Den här gången

Förra gången jag blev singel tappade jag allt fotfäste och brakade rakt ner i ett svart hål. Det tog mig år att ta mig upp och äntligen känna mig som mig igen. Men att säga att man kan gå igenom något sånt utan att bli förändrad vore att ljuga. Jag förändrades. Kanske inte alltid till det bättre, men det spelar egentligen inte någon roll. Poängen är att jag förändrades.

Den här gången var slutet inte lika abrupt. Det var som i Lisa Nilssons berömda Ett långsamt farväl. Det var så det kändes för mig. Nu känns ingenting. Eller jo, jag är sorgsen att ännu en relation gått sönder, och beslutsam att göra vad jag mår bra av. Och det känns riktigt, riktigt bra.

Annonser

Blicka framåt

När livet inte blir som man tänkt sig gäller det att försöka ta ett steg tillbaka och se helheten. Jag blir ledsen när jag blickar tillbaka, till det som blev fel och som nu inte går att reparera. Det är dags att blicka framåt och (klyschigt nog) försöka bli den bästa jag som jag kan bli. Det sista jag vill är att upprepa samma misstag om och om igen.

Jag visualiserar mycket med Pinterest. Matlagning, inredning och sådant som gör mig glad, som söta hundvalpar. Jag tränar, och längtar efter våriga löpturer utomhus.

Jag köper tulpaner, tänder ljus och försöker läsa. Ibland är det inte så roligt, ibland är det skönt. Det blev inte som jag tänkt mig, och jag försöker gå vidare, så gott det går.