Beroende

Usch ja, beroende har en negativ klang för mig, kanske beroende på att jag varit beroende av mat/socker större delen av mitt liv. Så fort något hände, oavsett bra eller dåligt, firade jag med mat. Jag unnade mig. Skrattretande nog var det enda jag faktiskt unnade min kropp att bli sjuk och svag.

0d314022117c3dca0404301431addb0a.jpg

Jag kan inte nog poängtera glädjen i att kunna röra sig, och att faktiskt vilja göra det. Övningar som man aldrig trodde att man kunde som man nu plötsligt genomför, och när man märker att man blir starkare och starkare – DET är ett beroende!

Igår hade jag en otroligt tuff dag på många sätt och vis. Istället för att stoppa munnen full av mat (som visserligen är svårare med en GBP, men tro mig, det går!) så gav jag mig ut på en löptur. Underbart att känna att man vill springa, att jag vill ta mig runt istället för att sitta hemma.

I morse brände jag av 30 min intervallöpning innan mitt styrkepass med PT-Mia. Jobbigt, tufft, men så galet roligt! Det är ett beroende jag aldrig vill vara utan!

Annonser

En dag för 4 år sedan

537675_10150863393223510_674861235_n

Det här är jag för fyra år sedan. Då var jag mitt uppe i behandling för ätstörningen, KBT en gång per vecka under nästan ett år. Min vikt fullkomligt exploderade uppåt och jag kände mig både fet, äcklig och olycklig på alla sätt och vis. Det var min dåvarande sambo som tog bilden, i ett försök att muntra upp mig.

Just då var vi ute på en promenad runt området. Jag promenerade mycket under den tiden, dels för att det var en del av terapin, men också för att det var skönt att röra på mig, trots skoskav, onda knän och ryggvärk. Jag promenerar minst lika mycket idag, om inte mer, men av helt andra anledningar.

Det gör mig ledsen att se tillbaka på den här bilden. Redan då hade ätstörningen förstört så mycket av mitt självförtroende och självkänsla, och just då kändes det som om inget någonsin skulle eller kunde förändras. Men det gjorde det. Jag jobbade hårt och bara 4 månader senare blev jag friskförklarad. Då började istället jobbet med att bli hälsosam och normalviktig. Det jobbet pågår ju fortfarande, som ni vet.

När jag nu ser tillbaka på den tiden är jag tacksam. Jag fick hjälp, jag tog hjälpen och jag ändrade mitt liv. Oavsett bakslag och återfall har jag aldrig trillat dit som innan. Nu, efter operationen, är det många som tror att det inte ens går, men tro mig, det gör det. Jag försöker ändra mitt beteende aktivt hela tiden. Mer träning, promenader och en bättre kost.

13173693_10153717651068510_746276607240597667_n

 

Att klara mer än man tror

När jag spelade handboll fanns det vissa övningar jag hatade. Nästan alla hade med ren styrka att göra, framför allt på överkroppen. Benstyrka har alltid varit min grej, men så fort det handlat om att bära upp min egen vikt med armar eller överkropp har jag försökt slippa undan. Mycket av det har suttit i huvudet, har jag förstått nu, men rädslan för vissa övningar sitter kvar sedan tonåren.

f0bc7574f7a525c61d89f5884fe56a9d.jpg

Idag bad min PT mig att göra tricep dips. Nej nej nej, var allt jag kunde tänka när hon började visa. Sedan sa jag det: Jag kan inte. Min PT stirrade på mig, och jag skruvade på mig. Just det ja, det finns inget som heter ”jag kan inte”. Bara att testa alltså.

3×10 dips senare inser jag att, jo jag kan visst. Det är tungt och jobbigt men jag KAN. Jag tappade inte, jag orkar dra mig upp och jag har den styrka jag behöver i armar för att göra det.

Stolt över mig själv nu. Jag har kommit så långt, och mer ska det bli!

tumblr_njcavxUXYZ1siboy7o1_500.jpg

Inte fetast på gymmet

I november förra året hade jag turen och lyckan att vinna ett års fri träning på SATS. Det kom väldigt lägligt, eftersom jag behövde komma igång med träningen efter operationen och visste inte riktigt vart jag skulle vända mig.

I och med träningskortet på SATS blev valet plötsligt enkelt. Jag kunde träna på vilket SATS som helst i hela Stockholm. Värre blev det istället med ångesten och tankarna. Skulle jag orka träna? Vad skulle jag välja? Jag hade ju aldrig gått på ett gruppass i hela mitt liv! Jag hade någon slags bild av att alla som gick på gym redan var smala och smärta, och att jag skulle sticka ut som en elefant bland gaseller.

