Back in business

Så var semestern över för sommaren 2016. Jag började idag ett nytt jobb, på en skola i Järfälla kommun. Fantastiskt spännande, fina lokaler och massor med trevliga nya kollegor!

I samband med nya jobbet försöker jag sätta lite nya rutiner. Bättre matval, mättande (det vill säga, proteinrika) mellanmål och massor med vatten mellan måltiderna. Det, och att sätta mitt dagliga mål med träning och steg.

Har de senaste dagarna mått väldigt illa så fort jag äter eller dricker, till och med vatten. Det går över efter 10-15 minuter, men så himla irriterande att behöva känna det där bubblande illamåendet innan jag mår bra igen. Det blev riktigt konstigt idag när jag åt lunch med nya kollegorna, och var tvungen att pausa mitt i lunchen på grund av illamåendet. Hoppas det ger med sig med tiden.

Jag känner mig superpeppad på jobbet, med hälsan och med träningen. Det är nästan helt okej att det blir mörkare och att hösten är på väg!

13876707_10153931170488510_8404629715711399487_n

8000 om dagen 

Jag försöker gå minst 8000 steg dagen om dagen. I och med att mitt jobb är rätt stillasittande känns det ännu mer viktigt att se till att de där stegen faktiskt blir av.


267,5 körsbär har jag förbränt idag, plus 2 km löpning och 60 min styrketräning. Jag känner mig stark, och fortfarande sådär barnsligt lycklig över att klara av att göra vissa övningar. Min core börjar bli stark och stabil nu. Hon vet vad hon gör, PT-Mia!

Milstolpe

Efter att ha stått still viktmässigt ett tag nu tog idag äntligen vågen ett skutt nedåt. Så underbart att föra in statistiken i appen och upptäcka att jag inte längre klassificeras som ”fet” utan ”överviktig”! 


Kan knappt fatta att jag jobbat bort dryga 38 kg. När jag började hade jag body fat på över 50 %. Nu går det sakta men säkert framåt, och jag är starkare och uthålligare än jag varit på länge.


Nu jävlar ska jag kicka ännu mer ass!

BOOM!

Idag gjorde jag mitt hundrade pass sedan nyår! Jag har haft som utmaning att klara 100 pass innan midsommar, där minst 30 min träning där man blir andfådd räknas som ett pass.

Captura de pantalla 2014-03-11 a la(s) 15.54.03.png

3 km jogging var första passet. Jag som för någon månad sedan inte ens orkade springa  1 km orkade idag alla 3! På 25 minuter! Supernöjd!

Efter det fixade PT-Mia ett superpass för armar och överkropp. Man vet att man tagit ut sig när det är en kamp att lyfta kaffekoppen till munnen… Haha! Nu kör jag 100 pass till innan nyår. Jag är så grymt stolt över mig själv!

Nytt rekord

Jag är helt besatt av den där Zombies,run!-appen. 5 maj körde jag första uppdraget, och idag körde jag det sista i säsong 1. Galet roligt!

Det blir ju inte sämre av att jag idag sprang det längsta jag orkat någonsin. Lite drygt 3 km och sedan powerwalk i ytterlikare 1,4 km. Stolt. Och helt stört varm när jag kom in!

Beroende

Usch ja, beroende har en negativ klang för mig, kanske beroende på att jag varit beroende av mat/socker större delen av mitt liv. Så fort något hände, oavsett bra eller dåligt, firade jag med mat. Jag unnade mig. Skrattretande nog var det enda jag faktiskt unnade min kropp att bli sjuk och svag.

0d314022117c3dca0404301431addb0a.jpg

Jag kan inte nog poängtera glädjen i att kunna röra sig, och att faktiskt vilja göra det. Övningar som man aldrig trodde att man kunde som man nu plötsligt genomför, och när man märker att man blir starkare och starkare – DET är ett beroende!

Igår hade jag en otroligt tuff dag på många sätt och vis. Istället för att stoppa munnen full av mat (som visserligen är svårare med en GBP, men tro mig, det går!) så gav jag mig ut på en löptur. Underbart att känna att man vill springa, att jag vill ta mig runt istället för att sitta hemma.

I morse brände jag av 30 min intervallöpning innan mitt styrkepass med PT-Mia. Jobbigt, tufft, men så galet roligt! Det är ett beroende jag aldrig vill vara utan!

