Helgmys

Finns det något mysigare än att vakna till solsken och en blå himmel? Man kan ju inte bli annat än glad, trots att det verkar blåsa en hel del av människorna som går förbi mitt fönster att döma. Och dessutom verkar molnen hopa sig nu när jag tittar lite närmare. Men vad gör det när man vaknar glad? När hjärtat skuttar och man inte kan sluta le?

Annonser

Vårkänslor

Snön ligger tung på marken utanför fönstret såhär på vårdagjämningen. Eller, nu är det kanske mer slask än något annat. Jag längtar i alla fall efter våren. Det var ju så himla mysigt med solen, blommorna och den blåa himlen. Igår när jag dessutom gjorde en kortare resa i jobbet med bil och det första som händer är snö… ja, då känns våren långt borta.

Tur då att fina kollegor på jobbet kan pigga upp en lite. Idag fick jag till exempel sitta modell för make-up-läraren. Hur mysigt som helst, och man känner sig alltid så fin efteråt.

2014-03-20 13.32.25-1

Mindre öppen

Jag inser när jag går tillbaka i bloggen att jag blivit mycket mer försiktig med vad jag skriver och dessutom skriver jag ju betydligt mer sällan. Å andra sidan handlar mina tankar mycket mer om personlig utveckling nu än tidigare. Då var det ju mest recept och viktrelaterade inlägg.

Det är konstigt vad man kan ändras på relativt kort tid. Det finns ju såklart en del stora anledningar till varför jag blivit mer tillbakadragen nu än tidigare. Uppbrottet, såklart. Och dessutom det faktum att jag inte ville att vissa människor skulle få inblick i mitt liv. På senare tid har jag kommit fram till att det inte spelar någon roll längre.

Däremot kommer bloggens innehåll skifta lite till, igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det här med viktminskning och träning. Det blev en hets för mig (igen), vilket lade ännu mer press på mig. Det slutade vara roligt och blev något som höll på att göra mig sjuk igen.

Men, det har ju inte bara hänt saker som gjort mig tillbakadragen. Sedan ett kort tag tillbaka finns det en speciell person i mitt liv. En Han med stort H. Någon som får det att bubbla i mig, som får mig att le konstant och som jag (peppar peppar) kan se en framtid med.

Källa.

Gör om – gör rätt

Jag tror att det har gått tillräckligt långt nu. Ni vet, när man kommer till den där gränsen när man inser att man måste ändra sig, att det inte går att leva som man gjort längre. Dit har jag kommit. Igen. För femtielfte gången. Men skam den som ger sig.

Det har hänt så mycket den senaste tiden (känns som alla mina inlägg handlar om hur mycket som hänt sedan jag skrev senast), men det blir väl så. Utan att gå igenom allt så är det främst två saker som fått mig att reagera: antalet migränanfall har ökat och jag tappar hår. Slutsats: ändra!

Åtgärder för detta då? Jo, till att börja med handlar det om att sova ordentligt, vilket jag inte gjort på länge. Regelbundenhet är nog nyckeln här. Det, och regelbundna måltider. Hemlagade. Punkt.

Träningen blir som den blir, men en sak i taget. Först vill jag se till att behålla det lilla hår jag har. 😛