Baksidan med en GBP

Missförstå mig inte nu, jag är oerhört tacksam för möjligheten jag fått att göra operationen, och att den hjälpt mig gå ned 36 kg. Men ibland är det lite jobbigt, och det är vad det här inlägget kommer att handla om. Det betyder inte att jag ångrar operationen eller inte är tacksam för hjälpen jag fått!

Vitaminerna
Det är inget problem att äta vitaminer som sådana, men jag blir emellanåt illamående av blandningen, och får svårt att få i mig dem så tidigt på morgonen som jag borde.

Håravfall
Man (eller många i alla fall) tappar väldigt mycket hår. Det gör jag fortfarande, trots vitaminer, och det är väldigt tråkigt när man redan har tunt hår att det blir ännu tunnare.

Dumpning
De flesta av oss som gjort en GBP har upplevt hur det är när man äter för snabbt, för mycket socker eller inte tuggar tillräckligt. Jag får hjärtklappning, blir illamående, kallsvettas och blir trött. Det är riktigt obehagligt och verkligen ingenting man strävar efter att uppleva.

Mat som funkar
För mig är det så att det som fungerade att äta igår fungerar nödvändigtvis inte idag och vice versa. Det gör det väldigt svårt att avgöra vad man ska äta, och jag har fått höra att jag borde ha lärt mig vid det här laget vad som funkar och inte funkar. I wish. Vissa dagar funkar ingenting.

Kroppsuppfattningen
Man hinner sällan med att förstå vilken förändring man genomgår på kort tid, och som jag skrev igår hinner man inte alltid med att uppfatta hur kroppen förändras. Vissa dagar har jag svårt att se framstegen och ibland känner jag mig lika stor som förr.

Biverkningar
Jag har haft verklig tur, jag har inte upplevt några av de biverkningar som andra berättar om. Det kan handla om allt från laktos, gluten, tarmvred, gallsten (den hade jag redan opererat bort) och så vidare. Inget att leka med och jag hoppas jag får fortsätta vara fri från besvär.

Jag är trots allt väldigt, väldigt nöjd och tacksam, men ibland känns det nyttigt att komma ihåg även den andra sidan av myntet.

Vad är min stil egentligen?

Kanske inte en fråga man resonerar över allt som oftast, men när ens garderob varit begränsad till det man får på sig kontra det man faktiskt skulle vilja kunna ha, ja då blir valet inte så svårt.

Med det vill jag inte säga att det är ett problem nu, verkligen inte, men det är svårt att veta vad man har för stil, för preferenser och vad som ser bra ut på ens kropp. Min kropp är i förändring både viktmässigt och muskelmässigt, och jag har dålig koll på vad som ser bra ut. Jag har blivit mer kritisk till mitt utseende nu än jag var tidigare.

Jag har reflekterat kring det här med andra som också genomgått operationen, och de flesta har en liknande syn. Det går ofta så fort att man inte hinner ställa om sig mentalt till nya storlekar eller nya former. Därmed blir det också svårt att veta vad som sitter bra eller man kanske inte märker att det som såg bra ut innan ser väldigt mycket sämre ut nu.

Snart 7 månader efter min operation har jag fortfarande ca 20 kg kvar att tappa. Det är mycket. Inte alls lika mycket som de 36 kg blivit av med, men jag anses fortfarande lida av fetma enligt BMI. Jag vill inte ha någon brådska, utan jag behöver göra livsstilsval som leder till ett bra och hälsosamt liv i framtiden, det är viktigare än att hetsa ner så fort jag kan.

Jag drömmer om att fylla min garderob med kläder fulla av färg.

 kvinna-jeans-desigual-jeans-alohaDE123F02Z-K11@4product-desigual-nenat-maxikleid-blanco-mistico-65147834.jpg

I första hand är det  nog självkänslan som behöver jobbas på, så att jag börjar känna mig bekväm i min egen kropp. Det har jag inte gjort sedan jag var liten, och det är verkligen på tiden nu!

Skönt är bara förnamnet!

Igår satt jag och tittade igenom gamla dagar på min ShapeUp-app, och insåg till min förvåning att det gått bra med kosten i flera dagar nu. Det har inte känts så, och jag har tyckt att jag är så himla dålig, men tydligen är det ju inte så. Det här med att inte kunna lita på sina känslor är ju förstås inget nytt, jag skrev om det här för bara några dagar sen.

Frustration tror jag också att jag skrivit om tidigare, att se vågen minska men inte måtten. Och jag tycker det är konstigt att ha gått ned 30 kg men att jag bara har gått ned 2 storleker över höft och rumpa? Det har fått mig att ifrågasätta mig själv, min kropp och vad jag gör. Det i sin tur har ju lett till att jag inte litar på resultatet, trots att jag känner mig mindre, rent kroppsligt.

Idag fick jag en bekräftelse till på att något händer. Byxorna som köptes för två månader sen kan nu tas av utan att knäppas upp. Och tröjan jag köpte i samma veva är numera för stor, istället för lite tight. 🙂

Det är först nu när jag plockat bort alla måsten och bara gör det jag mår bra av, det är nu lättnaden kommer och jag börjar se ljuset!