En dag för 4 år sedan

537675_10150863393223510_674861235_n

Det här är jag för fyra år sedan. Då var jag mitt uppe i behandling för ätstörningen, KBT en gång per vecka under nästan ett år. Min vikt fullkomligt exploderade uppåt och jag kände mig både fet, äcklig och olycklig på alla sätt och vis. Det var min dåvarande sambo som tog bilden, i ett försök att muntra upp mig.

Just då var vi ute på en promenad runt området. Jag promenerade mycket under den tiden, dels för att det var en del av terapin, men också för att det var skönt att röra på mig, trots skoskav, onda knän och ryggvärk. Jag promenerar minst lika mycket idag, om inte mer, men av helt andra anledningar.

Det gör mig ledsen att se tillbaka på den här bilden. Redan då hade ätstörningen förstört så mycket av mitt självförtroende och självkänsla, och just då kändes det som om inget någonsin skulle eller kunde förändras. Men det gjorde det. Jag jobbade hårt och bara 4 månader senare blev jag friskförklarad. Då började istället jobbet med att bli hälsosam och normalviktig. Det jobbet pågår ju fortfarande, som ni vet.

När jag nu ser tillbaka på den tiden är jag tacksam. Jag fick hjälp, jag tog hjälpen och jag ändrade mitt liv. Oavsett bakslag och återfall har jag aldrig trillat dit som innan. Nu, efter operationen, är det många som tror att det inte ens går, men tro mig, det gör det. Jag försöker ändra mitt beteende aktivt hela tiden. Mer träning, promenader och en bättre kost.

13173693_10153717651068510_746276607240597667_n

 

Smygande träningsvärk

Igår rivstartade jag min dag med ett pass Bodybalance på SATS. Det var ett tag sedan jag körde det passet nu, och tyvärr hade de hunnit byta program från det jag trivdes så bra med, till något som jag upplevde som betydligt svårare.

Det är fascinerande hur man kan träna så mycket som jag gör och ändå känna sig som en flodhäst på torra land under vissa träningspass. Det hjälpte väl i och för sig inte att vi bara var fyra deltagare på passet, och att jag var den som var absolut minst flexibel av alla. Nåväl, jag gjorde så gott jag kunde.

images

Annars älskar jag träningstypen. Vissa positioner känner jag mig riktigt stark i, och vissa är ju mer av en utmaning. Däremot blir jag ju inte så trött och svettig som jag blir av att löpträna eller styrketräna, och någonstans trodde jag att jag inte skulle känna av passet senare.

Haha, idag vaknade jag med både träningsvärk och stelhet. Men som PT-Mia säger, då har jag ju tagit ut mig och gjort något rätt!

Genväg

I veckan fick jag förmånen att hänga en eftermiddag med fina L, som var på besök i huvudstaden. Vi har känt varandra i många år nu (14 år tror jag bestämt!) och har följt varandra i både med- och motgångar. 

Vikt, motion och viktminskning är ju bland annat ett återkommande tema för oss, och hon delade med sig ett mycket smart sätt att tänka när det gäller träning.

För det första, sätt realistiska mål. Till exempel, hur många gånger kommer jag kunna träna i veckan. Jag har tre. Tre gånger vet jag att jag kommer kunna nå. Allt utöver de tre gångerna blir ju bonus, eller genvägar till mitt mål. Det är ju träning jag inte planerat in, men som bidrar till en bättre hälsa och starkare kropp. 


Så himla smart! Så jag tog hennes råd idag och tog en genväg till mitt mål!

Att klara mer än man tror

När jag spelade handboll fanns det vissa övningar jag hatade. Nästan alla hade med ren styrka att göra, framför allt på överkroppen. Benstyrka har alltid varit min grej, men så fort det handlat om att bära upp min egen vikt med armar eller överkropp har jag försökt slippa undan. Mycket av det har suttit i huvudet, har jag förstått nu, men rädslan för vissa övningar sitter kvar sedan tonåren.

f0bc7574f7a525c61d89f5884fe56a9d.jpg

Idag bad min PT mig att göra tricep dips. Nej nej nej, var allt jag kunde tänka när hon började visa. Sedan sa jag det: Jag kan inte. Min PT stirrade på mig, och jag skruvade på mig. Just det ja, det finns inget som heter ”jag kan inte”. Bara att testa alltså.

3×10 dips senare inser jag att, jo jag kan visst. Det är tungt och jobbigt men jag KAN. Jag tappade inte, jag orkar dra mig upp och jag har den styrka jag behöver i armar för att göra det.

Stolt över mig själv nu. Jag har kommit så långt, och mer ska det bli!

tumblr_njcavxUXYZ1siboy7o1_500.jpg