731 dagar senare

  
Den här bilden togs den 6 mars 2014. Två år sedan. Jag tog den och la upp den på Instagram med kommentaren ”viktiga dagar ska dokumenteras”. Just då trodde jag något stort hade hänt.

Det blev inte som jag trodde (det blir ju sällan det). Däremot är det en intressant bild att jämföra med.

  
Det här är jag idag, för några minuter sen. 27 kg mindre, och betydligas gladare nu än då. 

Så mycket som kan hända på två år. Jag trodde verkligen inte i början på 2014 att jag skulle träffa min fina sambo senare det året, eller att jag skulle bli bonusmamma. Jag trodde inte heller att jag skulle våga genomgå en GPB.

Det visar bara hur lite man vet egentligen, och hur tacksam jag är att det är så! 

Annonser

En riktigt vänskapsdag

Igår drog jag med fina C ut på en tjejdag med shopping i Farsta. Jag behövde nya höstskor, och hon behövde göra sig av med lite TV-spel. Sagt och gjort, vi spenderade större delen av dagen med att gå runt i butiker, prova kläder och skor och mysa med kaffe. Som balsam för själen.

Jag fyndade en hel del, bland annat:

belle shoesDen här läckra stöveln från Belle Shoes.

Och två andra par läckra boots från Din Sko. En tröja från Gina Tricot, lite smink och påfyllning i matförrådet från Itrim.

Mest spännande var nog när jag och C tittade på jackor på Lindex, och jag provar följande jacka i strl L (som är mindre än jag brukar ha):

jacka

 

Den sitter som ett smäck! Helt perfekt, i en storlek mindre än jag brukar ha! Det låter säkert jättefånigt att man kan bli så glad över något som att få på sig en jacka, framför allt när jag går på Itrim, men det är så stort för mig. Så stort.

Jag köpte den inte av tre anledningar: 1. Jag har precis beställt en ny kappa, eftersom min gamla är för stor. 2. Undrar om den inte kommer hinna bli för stor innan jag behöver en ordentlig vinterjacka och 3. Jag tyckte den var rätt dyr.

Men glädjen. Den. Det var riktigt fint. 🙂

 

Clean Eating

Den senaste tiden har jag blivit mycket intresserad av det som kallas clean eating. Som bekant har jag ju slutat med dieter, utan jag tror på det här med äta allt men i lagom mängd. Dessutom har jag börjat fundera på vad viss mat gör med min kropp, och hur jag ska äta för att må så bra som möjligt. Jag kan förstå att det kan verka som ytterligare en diet, men jag tänker snarare på mat som kan optimera kroppens funktioner. Dessutom känns det bara logiskt att inte äta för mycket tillsatser.

En definition av clean eating som ges på nätet är sådant som är utan artificiella smakämnen, tillsatser och socker. Tanken är att maten ska vara så ren från sådant som möjligt. Då faller det ju sig dessutom naturligt att vitt bröd, godis och snabbmat faller bort. Det är däremot inte som raw food, där man inte lagar maten över en viss temperatur.

Jag har börjar lite lätt att laga mat som faller under clean eating redan:

bananpannkaka

Bananpannkakor med hallonkvarg och honung.

kyckling och sallad

Kycklingfilé med blandsallad och surdegsbröd.

lax och risBalsamgalserad lax med blandsallad och ris.

Allt det här har väckt intresset för matlagning igen. Allt vi äter är ju förstås inte clean eating, men målet är att så mycket som möjligt av de lagade måltiderna ska vara det. Sedan återstår att se om jag ska fortsätta räkna kalorier, eller om jag ska äta såhär. Vi får se. En sak är i alla fall säker: nya mantran för mig är ”ingen paus” och ”failure is not an option”.

Oväntad inspiration

Jag tror att jag är i behov av mental träning, någonting som får mig att kämpa på några repetitioner extra eller bara kämpa på lite till. Min hobbydiagnos på mig själv är att all stress bryter ner min mentala vilja. Får några månader sen (eller bara någon månad sen) var den mentala biten inte alls ett så stort problem. Det är först nu, med insikten om att terminen håller på att ta slut och alla nationella prov som har orsakat det hela.

Det påverkar min träning (det är mycket svårare att peppa mig själv nu, och eftersom PT:n flyttar nästa vecka är peppen viktigare än någonsin), det påverkar mitt jobb (har inte alls lika mycket tålamod längre) och det påverkar min vardag (i form av ovilja att hålla i den kost jag mår bra av).

Bildens källa.

Sen plötsligt, när jag redan har bestämt mig för att ge upp en dag till, så händer något. Igår hände min älskade man som trots en jobbig dag på sitt jobb sa till mig när jag ringde: ”Men det är väl klart vi ska träna? Jag behöver i alla fall komma igång med mitt program.” Och då kan ju inte jag vara sämre, eller hur? Så vi körde. Fast jag haft öppet hus på jobbet. Fast han haft en skitdag på sitt jobb. Vi körde, och han peppade mig hela vägen. ♥

I morse hände nästa grej. Vaknar, loggar in på Fb och ser att jag fått ett meddelande från en före detta elev som berättar att hon blivit inspirerad av artikeln om mig i vintras. Plötsligt känns allt lite lättare, och man kommer på varför man gör det här. Dagen till ära tog jag på mig mitt armband från SOS Barnbyar. Ikväll kommer familjen hit från Småland, första gången sedan New York. Det här ska bli en alldeles fantastisk dag och en alldeles fantastisk helg!

 

Offerkoftan

Jag har verkligen jättesvårt för människor som går omkring i sin ”offerkofta” hela tiden. Ni vet, människor som i tid och otid gömmer sig bakom diverse anledningar, utan att ta tag i det som egentligen är bekymret.

