Milstolpe

Efter att ha stått still viktmässigt ett tag nu tog idag äntligen vågen ett skutt nedåt. Så underbart att föra in statistiken i appen och upptäcka att jag inte längre klassificeras som ”fet” utan ”överviktig”! 


Kan knappt fatta att jag jobbat bort dryga 38 kg. När jag började hade jag body fat på över 50 %. Nu går det sakta men säkert framåt, och jag är starkare och uthålligare än jag varit på länge.


Nu jävlar ska jag kicka ännu mer ass!

Nya mått

Nu har det gått nästan två månader sedan jag tog måtten senast, det känns som om det är dags:

Vänster vad: 42 cm (-1 cm)
Vänster lår: 62 cm (+-0)
Stuss: 114 cm (-3 cm)
Mage (över naveln): 101 cm (-4 cm)
Bröst: 106 cm (-4 cm)
Vänster överarm: 36 cm (+-0)
Hals: 37 cm (+-0)

Jag är riktigt nöjd över resultatet, trots att extrahuden på låren och armarna påverkar. Det går sakta men säkert framåt!

En cm i taget

Jag var noga med att ta måtten på min kropp redan från början, jag ville dokumentera förändringen från start. Första mätningen skedde dagen för flytstart, den 18 oktober 2015.

Från början såg det ut såhär:
Vänster vad: 48 cm
Vänster lår: 71 cm
Stuss: 133 cm
Mage (över naveln): 127,5 cm
Brösten: 121,5 cm
Vänster överarm: 43 cm
Hals: 41 cm
Vikt: 124,4 kg

 

Idag, drygt 5,5 månader senare, ser måtten ut som följande:
Vänster vad: 43 cm (-5 cm)
Vänster lår: 62 cm (-9 cm)
Stuss: 117 cm (-16 cm)
Mage: 105 cm (-22,5 cm)
Brösten: 110 cm (-11,5 cm)
Vänster överarm: 36 cm (-7 cm)
Hals: 37 cm (-4 cm)
Vikt: 93,5 kg (-30,9 kg)

Jag tittar på måtten och slås av häpnad. Jag mäter mig i snitt en gång per månad och tycker alltid att jag gått ned så lite, men nu ser jag ju svart på vitt, hur mycket jag faktiskt tappat. Över 2 dm över magen! Helt sjukt!

Plötsligt ersätts ångesten med stolthet och glädje. Och man peppas att orka lite till.

10 – Mitt bästa viktminskningtips

Alltså, egentligen är det ju ingen match att gå ner i vikt. Bara sluta ät tillräckligt länge och upplev hur vikten bara rinner av. MEN, det är ju knappast så enkelt, eller snarare önskvärt, eller hur? Det handlar ju om att tappa fett, inte muskler och att faktiskt BEHÅLLA sin viktminskning. Hälsa, snarare än bantning.

Så, mitt bästa tips är egentligen väldigt enkelt. Gör det som passar dig. Vill du köra snabb minskning med soppor – go for it! Vill du träna som en galning och äta som du gjort innan – helt okej. Huvudsaken är att det passar dig och din livsstil.

Jag gör inga som helst anspråk på att veta vad som är rätt, eller vad som är hälsosamt. Jag vet bara att det enda som fungerat för mig i relation till faktiskt minskad vikt, välmående och en livsstil jag skulle kunna leva med, är gör av med mer kalorier än du stoppar i det. Det i kombination med träning (för min del helst styrketräning och jogging) och bra val när det gäller mat (för vem mår egentligen bra av godis?) visade sig vara ett vinnande koncept för mig.

hämtaKälla.

Så varför slutade jag? Förutom vissa förändringar i min livssituation hände ju det som brukar hända efter ett tag. Man hamnar på en platå, man tycker det går för långsamt, och vips så har man hamnat i bantningshetsen igen. Har man då dessutom haft en ätstörning som jag har, ja då är det i princip livsfarligt att hamna där.

Det är ju inte så himla svårt eller hur? Gör det som fungerar för dig…

 

Du är ansvarig för din egen framgång

När jag hade mitt senaste motivationssamtal på Itrim så min hälsocoach Linda något väldigt smart och sant: ”Du är ansvarig för din egen framgång”. Och på gruppmötet senast gick vi igenom hur man är ansvarig för sina val och att man ska stå för de konsekvenser som man vet kommer. Oavsett vad man väljer.

