När man pendlar

Jag har spenderat större delen av mitt yrkesverksamma liv med att pendla. Undantaget var förra våren då jag för första gången i mitt liv bodde ca 10 minuter från min arbetsplats. Massa fördelar med det, såklart, men en hel del nackdelar också.

Sedan drygt två veckor tillbaka jobbar jag på en ny arbetsplats, ungefär 1 timmes enkel resväg från min bostad. Inga problem faktiskt, men man märker en hel udda beteenden bland människor som pendlar.

Kanelpinglans pendlartankar:

Se inte någon i ögonen på tåget. Om man inte har någon smartphone eller bok att fästa blicken på bör man absolut inte se någon i ögonen på pendeltåget. Någon kan ju få för sig att man vill prata! Dessutom, vad är det för tok som inte har varken telefon eller bok med sig?!

Sätt dig ALDRIG längst ut när väljer sittplats, framför allt inte om det är mycket folk på tåget. Att med flit hindra dina medpassagerare från att kunna sitta kan möjligen betraktas som den åttonde dödssynden. Men, svenskt som det är, så är det sällan någon säger något. Nej, folk blänger passivt och mumlar irriterat, men mycket värre än så blir det inte.

Våga inte stå till vänster i rulltrappan! Det spelar ingen roll om du ska fånga den där ovanliga pokemonen, eller bara har en gigantisk väska som gör att du behöver stå mer till vänster, man får under inga omständigheter, stå till vänster i rulltrappan. Alla dessa människor som prompt ska springa uppför rulltrappan, istället för att gå uppför den vanliga trappan, kan ju inte komma fram om man gör det, vilket i sin tur öppnar upp för mer sura miner och passivt aggressivt mumlande.

Ju mer jag pendlar, desto mer inser jag att det finns så många oskrivna regler, och hur snabbt människor visar sitt missnöje om man bryter mot dessa. Kanske borde företa mig en liten studie varje morgon på tåget…