När man pendlar

Jag har spenderat större delen av mitt yrkesverksamma liv med att pendla. Undantaget var förra våren då jag för första gången i mitt liv bodde ca 10 minuter från min arbetsplats. Massa fördelar med det, såklart, men en hel del nackdelar också.

Sedan drygt två veckor tillbaka jobbar jag på en ny arbetsplats, ungefär 1 timmes enkel resväg från min bostad. Inga problem faktiskt, men man märker en hel udda beteenden bland människor som pendlar.

Kanelpinglans pendlartankar:

Se inte någon i ögonen på tåget. Om man inte har någon smartphone eller bok att fästa blicken på bör man absolut inte se någon i ögonen på pendeltåget. Någon kan ju få för sig att man vill prata! Dessutom, vad är det för tok som inte har varken telefon eller bok med sig?!

Sätt dig ALDRIG längst ut när väljer sittplats, framför allt inte om det är mycket folk på tåget. Att med flit hindra dina medpassagerare från att kunna sitta kan möjligen betraktas som den åttonde dödssynden. Men, svenskt som det är, så är det sällan någon säger något. Nej, folk blänger passivt och mumlar irriterat, men mycket värre än så blir det inte.

Våga inte stå till vänster i rulltrappan! Det spelar ingen roll om du ska fånga den där ovanliga pokemonen, eller bara har en gigantisk väska som gör att du behöver stå mer till vänster, man får under inga omständigheter, stå till vänster i rulltrappan. Alla dessa människor som prompt ska springa uppför rulltrappan, istället för att gå uppför den vanliga trappan, kan ju inte komma fram om man gör det, vilket i sin tur öppnar upp för mer sura miner och passivt aggressivt mumlande.

Ju mer jag pendlar, desto mer inser jag att det finns så många oskrivna regler, och hur snabbt människor visar sitt missnöje om man bryter mot dessa. Kanske borde företa mig en liten studie varje morgon på tåget…

 

Bloggpaus

Nej, inte som ”paus från att blogga” utan som ”jag tar en paus från mitt vanliga jobb för att blogga”. Jag sitter idag på annan plats än skolan för att arbeta administrativt med vår lärplattform. Det går rätt bra, men det är tungt och jag känner huvudvärken komma smygande (trots kopiösa mängder kaffe).

Från min plats på en välkänd fika-kedja ser jag flygplan landa och lyfta. Jag är mindre än en kilometer från möjligheten att flyga någonstans. Tanken är kittlande. Tänk att bara ta sina saker som man råkar ha med sig just nu och dra. Låta slumpen avgöra. Nu skulle jag visserligen inte komma längre än Bryssel, eftersom flygen härifrån går inrikes eller till Belgien, men ändå. Tanken.

imagesKälla.

Om pengar och ansvar inte var ett faktum, vart skulle jag resa då? Australien tror jag. Nya Zeeland kanske. Eller Japan. Månen.

Tills dess att jag kan göra det fortsätter jag dricka kaffe och arbeta med mina planer och matriser. *drömmer mig bort*

 

Första arbetsdagen

Så är man officiellt ”frisk” och har därmed varit och jobbat för första gången sedan i onsdags. Duktigt trött såhär på kvällen. Tidigare under kvällen hade jag onlineseminarium också, det gick helt okej.

Jag känner att det är dags att ta tag i saker igen nu, mat och kanske lite lätt motion. Jag har ett nytt PT-pass på torsdag (om jag är tillräckligt bra då) så imorgon funderar jag på en enkel promenad. Fast det har ju snöat rätt mycket här… Något att tänka på helt enkelt.

Insåg igår också att jag måste rensa garderoben igen. Har alldeles för mycket kläder som jag inte använder, som i sin tur tar alldeles för mycket plats. Håll utkik efter auktioner på Tradera inom en snar framtid! 🙂

Helt slut

Vilken tur att det är fredag idag! Jag sitter i skrivande stund på jobbet, helt slut från veckan som varit. Eftermiddagen idag har spenderats med att rätta debattartiklar, nu svämmar huvudet över med formuleringar, betyg, kunskapskrav och centralt innehåll. Dessutom är det riktigt kallt här!

