Rastlöshet

Det är något jag kämpar med dagligen. Jag blir väldigt lätt rastlös, och eftersom jag redan tagit tre (!) powerwalks idag kände jag mig tvungen att göra något annat. Resultatet blev focaccia.

  

25 g färsk jäst
3 dl ljummet vatten
0,5 dl olivolja
2 msk honung
1 msk flingsalt
7-8 dl vetemjöl special
extra olivolja till plåt
extra flingsalt till bakning
+ topping

Rör ut jästen i vattnet. Tillsätt alla övriga ingredienser utom mjölet. Se till att jästen är ordentligt utrörd. Tillsätt mjölet lite i taget och arbeta ihop till en deg. Knåda i ca 5 min. Låt jäsa under bakduk i ca 45 min.

Sätt ugnen på 225 grader. Stjälp upp degen på mjölat bakbord och dela den i två delar. Knåda och forma till två bollar. Tryck ut respektive boll till en kaka, ca 1,5 cm tjock. Smörj en plåt med olivolja och strö lite flingsalt över olja. Lätt kakorna på plåten och låt jäsa ca 30 min.

Gör gropar i brödet med hjälp av dina fingrar. Ringla över ordentligt med olivolja och strö över flingsalt. Toppa med valfrå topping. På bilden har jag oliver respektive basilika. Grädda i mitten av ugnen i ca 10 min, tills gyllenbruna.

Enjoy! 

Annonser

En cm i taget

Jag var noga med att ta måtten på min kropp redan från början, jag ville dokumentera förändringen från start. Första mätningen skedde dagen för flytstart, den 18 oktober 2015.

Från början såg det ut såhär:
Vänster vad: 48 cm
Vänster lår: 71 cm
Stuss: 133 cm
Mage (över naveln): 127,5 cm
Brösten: 121,5 cm
Vänster överarm: 43 cm
Hals: 41 cm
Vikt: 124,4 kg

 

Idag, drygt 5,5 månader senare, ser måtten ut som följande:
Vänster vad: 43 cm (-5 cm)
Vänster lår: 62 cm (-9 cm)
Stuss: 117 cm (-16 cm)
Mage: 105 cm (-22,5 cm)
Brösten: 110 cm (-11,5 cm)
Vänster överarm: 36 cm (-7 cm)
Hals: 37 cm (-4 cm)
Vikt: 93,5 kg (-30,9 kg)

Jag tittar på måtten och slås av häpnad. Jag mäter mig i snitt en gång per månad och tycker alltid att jag gått ned så lite, men nu ser jag ju svart på vitt, hur mycket jag faktiskt tappat. Över 2 dm över magen! Helt sjukt!

Plötsligt ersätts ångesten med stolthet och glädje. Och man peppas att orka lite till.

Spännande dokumentärserie

Jag hade tänkt sätta rubriken ”Gift med en diktator” till det här inlägget, men med tanke på feltolkningsrisken där så hoppar jag det… Haha! För det första är jag inte gift (än) och för det andra är jag verkligen inte gift, eller sambo, med en diktator!

Nåväl, när jag är på jobbet behöver jag ha något bakgrundsljud, som typ radio, fast ändå inte. Jag tröttnar lätt på radio och samma musik som körs om och om igen. Den senaste tiden har jag istället haft på någon serie, oftast från Netflix, men häromdagen surfade jag runt på SVT Play och hittade dokumentärserien Gift med en diktator.

imelda_marcos

Det är en fransk dokumentärserie från 2015 som tittar närmare på kvinnorna som var gifta med diktatorer. Imelda Marcos, som du ser på bilden ovan, var gift med Ferdinand Marcos, president i Filippinerna mellan 1965-1986.

Gillar du historia och annorlunda vinklar tycker jag absolut att detta är värt att titta på.

Inte fetast på gymmet

I november förra året hade jag turen och lyckan att vinna ett års fri träning på SATS. Det kom väldigt lägligt, eftersom jag behövde komma igång med träningen efter operationen och visste inte riktigt vart jag skulle vända mig.

I och med träningskortet på SATS blev valet plötsligt enkelt. Jag kunde träna på vilket SATS som helst i hela Stockholm. Värre blev det istället med ångesten och tankarna. Skulle jag orka träna? Vad skulle jag välja? Jag hade ju aldrig gått på ett gruppass i hela mitt liv! Jag hade någon slags bild av att alla som gick på gym redan var smala och smärta, och att jag skulle sticka ut som en elefant bland gaseller.

