Derby och förkylning

Så blev det söndag och derby. Jag sov halvbra och vaknade utan röst och massor med slem. Blä.

Fram till lunch blev det lite bättre och jag följde med mannen, C och J på derbyt, precis som planerat. Dock var det kallare än vi förutsätt, jag frös som en gnu. Tur att C tänker på allt och hade filt med sig!

20120916-180426.jpg

Solen tittade i alla fall fram så småningom, och det var riktigt skönt där ett tag. Förlusten var ju förstås mindre skön.

20120916-180517.jpg

20120916-180531.jpg

Nu har vi precis ätit tacos till middag. Resten av kvällen kommer spenderas i soffan framför Arne Dahl-filmer. PT-tiden jag har bokad tills imorgon kan jag ju glömma, det blir ofrivillig vila ett tag nu.

Trevlig resterande helg på er!

Håll tummarna!

Derby igår. Trevligt. Borde vara det i alla fall. Nu blev det ju mindre trevligt när en smällare landade precis bredvid oss. Jag klarade mig okej, det ringde länge i mina öron, men det gick över efter en stund. Värre var det då för min väninna, som träffades av något på sitt knä och knappt kunde gå från arenan. Kul dessutom att veta att det kom från våra egna supportrar. Idioti!

Annars är det fullt ös med att vakta prov just nu. Femte provet jag vaktar på två veckor, det tar på krafterna. För att inte tala om all ordinarie lektionstid som försvinner.

Men nu var det ju inte därför jag skrev, utan för att be er hålla tummarna för mig i eftermiddag! Jag kan inte säga så mycket mer just nu, men håll tummarna ändå är ni snälla! 🙂

Tystnad

Här hade jag skrivit en lång text om hur mycket jag skäms över att folk skiter i sitt lag när de behöver oss som mest. Jag hade skrivit om hur det är att gå emot strömmen, att stå upp för vad man tycker, och vad det innebär att tänka själv. Jag hade skrivit om kärlek till en klubb, om att stötta i vått och torrt, om att stå där även när det stormar.

Jag tog bort den. Varför då? Tycker jag fortfarande inte allt det där? Jo, det gör jag. Men det räcker att se människors reaktioner på supportersidan, eller läsa folks kommenterar efter matchen. De fattar fortfarande inte.

Jag tycker så synd om Djurgården som måste slåss mot sina egna supportrar. Det var inte så det lät när jag första gången kom till Stockholm. Då pratade man om kärlek till en klubb, alltid oavsett, om att sjunga ut andra klackar och skapa stämning oavsett vilken match det var.

Utanför mitt fönster yr snön, och det är inte med lite sorg i hjärtat som man längtar efter fotbollssäsongen. Men, kvalserie eller ej, jag är där. Och jag kan stolt säga att jag var där igår, genom hela förnedringen. Synd att de som kallar sig mer ”äkta” Djurgårdare än vi andra inte kan säga samma sak.