Helt galet!

20130331-154926.jpg

Det är helt otroligt här borta! Staden är precis som den beskrivs i filmer och böcker, man blir helt tagen av alla tusentals intryck man bombarderas av.

Bilden ovan är tagen på Top of the Rock, alltså längst upp på Rockefeller Center. Vi ägnade vår förmiddag åt just det, att se ut över Manhattan. Svärmor var på mässa och vi passade på att vandra runt lite runt Fifth Avenue.

20130331-155223.jpg

Kaffe har ju hunnit med också! Vi har hunnit äta en sen lunch och shoppa liiiiiite också. Ikväll tänkte vi ta en tur söderut.

20130331-155457.jpg

Resfeber

Det är helt galet, vilken resfeber jag har! Nu är det verkligen inte långt kvar, om sådär 15 timmar lyfter planet till London. Därefter bär det vidare till New York! ♥ Tror inte man kan vara mer exalterad än jag är! 😀

Vi håller på att packa för fullt innan vi ska ut och äta en mysig middag. Det här är nog sista gången jag uppdaterar innan vi åker, men jag ska försöka lägga upp på Instagram mer än bloggen. Kanelpinglan heter jag där.

20130329-162811.jpg

Vilken skitdag!

Usch, dagen före det efterlängrade påsklovet och jag hade verkligen sett fram emot den! Vi skulle sitta barnvakt, baka, mysa och bara ha det jättebra (efter att jag slutat jobba förstås).

Hur blev det då?

Jo, migrän, stress och kaos istället. Inget barnvaktande. Inget mysande (än i alla fall) och med största sannolikhet ännu mer stress inför resan på lördag.

Så jag packar ihop nu och återkommer när jag är på bättre humör. 😦

Träningsinsikter

Igår gick jag och PT:n igenom det sista passet i mitt nya träningsprogram. Det känns bra, men det är svåra övningar och många av dem sätter både kroppen och sinnet på prov. Jobbigast igår var helt klart plankan, men det var också den övning som jag tror jag kommer utvecklas mest med.

Jag fick frågan igår om jag tycker det är kul med träning. Tycker jag det, att det är kul? Eller har det ”bara” blivit en vana? Nyttan känner jag ju definitivt av, inte bara fysiskt utan psykiskt. Utan träning blir jag grinig, irriterad och känner som om jag ska explodera väldigt ofta, men med träning blir jag mer harmonisk och åtminstone mindre irriterad. Frustrationen kommer ut på annat sätt då.

Bildens källa.

Men jo, jag tycker nog att det är kul. Men det betyder inte alltid att det är en dans på rosor att ta sig dit, eller att varje pass är motiverande och roligt. Ibland känns det som en enda stor plåga. Men jag antar att i långa loppet är det regelbundenheten som är grejen, även om inte alla pass blir perfekta.

Den stora insikten igår kom när jag sprang fram och tillbaka med kettlebells i händerna. Jag kände mig så fruktansvärt andfådd, så trött och så stor. Det kan ju ha berott på att det var slutet av träningen också, men i mitt huvud ploppar tanken upp på en fet hamburgare och hur det inte är värt det. Hur maten jag stoppar i mig får mig att må så skit när min kropp anstränger sig. Det är inte värt det. Punkt.

Bildens källa.

Problemet är att jag är fortfarande inte riktigt där mentalt, där jag orkar göra allt på en gång igen. Inspirationen kommer så sakteliga tillbaka, men jag tänker inte stressa fram det hela. Tills dess fortsätter jag träna och fokusera på det.

Extremt trött

Hela den här veckan har jag varit väldigt trött, som om ingen energi i världen kan få mig pigg igen. Jag har somnat tidigt på kvällarna, vaknat och känt som om jag inte sovit en blund och varit seg på jobbet. Jag har gäspat mest hela tiden, trots att solen till och med har lyst en del på oss.

Anna trött

Det har inte hjälpt att de träningspass jag kört i veckan har varit riktigt tunga (fast roliga!) heller. Dessutom har maten inte varit så bra… och ja, då blir det ju som det blir.

Ikväll tar vi väskorna och förflyttar oss till Småland över helgen. Jag och mannen ska firas, och vi ska titta på en möjlig lokal till bröllopet. Jag får ladda upp med kaffe innan vi åker, annars kommer jag somna innan vi ens hinner ut ur stan! Träningen får således sättas på paus under helgen, med nya friska tag på måndag igen.

Och psst! Nu är det bara 8 dagar till NEW YORK!!! ♥

 

Middag med stand up

När mannen fyllde 30 i början av februari fick han en middag med tillhörande stand up-show av sina kollegor. De köpte den via Live it, och igår var det alltså dags.