Antagligen är det för att jag själv brukade vara sån. Jag tyckte synd om mig själv, tyckte att världen var orättvis och att vad jag än gjorde som blev det bara dåligt. ”Det är ingen idé att ens försöka gå ner i vikt – jag har ju en gammal skada” eller ”Jag har kraftig benstomme – det är inte mitt fel att jag är tjock”… och så vidare.

Bildens källa.

Ursäkterna var många, initiativen mycket färre. Jag har helt enkelt tappat tålamodet med sådant. För all del, vi har alla olika förutsättningar och olika medel att göra saker. Men oavsett, man kan alltid göra någonting. Och det absolut minsta man kan göra är att sluta skylla på omständigheter. Omständigheterna kommer alltid att finnas där, men man kan välja hur man ser på dem. Min blogglista, den jag försöker läsa varje dag, är full med exempel på människor som lämnat offerkoftan på en krok längst in i garderoben (och jag vill påpeka att jag INTE menar att dessa människor ens haft en sådan), utan valt att kicka omständigheterna i ansiktet och gjort det bästa man kunnat – oavsett vad det är.

Det är sådana människor jag vill ha i mitt liv, inte sådana som stjäl energi eller väljer att alltid se det dåliga. Det kommer alltid finnas dåligt att se, och jag vet att jag själv kan vara oerhört dålig på att se det positiva, men enough is enough!

Väck med offerkofta. Du är vad du tänker – precis så enkelt är det.

Bildens källa.

Mat-söndag

Den här dagen har gått i ätandets tecken, men inte på något dåligt sätt!

Frukost var ju som bekant bananpannkakor med hallonkvarg. Till lunch gjorde vi kycklingtacos.

Såhär gjorde jag:

Tärna kycklingfilér och stek dem med tacokrydda tills klara. Skär under tiden tillbehören. Vi använde isbergssallad, gurka, paprika, lök och tomater. Riv ost.

Ät inrullat i tortillabröd! Mums!

20130421-211656.jpg

Vi hade lite äpplen kvar som var dags att använda också, så vi slängde ihop en enkel smulpaj. Enkelt, gott och vårigt!

20130421-211705.jpg

 

Till middagen blev det också något nytt: honungs- och balsamglaserad lax med ugnsrostade grönsaker.

20130421-211714.jpg

Tärna och strimla grönsaker som du vill använda som tillbehör. Jag hade rödlök, zucchini, potatis, blomkål, vitlök, paprika och purjolök. Lägg allt på en stor plåt och ringla över lite olivolja. Krydda. In i ugnen på 200 grader 20-30 minuter.

Under tiden blandar man 1/3 kopp balsamvinäger med 1 msk flytande honung i en skål. Salta och peppra laxen. Stek laxen på medelhög-hög värme i 1 msk olivolja. 1-2 minuter per sida. Häll på balsamblandningen och låt puttra runt fisken i ytterligare 5-10 minuter. Blandningen ska vara lite seg när fisken är klar, trögflytande.

Sedan är det bara att servera och njuta! Helt fantastiskt gott!

 

New York, torsdag-fredag

På torsdagen använde vi förmiddagen till MoMa, eller The Museum of Modern Art. Strax under tre timmar vandrade vi omkring bland tavlor och andra konstverk, en del kända, en del okända (och en del väldigt konstiga…)

skriet
Vi såg Skriet…definition

Men språknörd som jag är föredrog jag tavlor som den här…

Det var ganska varmt den dagen (fast det blåste rätt friskt), så när vi kom ut från MoMa åt vi lunch på samma lunchställe som dagen innan, innan vi bestämde oss för att gå längsmed Park Avenue ner till Grand Central Station. Det var längre än vi trodde, men man fick se väldigt fina hus på vägen. Och väl framme var det ju faktiskt värt mödan!

grand centralStort!

Grand Central är helt klart grand! Stort och överväldigande, och häftigt att se saker man bara sätt på TV förr! Vi vandrade vidare mot FN-huset.

rash och fnMannen utanför FN.

Okej, så FN-huset kanske inte är så imponerande som byggnad, men ändå. Det hade varit kul att gå en guidad tur där inne, men eftersom vi inte kollat upp det tidigare skippade vi det. Kanske nästa gång vi åker till NY.

Resten av torsdagen ägnades åt mer shopping. 😉

På fredagen vaknade jag med en lätt bitterljuv känsla i kroppen. Veckan var ju på väg att ta slut, och vi hade ju egentligen bara en och en halv dag kvar. På förmiddagen tog vi färjan till Staten Island för att få en skymt av Frihetsgudinnan. På vägen tillbaka fick man en fantastisk utsikt över Manhattan, det är helt otroligt! Kan tänka mig att det hade varit ännu vackrare på kvällen!

lady liberty

Frihetsgudinnan.NY skyline

NY Skyline.

Efter båttur vandrade vi uppåt mot Wall Street igen. Vid början av Broadway hittade vi en kinesisk lunchrestaurang som visade sig vara riktigt fin och prisvärd (trots att det såg lite halvskumt ut från utsidan).

fortune cookieLunchen avslutades med fortune cookies. Den här fick mannen i sin.

Svärmor bestämde sig för att gå till Metropolitan Museum of Art på eftermiddagen, medan jag och mannen strosade runt lite. Vi gick länge längsmed Fifth Avenue, i praktiskt taget sommarvärme! Några stopp här och där, som till exempel på Apple Store och Barnes & Noble, allt för att skaffa lite sista-minuter-souvenirer.

Sista kvällens middag intog vi på tu man hand. Jag åt en fantastisk hamburgare (som jag såklart missade att ta bild på), och vi delade på en gigantisk efterrätt!

sundaeSundae.

Allt som allt, två väldigt mysiga dagar i en stad med ordentlig vårkänsla.