925173_201311513272316_sbig

Källa.

Jag kände mig som en flodhäst första passet. Stor, osmidig och såklart lite orolig. Trots en viktminskning på runt 10 kg var jag lätt största tjejen där. Som tur var hade jag fina PT-Mia som peppade och lyssnade på vad jag hade för önskemål. Hon har varit en klippa genom min träningsstart och har utmanat mig och min uppfattning om min kropp från dag ett.

Nu är vi i slutet av mars. Borta är oversize-tröjorna, och de svarta intetsägande träningsbyxorna. Nu är det färg, åtsittande kläder som inte är i vägen som gäller. Idag vågade jag för första gången träna i löpartröja, som visar varenda liten valk på kroppen. Men det gör inget. För jag vet hur långt jag har kommit, hur många kilo jag orkar, och hur mycket mer jag kan pressa mig idag än jag kunde då. Idag värmer jag upp med att jogga! Jag, som knappt orkade cykla första gången!

När jag såg mig spegeln på väg in till de fria vikterna inser jag att jag inte är fettot på gymmet längre. Jag tillhör de normala, de som tränar för att må bättre. Ingen tittar snett på mig längre. Jag är varken större eller mindre. Jag är normal. Snart har jag beviset i mitt BMI också. Jag är inte längre fetma klass III. Nu är jag ”bara” fetma. Men snart, snart är jag normalviktig.

54ee761d50f1d_-_sev-fitspiration-3-de

Källa.

Idag firar jag -30,9 kg. Snart är jag normalviktig. Oavsett vikt är jag stark. Och det känns helt jävla magiskt.

10 – Mitt bästa viktminskningtips

Alltså, egentligen är det ju ingen match att gå ner i vikt. Bara sluta ät tillräckligt länge och upplev hur vikten bara rinner av. MEN, det är ju knappast så enkelt, eller snarare önskvärt, eller hur? Det handlar ju om att tappa fett, inte muskler och att faktiskt BEHÅLLA sin viktminskning. Hälsa, snarare än bantning.

Så, mitt bästa tips är egentligen väldigt enkelt. Gör det som passar dig. Vill du köra snabb minskning med soppor – go for it! Vill du träna som en galning och äta som du gjort innan – helt okej. Huvudsaken är att det passar dig och din livsstil.

Jag gör inga som helst anspråk på att veta vad som är rätt, eller vad som är hälsosamt. Jag vet bara att det enda som fungerat för mig i relation till faktiskt minskad vikt, välmående och en livsstil jag skulle kunna leva med, är gör av med mer kalorier än du stoppar i det. Det i kombination med träning (för min del helst styrketräning och jogging) och bra val när det gäller mat (för vem mår egentligen bra av godis?) visade sig vara ett vinnande koncept för mig.

hämtaKälla.

Så varför slutade jag? Förutom vissa förändringar i min livssituation hände ju det som brukar hända efter ett tag. Man hamnar på en platå, man tycker det går för långsamt, och vips så har man hamnat i bantningshetsen igen. Har man då dessutom haft en ätstörning som jag har, ja då är det i princip livsfarligt att hamna där.

Det är ju inte så himla svårt eller hur? Gör det som fungerar för dig…

 

Ordentligt med motion

InstacollageDet blev extra mycket motion för mig idag. Först ett vanligt pass på gymmet (cykel och styrka) och nu på eftermiddagen kunde jag inte motstå solen, så det fick bli en promenad också. Väldigt skönt.

Våren är på gång tror jag, om bara all den här snön kunde försvinna någon gång!

Motion och belöning

Kände inte riktigt för att dra till gymmet idag igen, så jag bestämde mig för att gå en del av sträckan hem. Det var nog minst ett år sedan jag gick sträckan, men det var inte så här mycket snö senast minns jag.

20130122-202436.jpg

Känns helt okej med en tid under en timma, framför allt med tanke på hur dålig gångvägen var på vissa ställen! Och kallt var det också. Brr.

Jag hade egentligen tänkt skriva om en laxwok jag gjorde till middag, men ärligt talat blev den inte så bra, så jag ställde mig att baka istället. Jag vet, kanske inte det smartaste om man vill minska på frestningar hemma, men wtf… Jag hade lust!

chokladbröd

Det blev chokladsnittar helt enkelt. Jag använda mig av det här receptet, och det blev väldigt bra. Fast det är klart, de kommer aldrig bli så bra som  de som min mormor brukade baka. Jag avslutar således min kväll med en kopp kaffe och småkakor. Trevlig kväll!