Kl 18 dök vi upp på angiven plats för bubbel och bordsplacering. Sedan dukades buffén fram i form av skagenröra, bröd, sallad och mozzarella till förrätt, och varmrökt lax eller ugnsbakad kyckling till huvudrätt. Kaffe och chokladmousse till efterrätt.

Middagen höll på till ca halv nio, då själva showen drog igång. Det var kul, men det kändes i kroppen att man jobbat en lång dag innan. Vid halv elva var det slut, men innan vi hunnit betala och hämta ytterkläder i garderoben hann klockan bli närmare elva. Strax efter halv tolv klev vi innanför dörren här hemma, skapligt trötta.

Trots att det blev en lång kväll kan jag verkligen rekommendera detta

Stolt

Som jag har skrivit om förr är jag mitt uppe i genomgången av ett nytt träningsprogram. Det påbörjades förra veckan med genomgång av pass 1 och igår var det dags för pass 2. Vilken skillnad säger jag bara! Roliga övningar, men utmanande och betydligt tyngre vikter än tidigare. Efter passets slut igår var jag en millimeter ifrån att krypa fram, jag var till och med tvungen att sitta en stund innan jag orkade klä på mig för att gå hem.

20130319-070722.jpg

På bilden ovan försöker jag illustrera hur jag mår, men ser mest galen ut tycker jag. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag fullkomligt älskar det! Man SKA vara slutkörd efter ett ordentligt pass, vad är annars meningen? Nästa genomgång är på torsdag, helt perfekt eftersom arbetsdagen avslutas med långt personalmöte.

20130319-070733.jpg

När jag kom hem efter träningen hade mannen fortfarande inte kommit från jobbet. Intressant nog väljer jag att ställa mig och laga risotto, som inte bara tar en stund utan man måste stå vid spisen hela tiden – bokstavligen! Och ja, det ser ut som gröt på bilden, men det smakade i alla fall som det ska! 😉

Nu är det ny arbetsdag som gäller, efter det ska vi på Stand Up-middag ikväll, en födelsedagspresent som mannen fick från företaget han jobbar på. Det blir förhoppningsvis både roligt och bra.

Glädjetårar

20130317-181204.jpg

Vem gömmer sig bakom högen?

Det här, mina vänner, är en stor klädhög i min soffa. Och bakom högen har mannen fått lite plats för att kunna lira lite TV-spel. Det kan tyckas konstigt att jag har en klädhög mitt på soffan, och inte i garderoben, men det finns en anledning.

Det här är alla kläder jag stoppade ner i kartonger för att förvaras i källaren för dryga två år sen. Det är kläder som jag inte kunde ha längre, när jag ökade i vikt inför och under KBT:n mot hetsätningen. Idag tog vi upp dem för att se om något passade.

Här kommer glädjetårarna in. Något passade inte – ALLT passade! Mer eller mindre. Varenda byxa, tröja och klänning fick jag på mig, vissa med mer utrymme än andra. Till och med kläder som jag fick när jag var som minst och fortfarande inte kunde ha då (ungefär 10 kg mindre än nu) kunde jag ha nu.

Glädjen är obeskrivbar. Tårarna sprutade – bokstavligen. IN YOUR FACE till dig som hånade mig när jag berättade jag att jag trodde jag var sjuk! IN YOUR FACE när du sa att jag lika gärna kunde slänga kläderna, för jag skulle ju aldrig få på mig dem ändå!

20130317-181225.jpg

Jag gjorde det här, med mycket svett, en del blod och massor med tårar. Jag gör det här varje dag, till och med när jag bryter ihop. Vilken galet underbar känsla! Och bonus att det känns som en helt ny garderob idag. Hell yeah!

Så sant!

Nästa check

Det här kanske inte var den bästa av månader att sluta räkna kalorier, i alla fall inte med tanke på födelsedagar och firande. Jag vägde mig i alla fall idag och kan säga att jag princip står still i vikt. En liten vinst tycker jag, eftersom jag inte fyllt i någon matdagbok som planen var. Och födelsedagar har firats och firats och firats och firats. Och ska förresten firas idag också.

Bildens källa.

Det känns i alla fall ganska bra just nu. Jag känner mig mindre, och det känns som om kläderna sitter bättre. Nytt träningsprogram har jag fått också, och det är väldigt inspirerande! Nya övningar, nya utmaningar, mer muskler att utveckla. 🙂

 

Så blev det fredag

Det här kan ha varit världens snabbaste vecka… Det är inte klokt hur snabbt tiden går! Det känns som om livet går i 120 km/h, man hinner inte mer än blinka på måndagen så är det helg igen.

Veckan har gått åt till födelsedagsfirande, jobbande, pluggande och tränande… Mycket mer än så händer inte just nu. Bloggen är rätt tråkig för tillfället, men förhoppningsvis får jag mer tid så småningom.