Hållbar livsstil

Bloggvänner, jag behöver hjälp. Min motivation och mitt tålamod är så lågt nuförtiden, och jag tappar gnistan vid minsta motstånd. Jag försöker att inte väga mig för ofta, och att hålla de matplaner jag har.

Men… den senaste tiden (senast i tisdags) har jag haft återfall, rena återfall av hetsätning. Det gör så ont, jag trodde att jag hade kommit så långt. Det har jag kanske, men det gör ont att trilla tillbaka.

Jag försöker använda mig av de strategier jag fått, att ta reda på vad problemet är. Vad är det som gör mig orolig? Hur kan jag hantera den oron? Jag kan inte låta bli att tänka att tålamodet och motivationen hänger ihop med det här, att jag omedvetet eller medvetet börjat lägga en massa press på mig själv att jag ska hinna vissa saker innan en viss tid.

Som resan till New York. Jag längtar, och jag vill kunna slappna av när jag är där. Men någonstans på vägen har tanken att ”göra mitt bästa tills vi åker” blivit ”hinna gå ner så mycket som möjligt”. Hur blev det så? Det har ju aldrig varit målet med hela min livsstil! Jag gick in i det här med tanken på en hållbar livsstil, med hälsa som nyckelord. Någonstans på vägen har jag tappat bort det, och börjat ställa en massa krav på mig själv.

Bildens källa.

Det finns ju inget annat sätt för mig, det vet jag. Mat som får mig att må bra – motion som får mig att bli stark. Tålamod är väl den enda vägen, tålamod och motivation. Jag vill inte må som jag gjorde innan, som återfallen får mig att göra.

Annonser

Ordentligt med motion

InstacollageDet blev extra mycket motion för mig idag. Först ett vanligt pass på gymmet (cykel och styrka) och nu på eftermiddagen kunde jag inte motstå solen, så det fick bli en promenad också. Väldigt skönt.

Våren är på gång tror jag, om bara all den här snön kunde försvinna någon gång!

The One That Could Have Been

Sitter och tittar på gamla avsnitt av Vänner. Ett av mina favoritavsnitt har alltid varit det när de går igenom ”det som kunde varit”. Men idag slog det mig… Alla skämt om hur tjock Monica var, när hon även i fatsuit är mindre än jag är nu! (Det ser i alla fall ut så i avsnittets början.) Hur deprimerande är inte det?

Bildens källa.

Jaja, jag får väl hoppas att Monica har rätt helt enkelt:

Bildens källa.

Siffror

Efter mannens födelsedagsfirande i början av februari kände jag att en liten omstart behövdes. Jag skrev om det här. Vad jag inte gjorde var att visa de mått jag tog.

Nu har jag tagit nya mått för att se om det blivit någon skillnad. De två veckor (lite drygt) som passerat har inte varit perfekta, men de har däremot varit hållbara.

Såhär ser i alla fall mina siffror ut nu. Först kommer startmåttet, sedan nuvarande mått och i parentesen har ni förändringen. Första mätning ägde rum 10/2 och andra mätning 25/2.

Vad, vänster: 47 cm –> 47 cm (0)
Lår, vänster: 72 cm –> 70,5 cm (-1,5)
Stuss: 126,5 cm –> 125 cm (-1,5)
Buk: 128 cm –> 125,5 cm (-2,5)
Mage: 112 cm –> 110 cm (-2)
Under byst: 108,5 cm –> 108 cm (-0,5)
Arm, vänster: 40 cm –> 39 cm (-1)
Hals: 39,5 cm –> 39,5 cm (0)
Handled, vänster: 18,5 cm –> 17,5 cm (-1)

Total måttförändring: -10 cm

Bildens källa.

(Och bonus – idag upptäckte jag att jag kan stå med raka ben, böja mig framåt och nå golvet med händerna, utan att böja benen!)

 

Morgonstund…

Kvart i sex ringde klockan, halv sju var vi på gymmet, redo att ta oss an ett nytt pass. 20 min cykel och 30 min styrka blev resultatet för mig. 773 förbrända kalorier. Helt klart nöjd med det!

Något oroväckande är väl att ryggen börjat krångla lite igen. Det ömmar lite, och jag misstänker att ryggraden är lite, lite sned igen. Ny kiropraktortid är i alla fall bokad, dock inte förrän nästa måndag.

Nu är det plugg som gäller för mig, fram tills jag ska iväg för hockey. Later, peeps!

Bitar av helgen

20130224-210004.jpg

En dryg timma innan lovet drog igång på riktigt tog jag den här bilden. Jag ser så oerhört trött ut…

20130224-210027.jpg

I fredags när jag kom hem väntade den här på mig på hallmattan! Lycka i tidningsformat.

20130224-210042.jpgAnna till boule

I lördags passade vi på att utnyttja ett presentkort på boule som vi fått att mannens syskon. Jag hade min vårjacka dagen till ära, men kom fram till att det var alldeles för kallt för det fortfarande!

20130224-210053.jpg

Det bjöds på snacks till spelandet. Mums.

20130224-210101.jpg

Vi körde två omgångar, och vann varsin. Det är helt klart svårare än man tror!

Söndagen har dominerats av hemmamys för oss. Ingen söndagsångest för mig (yes!), jag lyckades dra mig iväg och träna i förmiddags också. Bonus! Imorgon väntar mer träning, extrajobb och hockey på kvällen.

Ny trend?

På gott eller ont, jag funderar på om jag tagit ytterligare ett steg i rätt riktning när det gäller ett normalt förhållande till mat och träning. Det gäller det här med kaloriräkning kontra ”fridag”. En fridag skulle ju alltså vara dagar när jag inte räknar,  utan tillåter mig att äta vad jag än känner för, något som är oerhört läskigt när man haft en ätstörning som går ut på att trycka i sig så mycket som möjligt på kort tid…

Förra söndagen var en sådan dag. Jag åt vad jag kände för och det blev både chips och lite godis. Dagen därpå var det däremot back in business som vanligt, med både kaloriräkning och träning. Normalt sett när jag struntat i att räkna en dag brukar det krävas en fem-sex dagar till för att orka ta mig tillbaka igen.

Det var lite samma sak igår. Jag åt godis på jobbet och pizza när vi kom hem, och när jag vaknade idag kändes det både läskigt och lite konstigt. Skulle jag orka köra på som vanligt redan idag? Svar: ja! Vi tränade i morse och resten av dagen är planerad i form av intag.

träning annaJag vet att man egentligen inte kan se en trend efter bara två gånger, men man kan ju i alla fall observera förändringen. Det känns i alla fall positivt att inte tycka att ”allt går åt helvete” om jag slappnar av en dag.