När de skyller på varandra

När jag var yngre spelade jag handboll. Jag började när jag var 9 år och fortsatte tills en knäskada i kombination med hårt plugg satte stopp för det. Jag har dock fortsatt följa sporten så fort jag fått möjlighet, främst landslaget i olika turneringar. Självklart är ju handboll i sommar-OS en stor händelse för mig!

Jag blev fruktansvärt besviken när jag, som Telia-kund, inte ens skulle få möjlighet att se handbollen, eftersom Viasat valt att lägga den i en kanal som Telia-kunder inte ens har möjlighet att beställa! Som tur var insåg jag det innan jag hann binda upp mig på 12 månaders abonnemang för Viasat Sport.

När jag kontaktar Viasat skyller de på Telia och säger att Telia vägrar komma överens med dem. Telia, i sin tur, säger att Viasat vill höja priserna och att Telia vägrar utsätta sina kunder för det.

Vad gör man? Som kund sitter man i mitten och har ingen möjlighet att se varken det ena eller andra. Det slutar med att jag får beställa ett abonnemang via Viaplay istället, 300 kr mer för att kunna se OS, för att företagen skyller på varandra istället för att verka för kunden.

Usch, vad trött jag blir.

Derby och förkylning

Så blev det söndag och derby. Jag sov halvbra och vaknade utan röst och massor med slem. Blä.

Fram till lunch blev det lite bättre och jag följde med mannen, C och J på derbyt, precis som planerat. Dock var det kallare än vi förutsätt, jag frös som en gnu. Tur att C tänker på allt och hade filt med sig!

20120916-180426.jpg

Solen tittade i alla fall fram så småningom, och det var riktigt skönt där ett tag. Förlusten var ju förstås mindre skön.

20120916-180517.jpg

20120916-180531.jpg

Nu har vi precis ätit tacos till middag. Resten av kvällen kommer spenderas i soffan framför Arne Dahl-filmer. PT-tiden jag har bokad tills imorgon kan jag ju glömma, det blir ofrivillig vila ett tag nu.

Trevlig resterande helg på er!

Äntligen!

Igår var det äntligen premiär för ishockeyn. Som jag har längtat! Det är alltid en väldigt speciell känsla sådär första matchen, spänningen inför säsongen, framför allt nu när det i princip inte finns något annat än att gå upp i elitserien.

Vi har säsongskort i år igen, vilket innebär att vi kommer se så gott som alla hemmamatcher på plats. Härligt i sig, men samtidigt uppstår nästa problem: maten. Varken jag eller mannen hinner inte hem mellan jobb och match, vilket innebär att vi måste äta något på vägen. Innan kunde vi käka pasta inne på Hovet, men eftersom pasta helst inte ska vara en del av min kost längre är det uteslutet. I övrigt finns bara snacks, godis och korv att köpa på själva arenan.

Igår löste vi problemet genom att äta ceasarsallad på en foodcourt innan matchen. Helt okej, och det var väldigt gott, men det blir samtidigt en fråga om tid. Jag funderar helt sonika på att ta med mig en extra matlåda dagarna i fråga och sedan äta på jobbet innan jag åker.

Annars är det otroligt skönt att det är fredag. I eftermiddag blir det träning och sedan är det mer plugg som gäller för mig. Är jag konstig om jag säger att jag ser fram emot det? 😉

Som ett litet barn

Äntligen har OS i London börjat, och jag blir lika lycklig som ett barn på julafton. Det spelar egentligen ingen roll vilken sport det är, vi har på sändningarna då ofta vi kan.

Idag har vi redan hunnit titta på beach volley, simning, rodd och fotboll. Som gammal handbollstjej ser jag ju såklart mest fram emot handbollen i eftermiddag. 🙂

I övrigt har familjen åkt hem efter en kul men intensiv vecka. Maten och motion har gått okej, men har en liten ätardag idag.

Bildens källa.

Ukraina

Det här skrev jag i min anteckningsbok andra dagen:

Vad kan man egentligen säga om Kyiv (som de själva föredrar att man stavar namnet, till skillnad från ”Kiev” som är översatt från ryska)? Intrycken är många och så väldigt olika.

Vad sägs om att det kostar 2 kr per resa att åka tunnelbana? Alltså inte om man räknar ut per resa med ett rabatterat kort, utan alltid. 2 kr! Sanslöst. Visserligen är vagnarna inte de modernaste, men det visar ju att SL borde kunna ta något mindre än 36 kr per resa.

För att fortsätta på temat ”billigt”, så kostar ölen oförskämt lite. I Ukraina kan man, precis som i de flesta andra länder, köpa alkohol i vanliga butiker och kiosker. 50 cl öl kostar i snitt 6-9 kr och finns i en mängd varianter. Man nästan skäms så billigt är det. Det blir dyrare på restauranger, och ju närmare city man kommer, desto dyrare blir det.

20120616-214804.jpg

Vi bor på ett vandrarhem en bra bit utanför city, men även om det är långt att åka så är det helt okej med tanke på att boendet kostar ca 250 kr per natt. De lokala restaurangerna har god äkta ukrainsk mat och för en lunch bestående av förrätt (soppa och bröd) och huvudrätt (kyckling med klyftpotatis och sallad) betalade vi 50 kr per person. Släng er i väggen McDonald’s!

Men det är klart att fattigdom och att landet tillhört det forna östblocket märks. Gatorna är ojämna, husen är otroligt slitna i utkanten av staden, och väldigt få förstår eller pratar engelska ju längre ut man kommer. Kontrasterna finns överallt. I centrala Kyiv är husen renoverade, gatorna rena och märkesbutiker slåss om kunder. Flashiga bilar är parkerade längsmed gatorna och priserna på mat och sprit närmar sig Sveriges prisklass.

I förorterna lever herrelösa hundar, gatubelysningen är i princip icke fungerande och bussarna som trafikerar gatorna ser ut som tagna ur en 50-talsfilm.

Jag trivs ändå. Alla är trevliga och försöker hjälpa, även om språket tryter.
Och o så vackert det är!

20120616-214916.jpg