En spark där bak

Efter en ganska så seg och tröttande arbetsdag var det en ganska irriterad Kanelpingla som klev på tunnelbanan vid Slussen i eftermiddags. Hörlurarna till telefonen ligger kvar på jobbet, magen kurrar högt och det är stört mycket folk. Ringer till mannen och meddelar att jag inte tänker träna, eftersom jag är trött och inte har lust. Vad säger mannen då?

”Det är ju nu du borde gå, om det är så du känner.”

Snopet. Först blir jag sur. Jag är ju trött och jag vill ju hem! Sedan tänker jag efter. Han har ju rätt. Det kommer ju kännas bättre om jag faktiskt går. Så det gjorde jag.

Dessutom blir jag gladare än gladast när jag kommer hem och får syn på det här:

Fantastiska rosor från min fantastiska fästman. Hur underbar är inte han? Då kändes det plötsligt ännu bättre att både ha ätit bra och ha kommit iväg till gymmet.

Tacksam!

Jag är så oehört tacksam för alla ni som läser och kommenterar. Så mycket pepp och stöd! Jag skulle vilja skicka er massor med rosor, men det näst bästa får väl bli såhär:

Bildens källa.