Smygande träningsvärk

Igår rivstartade jag min dag med ett pass Bodybalance på SATS. Det var ett tag sedan jag körde det passet nu, och tyvärr hade de hunnit byta program från det jag trivdes så bra med, till något som jag upplevde som betydligt svårare.

Det är fascinerande hur man kan träna så mycket som jag gör och ändå känna sig som en flodhäst på torra land under vissa träningspass. Det hjälpte väl i och för sig inte att vi bara var fyra deltagare på passet, och att jag var den som var absolut minst flexibel av alla. Nåväl, jag gjorde så gott jag kunde.

images

Annars älskar jag träningstypen. Vissa positioner känner jag mig riktigt stark i, och vissa är ju mer av en utmaning. Däremot blir jag ju inte så trött och svettig som jag blir av att löpträna eller styrketräna, och någonstans trodde jag att jag inte skulle känna av passet senare.

Haha, idag vaknade jag med både träningsvärk och stelhet. Men som PT-Mia säger, då har jag ju tagit ut mig och gjort något rätt!

Annonser

Liten morgonreflektion

Och så sitter jag där på tunnelbanan på väg till jobbet. Plötsligt inser jag att alla tankar kretsar till träning – gårdagens sådan, mitt upplägg, löftet om ett nytt upplägg, PT:ns undran om jag verkligen inte gått ner mer än jag säger… Det vill säga, alla tankar kretsar kring träning – INTE MAT!

Bildens källa.

Det känns helt otroligt och fantastiskt, att vakna på morgonen och tänka på ömma muskler, svettiga träningskläder och funderingar på nästa träningspass.

Jo, men så klart finns några tankar om mat, men inte som tidigare. Plötsligt tänker jag på vad som får mig att orka mer, vad jag kommer bli mätt av, vad kroppen kommer utvecklas av. Inte illa av en tjej som för drygt ett halvår sedan absolut valde TV framför träning, som tyckte att promenader var höjden av vad hon orkade och som tyckte träningsvärk var obehagligt. 😀

Och förresten, gårdagens träning med PT var brutal! Mina ben skakade – bokstavligen – av utmattning efter passet. Precis som det ska vara. Men ingen träningsvärk idag! Hell yeah!

Bildens källa.

Vardagen räknas också

Igår bar jag hem kaffemaskinen som vi beställt. Som jag nämnt i föregående inlägg var det en riktigt otymplig kartong, som var riktigt osmidig att bära hem. Den vägde inte speciellt mycket, bara strax över 4 kg, men det var tillräckligt för att de dryga 1,5 km hem skulle kännas riktigt långa.

Bildens källa.

Tillräckligt långa, visade det sig, för att jag skulle få träningsvärk idag. Lite roligt att få träningsvärk av 4 kg låda när jag inte får det av 8 kg i varje hand längre. Mindre roligt var ju att gårdagens PT-timma blev inställd. Det blev dock träning igår i alla fall, om än ”bara” kondition. Jag var duktigt trött efter det oavsett. Ikväll gör vi ett nytt försök med PT.

Just nu handlar väldigt mycket om inspiration för mig. Bilder, visualisering, känslor, mat och musik. Igår började dessutom nya säsongen av Biggest Loser i USA. Jag brukar inte följa det slaviskt, men jag får lite ”kan de så kan jag”-känsla av det programmet. I säsongens första avsnitt hittade jag dessutom ny musik (ny för mig i alla fall) som jag verkligen gillar.

Give ‘em hell, turn their heads
Gonna live life ‘til we’re dead
Give me scars, give me pain
Then they’ll say to me, say to me, say to me
There goes a fighter, there goes a fighter
Here comes a fighter
That’s what they’ll say to me, say to me, say to me
This one’s a fighter

And if I can last 30 rounds
There’s no reason you should ever have your head down
6 foot 5, 220 pounds
Hailing from rock bottom, loserville, nothing town
The textbook version of a kid going nowhere fast
And now I’m yelling kiss my ass
It’s gonna take a couple right hooks, a few left jabs
For you to recognize you really ain’t got it bad

Jag fullkomligt älskar texten! ♥

Dagen efter och viktresultat

Det är klart att PT-timmen igår satte sina spår. Plural. I låren, i magen, i ryggen, i armarna. Det har varit en mindre plåga att röra mig idag, det ska ni veta. Imorgon är det träning som vanligt igen, det ska bli skönt det också.

Fredag betyder ju vägdag, och den här veckan har det gått riktigt bra. -1,9 kg blev det. Mycket av det misstänker jag är vatten, men skit samma! Jag känner mig mindre i alla fall, det är ju det som räknas. Det känslan bekräftades också idag när det blev nya byxor i en storlek mindre än vanligt!

Nya jeans från Lindex.

Så himla härligt att känna sig fin och mindre! Äntligen är motivationen på topp, och (peppar peppar) jag har ett lugn i kroppen med både maten och träningen. Nu hoppas man ju att det fortsätter så ett tag till. Inga viktmål för mig som vanligt, bara att hålla mig till det jag vet fungerar för mig.

Avslutar med jämförande bild. Det är ett år mellan bilderna. Den vänstra är tagen i augusti 2011 och den högra i augusti 2012. Vinkeln är ju inte riktigt samma, men det skiljer i alla fall ca 12 kg på bilderna. En liten skillnad är det i alla fall. 🙂

Nya starter

Idag är en dag för nya starter. Nytt jobb. Nya vanor. Nya utmaningar. Nya triumfer.

Jag vaknar med ett leende, jag känner träningsvärken i ben och rygg. Det är en riktigt härlig känsla. Det är tungt, bokstavligt talat, att ta sig ur sängen, men det känns lätt att packa träningsväskan och veta att efter jobbet idag ska jag tillbaka till jobbet och kämpa vidare.

Jag känner mig lättare än jag gjort på länge, som om världen är full med möjligheter. Idag är en dag för nya starter. Jag börjar dagen med en bra frukost, och sen KÖR VI! 😀

20120808-073143.jpg

I’m lovin’ it!

Nej, inte McD alltså, utan träningsvärken som fullkomligt strålar genom hela kroppen idag! 😀

Värst är det i rumpa och ben, men även armarna fick sin beskärda del igår. Jag hade ändå tänkt ta en morgonpromenad till min ljudbok (som vanligt), men eftersom jag vaknade av att regnet fullkomligt öser ner funderar jag helt sonika på att ta en vilodag – den första (och troligtvis enda) för veckan!

Vad ska man hitta på med all överskottsenergi såhär på morgonen då? Jo, vi bakar dinkelscones till frukost! Back in a jiffy!

Bilden är lånad från recept.nu.