Back in business

Så var semestern över för sommaren 2016. Jag började idag ett nytt jobb, på en skola i Järfälla kommun. Fantastiskt spännande, fina lokaler och massor med trevliga nya kollegor!

I samband med nya jobbet försöker jag sätta lite nya rutiner. Bättre matval, mättande (det vill säga, proteinrika) mellanmål och massor med vatten mellan måltiderna. Det, och att sätta mitt dagliga mål med träning och steg.

Har de senaste dagarna mått väldigt illa så fort jag äter eller dricker, till och med vatten. Det går över efter 10-15 minuter, men så himla irriterande att behöva känna det där bubblande illamåendet innan jag mår bra igen. Det blev riktigt konstigt idag när jag åt lunch med nya kollegorna, och var tvungen att pausa mitt i lunchen på grund av illamåendet. Hoppas det ger med sig med tiden.

Jag känner mig superpeppad på jobbet, med hälsan och med träningen. Det är nästan helt okej att det blir mörkare och att hösten är på väg!

13876707_10153931170488510_8404629715711399487_n

8000 om dagen 

Jag försöker gå minst 8000 steg dagen om dagen. I och med att mitt jobb är rätt stillasittande känns det ännu mer viktigt att se till att de där stegen faktiskt blir av.


267,5 körsbär har jag förbränt idag, plus 2 km löpning och 60 min styrketräning. Jag känner mig stark, och fortfarande sådär barnsligt lycklig över att klara av att göra vissa övningar. Min core börjar bli stark och stabil nu. Hon vet vad hon gör, PT-Mia!

Milstolpe

Efter att ha stått still viktmässigt ett tag nu tog idag äntligen vågen ett skutt nedåt. Så underbart att föra in statistiken i appen och upptäcka att jag inte längre klassificeras som ”fet” utan ”överviktig”! 


Kan knappt fatta att jag jobbat bort dryga 38 kg. När jag började hade jag body fat på över 50 %. Nu går det sakta men säkert framåt, och jag är starkare och uthålligare än jag varit på länge.


Nu jävlar ska jag kicka ännu mer ass!

BOOM!

Idag gjorde jag mitt hundrade pass sedan nyår! Jag har haft som utmaning att klara 100 pass innan midsommar, där minst 30 min träning där man blir andfådd räknas som ett pass.

Captura de pantalla 2014-03-11 a la(s) 15.54.03.png

3 km jogging var första passet. Jag som för någon månad sedan inte ens orkade springa  1 km orkade idag alla 3! På 25 minuter! Supernöjd!

Efter det fixade PT-Mia ett superpass för armar och överkropp. Man vet att man tagit ut sig när det är en kamp att lyfta kaffekoppen till munnen… Haha! Nu kör jag 100 pass till innan nyår. Jag är så grymt stolt över mig själv!

Nytt rekord

Jag är helt besatt av den där Zombies,run!-appen. 5 maj körde jag första uppdraget, och idag körde jag det sista i säsong 1. Galet roligt!

Det blir ju inte sämre av att jag idag sprang det längsta jag orkat någonsin. Lite drygt 3 km och sedan powerwalk i ytterlikare 1,4 km. Stolt. Och helt stört varm när jag kom in!

Beroende

Usch ja, beroende har en negativ klang för mig, kanske beroende på att jag varit beroende av mat/socker större delen av mitt liv. Så fort något hände, oavsett bra eller dåligt, firade jag med mat. Jag unnade mig. Skrattretande nog var det enda jag faktiskt unnade min kropp att bli sjuk och svag.

0d314022117c3dca0404301431addb0a.jpg

Jag kan inte nog poängtera glädjen i att kunna röra sig, och att faktiskt vilja göra det. Övningar som man aldrig trodde att man kunde som man nu plötsligt genomför, och när man märker att man blir starkare och starkare – DET är ett beroende!

Igår hade jag en otroligt tuff dag på många sätt och vis. Istället för att stoppa munnen full av mat (som visserligen är svårare med en GBP, men tro mig, det går!) så gav jag mig ut på en löptur. Underbart att känna att man vill springa, att jag vill ta mig runt istället för att sitta hemma.

I morse brände jag av 30 min intervallöpning innan mitt styrkepass med PT-Mia. Jobbigt, tufft, men så galet roligt! Det är ett beroende jag aldrig vill vara utan!

En dag för 4 år sedan

537675_10150863393223510_674861235_n

Det här är jag för fyra år sedan. Då var jag mitt uppe i behandling för ätstörningen, KBT en gång per vecka under nästan ett år. Min vikt fullkomligt exploderade uppåt och jag kände mig både fet, äcklig och olycklig på alla sätt och vis. Det var min dåvarande sambo som tog bilden, i ett försök att muntra upp mig.

Just då var vi ute på en promenad runt området. Jag promenerade mycket under den tiden, dels för att det var en del av terapin, men också för att det var skönt att röra på mig, trots skoskav, onda knän och ryggvärk. Jag promenerar minst lika mycket idag, om inte mer, men av helt andra anledningar.

Det gör mig ledsen att se tillbaka på den här bilden. Redan då hade ätstörningen förstört så mycket av mitt självförtroende och självkänsla, och just då kändes det som om inget någonsin skulle eller kunde förändras. Men det gjorde det. Jag jobbade hårt och bara 4 månader senare blev jag friskförklarad. Då började istället jobbet med att bli hälsosam och normalviktig. Det jobbet pågår ju fortfarande, som ni vet.

När jag nu ser tillbaka på den tiden är jag tacksam. Jag fick hjälp, jag tog hjälpen och jag ändrade mitt liv. Oavsett bakslag och återfall har jag aldrig trillat dit som innan. Nu, efter operationen, är det många som tror att det inte ens går, men tro mig, det gör det. Jag försöker ändra mitt beteende aktivt hela tiden. Mer träning, promenader och en bättre kost.

13173693_10153717651068510_746276607240597667_n