Man är inte ensam

Efter uppbrottet så alla så till mig: Du är inte ensam.

Just då tolkade jag det som att jag visst var ensam, uppenbarligen, för han hade ju lämnat mig. Nu inser att det var mycket mer än så som rymdes i de där små orden. Jag var inte ensam, för jag hade både familj och vänner som fanns där när jag behövde gråta och bara stirra rakt fram. Och på senare tid inser jag att jag inte var ensam om att gå igenom det, jag var inte den första och jag kommer inte vara den sista heller. Troligen kommer det inte ens vara sista gången för mig.

Igår hittade jag den här bloggen, via Niotillfem. Jag sträckläste den. Det hon skriver om är så bekant, men så långt borta samtidigt. Även om själva uppbrottet inte är detsamma, och jag någonstans vill påstå att jag har haft det lättare än vad hon har, så känner jag igen mig.

Samtidigt, det går inte beskriva den oerhörda lättnad jag känner över att jag inte är kvar där. Jag har gått vidare. Jag ser framåt på ett annat sätt. Min värld baseras inte längre på vad han vill, eller undran över vad han gör. Den handlar om vad jag vill och vart jag är på väg.

I somras var jag hemma hos en vän, och grät ut mitt hjärta för femtioelfte gången. Jag minns att jag sa till henne: ”Lova mig att det inte kommer kännas såhär om ett år.” Och hon lovade mig att det inte skulle göra det. Jag vet att man inte kan sätta deadline på sina känslor, och det måste få ta den tid det tar, men för mig tog det 6 månader, nära nog på dagen. Det hände någonting. Precis som man ibland kan se tillbaka på när något går sönder i en själv, kände jag fast tvärtom. Det var som om någonting som byggts upp väldigt länge blev klart. Det blev helt igen. Fortfarande bräckligt, men tillräckligt helt för att inte jag skulle känna mig ihålig längre.

Det händer att jag fortfarande är ledsen över det som hände. Det var ju trots allt inte såhär mitt liv skulle vara nu. Men samtidigt, hur hemskt det här året än varit har jag fått ut mycket av det också. Det är saker jag är tacksam för, och jag vill tro att jag är på väg mot något ännu bättre nu, här eller någon annanstans.

Oavsett vad som händer så har jag lärt mig: man är inte ensam.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s