Genväg

I veckan fick jag förmånen att hänga en eftermiddag med fina L, som var på besök i huvudstaden. Vi har känt varandra i många år nu (14 år tror jag bestämt!) och har följt varandra i både med- och motgångar. 

Vikt, motion och viktminskning är ju bland annat ett återkommande tema för oss, och hon delade med sig ett mycket smart sätt att tänka när det gäller träning.

För det första, sätt realistiska mål. Till exempel, hur många gånger kommer jag kunna träna i veckan. Jag har tre. Tre gånger vet jag att jag kommer kunna nå. Allt utöver de tre gångerna blir ju bonus, eller genvägar till mitt mål. Det är ju träning jag inte planerat in, men som bidrar till en bättre hälsa och starkare kropp. 


Så himla smart! Så jag tog hennes råd idag och tog en genväg till mitt mål!

Annonser

Dejt x 2

Idag har jag haft semester från jobbet, och det var välbehövligt. Dagen spenderades dock på språng tvärs över Stockholm.

Det började med en trevlig dejt med min älskade sambo. Vi tog oss till Sickla för en fantastiskt trevlig lunch på Urban Deli. Charkbrickan för två kan verkligen rekommenderas!


Efter lunchen strosade vi på söder en liten stund, innan jag tog tåget till Danderyd för uppföljning med dietisten. Det har redan gått sex månader sedan min operation!

Drygt en timma senare styrde jag kosan vidare till Kista, för en kompisdejt med fina C. Shopping, kaffe och mycket prat hann vi såklart med. Lite nytt fick följa med hem till garderoben också. 

Helt klart en skön och trevlig fredag, som just nu avslutas i sängen framför Supernatural. Trevlig fredagskväll på er!

Att klara mer än man tror

När jag spelade handboll fanns det vissa övningar jag hatade. Nästan alla hade med ren styrka att göra, framför allt på överkroppen. Benstyrka har alltid varit min grej, men så fort det handlat om att bära upp min egen vikt med armar eller överkropp har jag försökt slippa undan. Mycket av det har suttit i huvudet, har jag förstått nu, men rädslan för vissa övningar sitter kvar sedan tonåren.

f0bc7574f7a525c61d89f5884fe56a9d.jpg

Idag bad min PT mig att göra tricep dips. Nej nej nej, var allt jag kunde tänka när hon började visa. Sedan sa jag det: Jag kan inte. Min PT stirrade på mig, och jag skruvade på mig. Just det ja, det finns inget som heter ”jag kan inte”. Bara att testa alltså.

3×10 dips senare inser jag att, jo jag kan visst. Det är tungt och jobbigt men jag KAN. Jag tappade inte, jag orkar dra mig upp och jag har den styrka jag behöver i armar för att göra det.

Stolt över mig själv nu. Jag har kommit så långt, och mer ska det bli!

tumblr_njcavxUXYZ1siboy7o1_500.jpg

Rivstartar måndagen 

Efter arbetsdagen drog jag iväg till SATS för kvällens pass i Sh’bam. Jag var lite tidig, så hann med 2 km löpning och 5 km cykling också. Det märks att alla nyårslöftesmänniskor är borta, på passet var vi bara 10 stycken! 

En konstig sak jag funderat på… Ju mer jag går ner/krymper i storlek, desto klumpigare upplever jag mig själv som. Är inte det konstigt? Jag orkar ju mycket mer, men har blivit så himla kritisk hur jag ser ut…

Effektiv söndag

Idag firar jag och sambon ett år som förlovade. Det är inte klokt hur snabbt tiden gått. Dock var vädergudarna inte riktigt på vår sida idag, här har det snöat och regnat om vartannat.

Det blev trots det en effektiv dag, där jag hann städa, rensa ut böcker och baka/laga mat i mängder.


För att fira gjorde jag idag chokladcupcakes med frosting smaksatt med jordnötssmör. Gott, men mäktigt. Ingenting för mig, jag dumpade på den cupcake jag åt, trots att den både var mindre och hade mindre frosting än den på bilden.

Jag följde det här receptet:


Resten av kvällen spenderas framför Supernatural (älskar serien!) innan nästa vecka drar igång. Det kan helt klart bli en väldigt speciell vecka…

Trevlig söndagskväll på er!

Obehagliga flashbacks

Så trillade den ner i brevlådan: kallelsen till 6-månaderskontrollen. Kan knappt fatta att det snart är 6 månader sedan jag genomförde operationen, det har gått så snabbt!

  
Mycket har hänt på knappa 6 månader: 32 kg är borta, 25 cm i midjan och en betydligt bättre kondition nu än tidigare.

Men… I brevet från dietisten stod att jag skulle skriva matdagbok inför besöket. Inte så konstigt, men för mig påminner det om det året då jag genomgick KBT för ätstörningen. Att dessutom väga min mat och gissa huruvida det är normalt eller inte… Låt oss bara säga att jag fick en del obehagliga flashbacks.

Helt ärligt, jag fick panik. Fick för mig att jag åt för mycket och började dra ner på mina redan små intag. Och vad händer när man gått hungrig en hel dag? Jo, man vräker i sig maten på kvällen och hux flux har man en dumpning på halsen. 

Ohållbart, såklart. Jag kommer prata med dietisten om det, men matdagböcker är en del av min historia nu, inte min framtid.

  
Jag tänker inte falla för all ångest och hets kring mat igen. Jag har viktigare saker för mig – som att leva mitt liv.

Överskottsenergi = mer bakning

Haha, jag ser att den finns en trend här: bakning på lördagar. Inte så konstigt kanske, har så mycket mer energi nu än tidigare. Oftast resulterar det i något bröd eller liknande. Idag blev det kanelbullar.

  
Lyckan är ju dessutom total när bonussonen inte bara efterlyser risotto till middag, utan dessutom gladeligen också äter både tomaterna och brytbönorna som jag hade i. Grönsaker är ju verkligen inte hans favoritmat!

  
Missade att ta en bild innan maten, så håll till godo med bilden på resterna! 😉