När man inte känner igen sig själv

Det finns många sätt att tappa sig själv på. De senaste åren har det känts som om jag inte har vetat varken vart jag är på väg, vem jag är eller varför jag gör som jag gör. Jag har känt mig vilsen, både i mig själv och min plats i världen.

Min GBP har säkerligen inte gjort detta bättre. Även om jag på många sätt älskar vissa delar kämpar jag med andra. Visst är det skönt att kunna röra sig, springa, vara rörlig, ha lättare och vara starkare, men det är också jobbigt med håravfall, lös hud och att huvudet inte hänger med.

Så är det definitivt för mig. Jag känner inte igen mig i spegeln. Det är någon annan som tittar tillbaka, med annat utseende. Hon har andra kvaliteter som gör henne vacker, men hon är inte jag – inte än. Det är en jobbig process, att inte vara sig själv i sin egen kropp. Och ärligt talat, vad händer om jag aldrig känner mig hemma?

13876707_10153931170488510_8404629715711399487_n

Annonser

Den här gången

Förra gången jag blev singel tappade jag allt fotfäste och brakade rakt ner i ett svart hål. Det tog mig år att ta mig upp och äntligen känna mig som mig igen. Men att säga att man kan gå igenom något sånt utan att bli förändrad vore att ljuga. Jag förändrades. Kanske inte alltid till det bättre, men det spelar egentligen inte någon roll. Poängen är att jag förändrades.

Den här gången var slutet inte lika abrupt. Det var som i Lisa Nilssons berömda Ett långsamt farväl. Det var så det kändes för mig. Nu känns ingenting. Eller jo, jag är sorgsen att ännu en relation gått sönder, och beslutsam att göra vad jag mår bra av. Och det känns riktigt, riktigt bra.

Blicka framåt

När livet inte blir som man tänkt sig gäller det att försöka ta ett steg tillbaka och se helheten. Jag blir ledsen när jag blickar tillbaka, till det som blev fel och som nu inte går att reparera. Det är dags att blicka framåt och (klyschigt nog) försöka bli den bästa jag som jag kan bli. Det sista jag vill är att upprepa samma misstag om och om igen.

Jag visualiserar mycket med Pinterest. Matlagning, inredning och sådant som gör mig glad, som söta hundvalpar. Jag tränar, och längtar efter våriga löpturer utomhus.

Jag köper tulpaner, tänder ljus och försöker läsa. Ibland är det inte så roligt, ibland är det skönt. Det blev inte som jag tänkt mig, och jag försöker gå vidare, så gott det går.