Vårkänslor

Snön ligger tung på marken utanför fönstret såhär på vårdagjämningen. Eller, nu är det kanske mer slask än något annat. Jag längtar i alla fall efter våren. Det var ju så himla mysigt med solen, blommorna och den blåa himlen. Igår när jag dessutom gjorde en kortare resa i jobbet med bil och det första som händer är snö… ja, då känns våren långt borta.

Tur då att fina kollegor på jobbet kan pigga upp en lite. Idag fick jag till exempel sitta modell för make-up-läraren. Hur mysigt som helst, och man känner sig alltid så fin efteråt.

2014-03-20 13.32.25-1

Att dela med sig av sitt liv

Vi diskuterar just nu på jobbet om vi ska starta en blogg eller inte. Vi som pratar om detta är alla lärare med olika bakgrund och åldrar i allt från 25 till 43 år. På senare tid har diskussionen kommit in på det här med öppenhet och hur mycket man delar med sig av, inspirerat av att vissa av oss driver privata bloggar.

Självklart går det ju inte jämföra en skolblogg med en privat blogg, men det satte igång vissa tankar hos mig. En kollega till mig var ganska rak och talade om att hen aldrig skulle kunna lägga ut sitt liv sådär för andra att se. Och visst, jag vet med mig att jag är väldigt personlig här. Men finns det något fel i det?

Mamma var lite orolig att det skulle slå tillbaka på familjen/släkten så småningom. Jag kan ju relatera till det (även om jag inte i min vildaste fantasi trodde att det var släkten som skull vända bloggen mot mig!), men är det ett skäl att inte vara personlig? Måste man vara privat för att vara personlig?

Om man ska driva en skolblogg finns det ju massa andra saker att ta hänsyn till: att skydda identiter på dem som vill det, att inte publicera bilder utan tillåtelse och att inte peka ut någon generellt. Vi har dessutom fastnat i diskussionen om öppet kommentarsfält eller inte.

Jag vet inte, men för mig känns det inte svårt att öppna upp mig, även om man såklart måste vara lite försiktig med vad man skriver. Ni andra som bloggar och läser, vad har ni för erfarenheter kring att vara öppen på bloggen? Har det någonsin drabbat er privat?

Tisdag

För mig är tisdagen värsta dagen på veckan. På måndagen har man energi från helgen, på onsdagen och framåt börjar man känna att det inte är långt kvar till nästa helg. Men tisdagar… då har all energi man hade på måndagen redan gått åt och det är fortfarande bara i början av veckan. Suck.

Som tur är har hela dagen flugit fram idag. Dock har jag inte hunnit med ens hälften av det jag borde hunnit göra på jobbet, men så är det väl ibland.

Förutom kaoset som är jobb har jag också hunnit äta middag med fina A. En god sallad går ju knappast säga nej till, eller hur? Idag har jag vilodag också, men ser fram emot träning imorgon och på fredag. Kanske till och med hinner med en sväng på gymmet då, fast först ska jag och V träffa M för en fika.

20121016-202146.jpg

Nu väntar vi bara på att Sveriges kvalmatch ska börja. Innan dess ska jag försöka få lite plugg gjort också.

Trevlig tisdagskväll!

Snopet

Så skuttar man ur sängen, lycklig över att vara frisk. Visserligen hostar jag lite på morgonen, men äh. Hur farligt kan det vara liksom?

Kommer till jobbet, sätter igång första lektionen. Det raspar lite i halsen, men igen, hur farligt kan det vara? Hoppsan! Världens hostattack som slutar med i princip tappad röst. Va? Vad hände här?

Funderar i tre sekunder på att inte träna, men jag vill ju så gärna! Tänker fram och tillbaka hela vägen hem på tunnelbanan. Vid näst sista station innan jag ska av öppnar jag mailen, och vad hittar jag där? Jo, ett mail från PT:n som ställer in dagens träning.

Vad ska man säga? Tur i oturen kanske, men snopet ändå.

20120924-181111.jpg

Glädjen i det g(l)ömda

I morse när jag var så trött att jag halvt om halvt fortfarande sov rev jag runt i garderoben efter någonting att ha på mig. Jag rensade ju bland mina kläder för ett tag sedan, och jag vet att jag vek ihop alla mina jeans och la dem på något bra ställe – problemet var ju bara att jag inte mindes var! Till slut lyckades jag dock hitta lådan i fråga och fick tag på ett par mörka ”finjeans”.

Byxorna köpte jag någon gång tidigt förra året, och jag vet att de var ganska trånga när de kom. Jag tror att jag totalt sett använt dem en eller två gånger, eftersom jag alltid känt mig så obekväm i dem. Förstå glädjen när jag idag drar på mig dem och inser att de till och med är lite stora!

Bildens källa.

Det är skönt med lite småglädje i vardagen, framför allt när stressmonstret visar sitt fula tryne på jobbet hela tiden. Idag ska jag vikariera för en lärare som är sjuk, vilket i sin tur leder till dåligt med tid att planera mina egna lektioner på måndag. Skönt då att jag inte slösar på tiden genom att göra andra saker, eller vad säger ni? 😛

Hej förkylning!

Jaha, då var den här: höstterminens första (och förhoppningsvis enda) förkylning. Peppar, peppar, men det känns inte riktigt lika illa som det brukar. Jag är tjock i halsen, och lätt snuvig än så länge.

Ny PT-tid är bokad på måndag, håll alla tummar och tår att jag blir frisk tills dess! Under tiden dricker jag te, sover och knaprar extra C-vitamin. Och jobbar förstås.