20121012-150450.jpg

Vantar på jobbet…

Ikväll blir det hockey på TV och bara mys på riktigt hög nivå. Jag tänker TV-spel i soffan och ljus. Lite kommer jag vara tvungen att jobba i helgen också, men annars ser jag fram emot träning imorgon och på söndag. Vad ska ni hitta på?

Tidningen Skriva

Vad sur man blir när man skrivit ett helt inlägg och sen försvinner det bara! Ja ja.

Idag var i alla fall första dagen tillbaka på jobbet efter förkylningen. Hur gick det då? Jo, det hostades, harklades och snorades friskt, men överlevde gjorde jag. Tur att det är fredag imorgon dock. Jag är helt slut efter dagen!

20120920-213800.jpg

Annars var dagens höjdpunkt tidningen som damp ned på hallmattan, nämligen tidningen Skriva! En hel tidning med tips, ideér och inspiration för alla oss som älskar att skriva. Det får bli mitt helgmys imorgon nu när jag inte kan gå på fotbollsmatchen.

Åh, det bakas prinsesstårta på TV… Vad sugen jag blir! Nej, ingen tårta här. Marsch pannkaka i säng nu!

Fredagsyra

Veckans sista arbetsdag – skönt! Här råder febril aktivitet för att få alla elever godkända innan betygssättning, vilket för min del innebär nationella prov idag igen. Det har dock gått väldigt bra för dem som varit hos mig.

Annars laddar jag, mannen och svärmor för liten mini-semester i helgen. Efter jobbet hämtar jag hyrbilen och tillsammans drar vi till Dalarna. Museum och vacker natur står på agendan, samtidigt som vi ska fira svärmors födelsedag och mors dag. Det ska bli superfint väder också, bara tummar upp för det!

Men innan dess ska eftermiddagen genomlidas, den näst sista ”ordinarie” arbetsvecka på vårterminen 2012. Det ska man väl fixa?

Välkommen till Sverige 2012

Okej, jag erkänner. Jag läser ibland de där ytliga stora bloggarna, de där småtjejerna som fortfarande verkar tro på rosa drömmar och att man själv kan påverka precis allt som händer i livet (oj vad jag låter bitter!).

Nästan alla de där stora bloggarna drivs av unga tjejer som verkar tro att bara för att de haft lyckan att kunna leva på sin blogg genom att skriva om festande, barnmatsdieter och tatueringar på mer eller mindre opassande ställen, så har alla andra samma liv eller åtminstone samma tjocka plånböcker. Vissa är klart mer seriösa än andra, medan en del verkar tro att alla i hela Sverige bör starta företag till höger och vänster och sedan leva på avkastningen resten av livet.

Fine, all heder åt dem, de lägger säkert ner massor med möda på att hålla intresset uppe. Men satan vad det irriterar mig när bloggpionjären själv, hon som kallas för Blondinbella, glatt skriver en debattartikel om hur hon självklart tänker arbeta tills hon är 75, att hon inte pensionssparar för varför skulle hon göra det, det kommer ju finnas massor av sätt för henne att försörja sig på?

Suck, det är knappt så jag vet var jag ska börja. Jag såg att hon fått massa kommenterar, en del av dem ganska elaka faktiskt. Inte okej. Men Bella, fatta att alla inte kan göra som du eller ens vill göra som du! Fråga vilken människa som helst som haft ett tungt, troligtvis lågavlönat jobb i många, många år hur man ska orka jobba tills man är 75?

Det tragiska med hela grejen är inte att hon tycker att hon kan göra det, utan att det inte verkar finnas någon förståelse för att inte alla kan göra det. Moderatpolitik i sitt esse. Välkommen till Sverige 2012!