Människor som genomgår en GBP tappar ju i regel väldigt mycket i vikt på kort tid, så även för mig. Innan jag gjorde operationen hade jag svårt att förstå alla som pratade om hur svårt det var att känna igen sig själv efteråt. Vadå svårt?! tänkte jag. Det måste ju vara en underbar känsla att tappa sin övervikt så snabbt! Vem orkar vänta?!
Men ärligt talat, det är helt sant. Förändringen som ens kropp går igenom går så fort att man inte hinner med. Saker som varit sanna under så lång tid kastas plötsligt omkull, och man hinner precis förstå vad det är som händer, innan det ändras igen.
Det värsta av allt upplever jag ändå är känslan att man inte har ändrats alls, att man är precis som var innan och ser ut precis som man gjorde innan. Jag kan inte se skillnaden när jag provar kläder på morgonen, samtidigt som jag absolut ser skillnaden när jag provar kläder i butik.
Det är otäckt hur sinnet kan spela ett spratt med en på det sättet, hur fokus kan hamna på det man inte är nöjd med, istället för hur långt man faktiskt har kommit. Läskigt, väldigt läskigt.
2011 vs 2016