Och det vet vi ju. Vi som är överviktiga, vi vet 9 gånger av 10 hur vi ska äta för att gå ner i vikt. Det är inte där problemet ligger. På samma sätt kan man se problemet åt andra hållet. Vi vet ju att om vi stiger av den så kommer det leda till en viktökning eller åtminstone ett avstannande av viktminskningen. Vi vet detta. Ändå övertalar man sig själv att man är värd det, att man ska tag i det imorgon igen, eller tusen andra anledningar som verkar så bra precis just då.

Nej. Du är ansvarig för din egen framgång. Så är det.

Jag är ansvarig för min egen framgång, oavsett om det gäller vikt, jobb eller kärlek. Jag kan inte styra över om någon annan lämnar mig, om det blir nedskärningar på jobbet eller om jag äter och tränar som jag ska och jag trots det står stilla ett tag.

Men jag kan alltid vara så bra jag kan. Jag kan följa mitt kostprogram och träna regelbundet. Jag kan se till att jag sköter mitt jobb och att jag utvecklar mig, och jag kan se till att kommunicera och vara ärlig i mina relationer. Inget annat kan jag styra över, och därför väljer jag att släppa det.

Jag är ansvarig för min egen framgång.

Clean Eating

Den senaste tiden har jag blivit mycket intresserad av det som kallas clean eating. Som bekant har jag ju slutat med dieter, utan jag tror på det här med äta allt men i lagom mängd. Dessutom har jag börjat fundera på vad viss mat gör med min kropp, och hur jag ska äta för att må så bra som möjligt. Jag kan förstå att det kan verka som ytterligare en diet, men jag tänker snarare på mat som kan optimera kroppens funktioner. Dessutom känns det bara logiskt att inte äta för mycket tillsatser.

En definition av clean eating som ges på nätet är sådant som är utan artificiella smakämnen, tillsatser och socker. Tanken är att maten ska vara så ren från sådant som möjligt. Då faller det ju sig dessutom naturligt att vitt bröd, godis och snabbmat faller bort. Det är däremot inte som raw food, där man inte lagar maten över en viss temperatur.

Jag har börjar lite lätt att laga mat som faller under clean eating redan:

bananpannkaka

Bananpannkakor med hallonkvarg och honung.

kyckling och sallad

Kycklingfilé med blandsallad och surdegsbröd.

lax och risBalsamgalserad lax med blandsallad och ris.

Allt det här har väckt intresset för matlagning igen. Allt vi äter är ju förstås inte clean eating, men målet är att så mycket som möjligt av de lagade måltiderna ska vara det. Sedan återstår att se om jag ska fortsätta räkna kalorier, eller om jag ska äta såhär. Vi får se. En sak är i alla fall säker: nya mantran för mig är ”ingen paus” och ”failure is not an option”.

Hur gick det nu då?

Jag var ju helt uppe i att vi skulle resa iväg att jag helt glömde väga och mäta mig innan vi åkte! Nåja, nu är det i alla fall gjort, med ett inte jättebra resultat dessutom.

Som ni vet valde jag att inte räkna kalorier under mars, utan istället skulle jag använda mig av matdagbok. Jag skulle träna som vanligt och sen se efter en månad vad som hänt.

Såhär gick det:
Vikten – rörde sig uppåt. Ungefär 3 kg har jag lagt på mig (inkl resan). Inte jättebra men inte jättedåligt heller.

Måtten – har i princip stått stilla. Någon cm upp runt buken och någon ner runt midjan. Rätt nöjd med detta faktiskt.

Jag har tränat regelbundet, dock inte under veckan i NY. Men å andra sidan gick vi väldigt mycket under tiden vi var där. Maten har inte räknats och heller inte noterats någonstans – jag har alltså inte alls skrivit upp vad jag ätit! En del av mig tycker att det är katastrof, men en del av mig känner också att det var en nyttig påminnelse.

Räkningen av kalorier, eller noterandet av vad jag stoppar i mig är mitt verktyg. Det behöver inte ligga någon press på mig för att jag använder dem, samtidigt som jag inser att jag inte är redo att vara utan dem. Jag har inte riktigt bestämt mig hur jag ska gå vidare, mer än att jag vill fortsätta må bra. Jag vill träna (fast just nu har jag en inflammation i ländryggen…) och jag vill äta mat som får mig att orka mycket! Det är det som rör sig i mitt huvud just nu.

Bildens källa.