Tre veckor

Idag är det tre veckor sedan jag blev singel. Det har gått så snabbt att jag knappt hunnit blinka, men på ett annat sätt har det gått så sakta att jag har hunnit leva och dö flera livstider där emellan.

Och i helgen flyttar jag.

Mitt liv som sambo och fästmö är över, i alla fall för den här gången. Vem vet vad som händer i framtiden? Jag känner som om jag är i fritt fall, ingen struktur och ingen som kan fånga upp mig. Jag andas, äter och existerar, men träningen finns inte, rutiner finns inte. Och tårar finns det alldeles för många av.

Den här sommaren kommer bli min största prövning, utan dess like.