Äntligen!

Igår var det äntligen premiär för ishockeyn. Som jag har längtat! Det är alltid en väldigt speciell känsla sådär första matchen, spänningen inför säsongen, framför allt nu när det i princip inte finns något annat än att gå upp i elitserien.

Vi har säsongskort i år igen, vilket innebär att vi kommer se så gott som alla hemmamatcher på plats. Härligt i sig, men samtidigt uppstår nästa problem: maten. Varken jag eller mannen hinner inte hem mellan jobb och match, vilket innebär att vi måste äta något på vägen. Innan kunde vi käka pasta inne på Hovet, men eftersom pasta helst inte ska vara en del av min kost längre är det uteslutet. I övrigt finns bara snacks, godis och korv att köpa på själva arenan.

Igår löste vi problemet genom att äta ceasarsallad på en foodcourt innan matchen. Helt okej, och det var väldigt gott, men det blir samtidigt en fråga om tid. Jag funderar helt sonika på att ta med mig en extra matlåda dagarna i fråga och sedan äta på jobbet innan jag åker.

Annars är det otroligt skönt att det är fredag. I eftermiddag blir det träning och sedan är det mer plugg som gäller för mig. Är jag konstig om jag säger att jag ser fram emot det? 😉

Dagen efter

Det är konstig känsla av bakfylla (fast jag inte druckit något), trötthet (fast jag sovit åtta timmar) och seghet som jag sitter här idag. Anledningen? Jo, Djurgården är inte en elitserieklubb längre, utan en allsvensk klubb. (Det gäller hockey för er som inte är insatta).

Det är rätt okej, för mig alltså. Jag kommer stå där i höst i alla fall och visa mitt stöd. Jag kommer konsekvent vägra bua ut spelare eller ledning under den hemmamatch som är kvar, något jag tyvärr inte kan säga för en del andra. Tro mig, jag är lika besviken som alla andra. Jag kan också känna frustrationen, irritationen och ilskan, och jag vill också se en förändring.

MEN…

Jag tänker aldrig någonsin stå och hata mer än jag älskar.

Jag tänker aldrig någonsin hota andra supportrar för att de inte delar min åsikt.

Jag tänker aldrig någonsin tappa omdömet så mycket att jag tror att jag som person eller individ är större än klubben.

Då blir det allsvenskan nästa år då. Bildens källa.