Bokmässan 2012

20120929-191551.jpg

Nu har jag gjort mitt på bokmässan för i år. Som ni ser på bilden var det mängder med folk, vid något tillfälle var det sådan kö upp på andra våningen (där jag tog kortet) att folk krockade i rulltrappan och gjorde illa sig.

20120929-191738.jpg

En del handlande blev det ju också, fast mindre än jag trodde. Allt som allt fick jag med mig två tidningar (Språktidningen och Tidningen Skriva), tre böcker om Djurgården, en anteckningsbok, Lewis Carolls samlade verk, tre filmer och en nyckelring. Och förstås mängder med intryck.

Vi kom ut någon gång runt tre idag, åkte och lämnade allt och gick ut för att äta middag. På samma gata där vi bor hittade vi en fantastisk italiensk restaurang som vi åt på både igår och idag. Inte speciellt dyrt heller.

20120929-192350.jpg

Imorgon väntar hemresa med tåg och förhoppningsvis ett besök på Starbucks. Nu ska jag spendera resten av kvällen åt litteraturen! 🙂

20120929-192501.jpg

Jaha…

Men åååhhhh! Vaknar upp med massor av slem i halsen och lätt huvudvärk. Alltså, på riktigt? Ska man aldrig kunna bli helt frisk eller?

Jag tränade igår kväll och tyckte att det var segt. Inte så konstigt då, om jag höll på att bli sjuk.

20120915-075623.jpg

I övrigt tänkte jag bara dela med mig av en efter-träningen-bild. Jag börjar så smått få tillbaka kroppsformen igen, tack för det!

Jag och mannen konstaterade igår att jag snart är nere på samma vikt jag var när vi träffades. Det är fortfarande alldeles för mycket, men helt klart ett kul delmål att sikta mot! 🙂

Piffad

Det finns ju helt klart vissa fördelar med att jobba på en skola där frisörprogrammet finns. Idag var en sådan dag. På förmiddagen har jag varit modell för en elev som skulle öva tvätt, föning och lockning. Tjusigt värre, eller vad säger ni?

20120831-141933.jpg

På eftermiddagen kom nästa elev och frågade om jag kunde tänka mig att bli klippt av henne. Inte bara fick jag en fin klippning, utan jag fick en mycket sällsynt möjlighet att lära känna henne lite bättre.

20120831-142112.jpg

Det är fortfarande raspigt i halsen, men bättre än tidigare. Jag kanske vågar träna igen på söndag eller så. Vi var bortbjudna ikväll, men jag var tvungen att tacka nej eftersom jag är helt slut efter dagen. Det märks när man inte riktigt är på topp, även om man inte far omkring fysiskt i det här jobbet.

Vad ska ni hitta på ikväll?

Vi lever NU

Jag kom upp ovanligt tidigt idag, vilket resulterade i frukost och lite TV-tittande med älsklingen. Vi såg två avsnitt av Obese – A Year To Save My Life på kanal 7, vilket satte igång en del tankar hos mig.

Trots att jag inte tappat så mycket vikt som deltagarna gjort, kan jag ändå känna igen mig i deras resa. Det handlar inte så mycket om vikt som inställning och att få uppleva hur livet faktiskt kan vara. Det handlar om att ta tag i motion, att hitta den inre motivationen att faktiskt göra det, eller att hålla sig till den kosthållning man mår bäst av. Det handlar om att studsa tillbaka, även om man haft en dålig dag eller dåliga veckor.

För ett år sedan vägde jag nära 130 kg (jag vägde mig sällan och ville helst inte veta vad jag vägde). Speciellt mycket vikt av det har inte försvunnit (exakt 10 kg igår tror jag), samtidigt som det resulterat i 3 klädstorlekar på överkroppen och en på underkroppen. Stora vinster, alltså. Men inte i närheten så stora som att kunna äta ordentligt igen utan att ha ångesten andandes i nacken. Eller det faktum att fast man visste att man inte borde hetsäta, så gjorde man det ändå, eftersom det var enda sättet att hantera den där jävla ångesten på. Inte så kul.

Självkänslan är bättre nu – jag är värd något. Jag tror på mig själv, och det sitter inte i min vikt. Jag kan hävda mig trots att jag inte alltid trivs i min kropp. Du kan ifrågasätta min vikt eller min hälsa, men jag kan argumentera min väg tillbaka från det. Du kan ifrågasätta hela mig om du vill, men i helvete heller att jag tänker ta någon skit!

Där ligger den stora skillnaden: insikten att man faktiskt klarar av saker, att det går att må bättre än man gjorde innan, och att se det hela i ett långt perspektiv. Grejen är ju den att vi lever NU. Inte om tio år eller ”när jag blir smal”. Vi lever nu. Och jag kan ärligt säga att jag är lyckligare nu. Jag är starkare nu.

Jag börjar bli MIG SJÄLV nu.

Anna, augusti 2012.