Svacka

Jag har befunnit mig i en liten svacka sedan i torsdags. Främst har det gällt maten (som inte kontrolleras alls just nu), men till viss del också träning. Mer än två vilodagar i följd har det inte blivit, men jag blir ändå så irriterad på mig själv!

Bloggen är inte heller så rolig just nu, men det tar sig säkert snart. Tills dess får man väl hålla ut. Lite till bara.

Underbara kollegor

Min svacka går vidare. Idag blev en sån där dag där allt blir lite fel. Inte sådär katastrofalt, som det kan bli ibland, men tillräckligt för att det ska bli irriterande och frustrerande.

När jag klädde på mig i morse kände jag mig fin, men så fort jag klev ur bilen på jobbet kände jag mig tjock och obekväm. Känslan hängde kvar över dagen, ända tills jag och en kollega tog en promenad för att köpa mjölk. När vi står där i den lilla butiken vänder hon sig till mig, ler lite och säger: ”Vet du, det syns att du har gått ner.”

Lycka.

Svackor

Jag har mått ganska bra i flera veckor nu. Det vill säga, ångestattackerna har varit relativt få och och ganska lindriga. Idag har jag däremot upplevt något som händer emellanåt när jag försöker förändra mig; jag blir väldigt nedstämd över att det inte händer tillräckligt snabbt.

Jag vet inte hur många gånger vi pratat om det här i KBT:n, att livsstilsförändringar måste få ta tid och att kroppen behöver tid. Samtidigt är det oerhört frustrerande när man känner att man gör något och det verkligen inte syns?

När jag hamnar i en sån här svacka blir jag nedstämd, irriterad och trött. Hur många argument jag än radar upp för mig själv att jag måste vara tålmodig så räcker det inte. Den stora vinsten är visserligen att jag inte har någon lust att hetsäta (vilket jag hade förr), och egentligen är ju bara det guld värt.

Så varför kan jag inte bara ha tålamod?