En liten avcheckning

Så har jag då ätit utan att räkna i fem dagar. En alldeles för kort tid har passerat för att kunna dra några slutsatser, men vissa insikter har jag ändå kommit fram till.

  • Jag känner mig orolig och rädd mest hela tiden, eftersom jag upplever att jag inte längre har någon kontroll. När man kikar närmare på situationen inser jag dock att jag fortfarande har kontroll, och att jag nästan blivit lite bättre på att fundera på vad jag stoppar i munnen, eftersom jag inte kan slänga upp telefonen och kontrollera återstående kcal.
  • Jag är rädd att jag inte kommer att gå ner någonting i vikt under den här månaden. Funderingen är då om det egentligen ska vara mitt mål. Jag påbörjade ju träningen och livsstilsändringen med att vilja bli stark i kroppen och utveckla min träning – viktnedgången skulle förhoppningsvis vara en välkommen bonus.

Bildens källa.

Det är väl där jag är just nu. Jag kämpar mot (ganska mild) ångest dagligen över vikt och utseende, men jag fortsätter träna och kämpa. Träningen har blivit en del av mitt liv (det är väl okej att säga det efter 6 månaders regelbunden träning?).

Annonser

Fyra dagar i mitt liv

En liten överblick över hur fyra dagar kan se ut i mitt liv. Ovan ser ni tisdag, onsdag, fredag och idag från den här veckan (lite i oordning, dock). Inga exemplariska dagar, som synes, men såhär kan det se ut för mig. Mest oroande är de dagar då jag knappt får i mig 1000 kcal (visserligen har ju även kcal för träningen dragits bort, men det handlar som mest om 350 kcal).

Sanningen är att när jag äter för lite kommer tankarna om hets tillbaka. Det handlar om att jag får i mig för lite näring, så jag försöker göra det bättre till nästa dag. Allt är ju dock ”a work in progress”, men det enda som gäller är att kämpa på.