Att leva utan att skriva

Det här med skrivande är rätt intressant. Jag, som i så många år, brukade skriva så gott som dagligen om vad jag gjorde och vad som hände har i princip slutat skriva helt. Konstigt hur man kan vänja sig av med något som brukade vara så viktigt.

När jag ser tillbaka är det lätt att förstå att det var uppbrottet från förra relationen och allt som hände därefter som skapade oviljan att blogga. Plötsligt ville jag inte att någon skulle ha någon typ av insyn i mitt liv överhuvudtaget. Inte ens vad jag själv var villig att dela.

Det är i den känslan jag har stannat lite. Jag vill egentligen bara leva och vara lycklig. Inte jaga kilon för att se snyggare ut i en klänning, för jag är fin precis som jag är. Inte tala om hur många kilometer jag sprungit den här veckan, för i grund och botten är det ju bara det jag faktiskt gör som räknas, inte vad jag skrivit att jag gör.

Jag har ingen aning om jag kommer fortsätta blogga eller inte.

Men en sak är i alla fall säker. På lördag börjar något nytt och spännande, som jag längtat efter väldigt länge nu. ❤

Annonser

2 reaktioner på ”Att leva utan att skriva

  1. Jag känner igen mig i det du skriver, det är lite märkligt hur lusten att skriva bara kan försvinna. Roligt att läsa att du verkar må bra. Kram ❤️

  2. Vi är tre. Skillnaden är kanske att min lust har mera förändrats till att dela med mig av mina erfarenheter i köket och min passion för näringslära. Som det är ni kommer inläggen sporadiskt och ibland till och med med en känsla av att jag måste. Så ska det ju inte vara.
    Kul iallafall att höra ifrån dig. ☺

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s