925173_201311513272316_sbig

Källa.

Jag kände mig som en flodhäst första passet. Stor, osmidig och såklart lite orolig. Trots en viktminskning på runt 10 kg var jag lätt största tjejen där. Som tur var hade jag fina PT-Mia som peppade och lyssnade på vad jag hade för önskemål. Hon har varit en klippa genom min träningsstart och har utmanat mig och min uppfattning om min kropp från dag ett.

Nu är vi i slutet av mars. Borta är oversize-tröjorna, och de svarta intetsägande träningsbyxorna. Nu är det färg, åtsittande kläder som inte är i vägen som gäller. Idag vågade jag för första gången träna i löpartröja, som visar varenda liten valk på kroppen. Men det gör inget. För jag vet hur långt jag har kommit, hur många kilo jag orkar, och hur mycket mer jag kan pressa mig idag än jag kunde då. Idag värmer jag upp med att jogga! Jag, som knappt orkade cykla första gången!

När jag såg mig spegeln på väg in till de fria vikterna inser jag att jag inte är fettot på gymmet längre. Jag tillhör de normala, de som tränar för att må bättre. Ingen tittar snett på mig längre. Jag är varken större eller mindre. Jag är normal. Snart har jag beviset i mitt BMI också. Jag är inte längre fetma klass III. Nu är jag ”bara” fetma. Men snart, snart är jag normalviktig.

54ee761d50f1d_-_sev-fitspiration-3-de

Källa.

Idag firar jag -30,9 kg. Snart är jag normalviktig. Oavsett vikt är jag stark. Och det känns helt jävla magiskt.

Enkel middag

Vi har haft en lugn och fin påsk nere i Småland. Vi kom hem igår eftermiddag, och idag har vi bara tagit det lugnt. En liten promenad hann jag med i vårsolen också, samtidigt som bonusdottern bakade något smaskigt från en ny kokbok hon fått.

Jag hade absolut ingen lust att stå med någon bökig middag idag, så vi körde på en enkel men supergod favorit här hemma: tunnbrödsrullar.

  
Gör en röra på 2,5 dl lättcreme fraiche, rökt skinka, senap och vårlök. Krydda efter behag. Jag brukar ta vitlök, svartpeppar och salt. 

Klicka blandningen på ett tunnbröd och rulla ihop. Försegla kanten med lite senap. Lägg med skarven ned på en plåt. Toppa med en smakrik ost. Grädda i ugnen, 200 grader, tills osten smält och bröden blivit gyllenbruna.

Enkelt och väldigt gott.

Glädjen i köket

Jag älskar att laga mat och att baka. Framför allt att testa nya rätter och bakverk. Hittills i veckan har vi testat två, för oss, nya kreationer:

Igår gjorde jag tomattortano från Leilas bok One more slice. 

  
Det blev riktigt smaskigt. Ska dock nämnas att jag bytte oreganon mot basilika. Mums mums! Det här är ett perfekt picnicbröd.

Förra veckan surfade jag runt på Pinterest efter nya recept till köttfärs. Tacos, köttfärssås och köttbullar i all ära, men jag ville testa något nytt. Då hittade jag det här receptet

  
Så gott! Receptet är skrivet på engelska, men det är inte svårt att översätta. Jag som fullkomligt älskar teriyaki tyckte väldigt mycket om den här rätten. Rekommenderas varmt!

Är det verkligen jag?

Det står en tjej framför de fria vikterna på gymmet. Hon kör hårt, svetten rinner från hennes hår, ner över kinderna och droppar så småningom på tröjan.

Det är hennes fjärde månad på gymmet. På fyra månader har hon gått från otränad och trött till stark och hyggligt tränad. Hon orkar länge på crossen nu, och har ökat vikterna flera gånger.

f0bc7574f7a525c61d89f5884fe56a9d

Jag fattar fortfarande inte att det är mig själv jag ser i spegeln, att det är jag som orkar ta tyngre och tyngre vikter och som kan böja mig bättre och bättre. Det är ofattbart. En del av mig önskar att man kunde känna hur det kändes när jag började och känna hur det känns nu, bara för att jämföra.

Tacksamhet. Ödmjukhet. Glädje. Tack för att jag fått möjlighet att göra det här för mig själv. Tack för att min kropp fortfarande orkar. Tack för att jag orkade ta mig ur ett missbruk och gå vidare, stärkt.