i fet mat och socker. Säkert röker du också och du kommer definitivt få dålig hälsa. Bli sjuk. Och kosta samhället en massa pengar. Alla vet ju att folk som tränar är piggare så du presterar garanterat sämre på jobbet. En dålig förälder är du också eftersom du inte är en hälso­sam förebild. Och du kommer att dö i förtid.

 Eller så handlar det mest om status. Träning har blivit ett poserande, ett sätt att förstärka egenskaper som anses positiva. Som gör dig till en lite bättre person än alla andra. Det har faktiskt väldigt lite med hälsa att göra. Faktum är att det inte alls är de smalaste och mest vältränade personerna som lever längst. Småfeta har enligt en nygjord studie hela sex procent lägre risk att dö i förtid än smala.”

Jag har läst igenom det här stycket flera gånger och jag blir lika arg varje gång. Det som jag blir så irriterad på är inte själva åsikten att folk som tränar ska sluta berätta det, just den åsikten är det fler som delar. Nej, det är den extrema överdriften att man skulle vara lat om man inte tränar, eller att man inte skulle kunna vara en hälsosam förebild för sina barn. Tvärtom, mina föräldrar tränade inte när jag var liten, men de var aktiva.

Och att det skulle handla om status är bara SKITSNACK  i mina ögon. Jag berättar om min träning och mina mål för att jag är STOLT – stolt över att jag förändrar mitt liv, stolt över att jag faktiskt gör det jag en gång bara drömde om och stolt för att jag har möjlighet att faktiskt göra valet.

Jag är mycket medveten om att jag inte har barn eller ett jobb som kräver oregelbundna arbetstider – men det är faktiskt inte mitt ansvar att någon annan har det heller. Jag har all respekt i världen för att det är svårt och tar tid att uppfostra barn, men det ger dig fortfarande inte rätten att gnälla för att jag hinner träna – och väljer att göra det.

Att skriva om träning är inte status. Det är att vara stolt, att bekräfta vad jag gör och att påminna mig själv om att jag gör det. Jag skiter fullständigt i vad andra tycker om det. De har ju faktiskt valet att inte läsa.

Vilodag? Hell no!

Jo, jag vet att det var sagt att det skulle vara vilodag idag. Men sen kom jag hem och tänkte: ”Äh, lite Zumba har väl ingen dött av?”, och så körde jag. 40 min sculpt and tone senare var jag en mycket glad (och svettig) tjej.

Det var länge sen jag körde Zumba sist, men visst märker jag skillnaden. Det är fortfarande inte alldeles lätt att hänga med i all koreografi, men det är betydligt lättare att spänna magmusklerna, sådär som de hela tiden tjatar om att man ska göra. Och att använda sig av de tillhörande ”vikterna” känns nästan skrattretande – de väger i princip ingenting!

Det som är riktigt roligt med Zumba, som man kan se i videon, är glädjen att röra sig. Nu kör jag ju till träningsskivorna, och där är ju musiken redan satt, men någon gång skulle det vara kul att köra till musik som man själv valt och gillar!

För att gå över till en annan sak – det här med kalorier och förbränning. Jag läste ett väldigt intressant inlägg hos Kny om det här med BMR (Basal Metabolic Rate) och kalorier in vs. ut.

Jag gjorde en snabb uträkning med formeln hon visade och får fram att jag har en basal förbränning på 2927 kcal. Just nu ligger jag på ungefär 1750 i intag varje dag, vilket verkar fungera än så länge. Hittills har jag tappat 5 kg sedan 1 januari.

Bildens källa.

 

 

Motion och belöning

Kände inte riktigt för att dra till gymmet idag igen, så jag bestämde mig för att gå en del av sträckan hem. Det var nog minst ett år sedan jag gick sträckan, men det var inte så här mycket snö senast minns jag.

20130122-202436.jpg

Känns helt okej med en tid under en timma, framför allt med tanke på hur dålig gångvägen var på vissa ställen! Och kallt var det också. Brr.

Jag hade egentligen tänkt skriva om en laxwok jag gjorde till middag, men ärligt talat blev den inte så bra, så jag ställde mig att baka istället. Jag vet, kanske inte det smartaste om man vill minska på frestningar hemma, men wtf… Jag hade lust!

chokladbröd

Det blev chokladsnittar helt enkelt. Jag använda mig av det här receptet, och det blev väldigt bra. Fast det är klart, de kommer aldrig bli så bra som  de som min mormor brukade baka. Jag avslutar således min kväll med en kopp kaffe och småkakor. Trevlig kväll!