När ska huvudet förstå?

De senaste två veckorna har jag haft riktiga ”tjockisdagar”, alltså när huvudet tror att man är tillbaka i den storlek där jag började, och man känner sig stor och uppsvälld. Jag har inte kunnat titta mig i spegeln utan att se allt som är fel, snarare än allt jag gillar. Det har varit jobbigt, och det för in mig på det här med kroppsuppfattning.

Jag har ända sedan jag blev gravt överviktig alltid sett mig om i ett rum där jag kom in för att se om det fanns någon större än mig. Det gjorde sällan det. Det är fortfarande något av det första jag tittar efter, det är en rutin hos mig. Likaså lättnaden när jag ser någon som är stor (och vad jag då tror är lika stor som jag).

Rent logiskt förstår jag att jag gått ned i vikt, att jag har mindre storlekar nu än innan. Men det läskiga är, att när jag ser mig i spegeln ser jag precis lika stor ut som innan. Antagligen var det tvärtom innan, jag tittade mig i spegeln och trodde att jag var mindre än jag var.

När ska huvudet komma ikapp? Kommer det någonsin att hända? Jag har mer kvar att gå ned, för min hälsas skull, men det är så påfrestande att känna den här tjockisångesten hela tiden…

Annonser

En cm i taget

Jag var noga med att ta måtten på min kropp redan från början, jag ville dokumentera förändringen från start. Första mätningen skedde dagen för flytstart, den 18 oktober 2015.

Från början såg det ut såhär:
Vänster vad: 48 cm
Vänster lår: 71 cm
Stuss: 133 cm
Mage (över naveln): 127,5 cm
Brösten: 121,5 cm
Vänster överarm: 43 cm
Hals: 41 cm
Vikt: 124,4 kg

 

Idag, drygt 5,5 månader senare, ser måtten ut som följande:
Vänster vad: 43 cm (-5 cm)
Vänster lår: 62 cm (-9 cm)
Stuss: 117 cm (-16 cm)
Mage: 105 cm (-22,5 cm)
Brösten: 110 cm (-11,5 cm)
Vänster överarm: 36 cm (-7 cm)
Hals: 37 cm (-4 cm)
Vikt: 93,5 kg (-30,9 kg)

Jag tittar på måtten och slås av häpnad. Jag mäter mig i snitt en gång per månad och tycker alltid att jag gått ned så lite, men nu ser jag ju svart på vitt, hur mycket jag faktiskt tappat. Över 2 dm över magen! Helt sjukt!

Plötsligt ersätts ångesten med stolthet och glädje. Och man peppas att orka lite till.

Hur gick det nu då?

Jag var ju helt uppe i att vi skulle resa iväg att jag helt glömde väga och mäta mig innan vi åkte! Nåja, nu är det i alla fall gjort, med ett inte jättebra resultat dessutom.

Som ni vet valde jag att inte räkna kalorier under mars, utan istället skulle jag använda mig av matdagbok. Jag skulle träna som vanligt och sen se efter en månad vad som hänt.

Såhär gick det:
Vikten – rörde sig uppåt. Ungefär 3 kg har jag lagt på mig (inkl resan). Inte jättebra men inte jättedåligt heller.

Måtten – har i princip stått stilla. Någon cm upp runt buken och någon ner runt midjan. Rätt nöjd med detta faktiskt.

Jag har tränat regelbundet, dock inte under veckan i NY. Men å andra sidan gick vi väldigt mycket under tiden vi var där. Maten har inte räknats och heller inte noterats någonstans – jag har alltså inte alls skrivit upp vad jag ätit! En del av mig tycker att det är katastrof, men en del av mig känner också att det var en nyttig påminnelse.

Räkningen av kalorier, eller noterandet av vad jag stoppar i mig är mitt verktyg. Det behöver inte ligga någon press på mig för att jag använder dem, samtidigt som jag inser att jag inte är redo att vara utan dem. Jag har inte riktigt bestämt mig hur jag ska gå vidare, mer än att jag vill fortsätta må bra. Jag vill träna (fast just nu har jag en inflammation i ländryggen…) och jag vill äta mat som får mig att orka mycket! Det är det som rör sig i mitt huvud just nu.

Bildens källa.

Nästa check

Det här kanske inte var den bästa av månader att sluta räkna kalorier, i alla fall inte med tanke på födelsedagar och firande. Jag vägde mig i alla fall idag och kan säga att jag princip står still i vikt. En liten vinst tycker jag, eftersom jag inte fyllt i någon matdagbok som planen var. Och födelsedagar har firats och firats och firats och firats. Och ska förresten firas idag också.

Bildens källa.

Det känns i alla fall ganska bra just nu. Jag känner mig mindre, och det känns som om kläderna sitter bättre. Nytt träningsprogram har jag fått också, och det är väldigt inspirerande! Nya övningar, nya utmaningar, mer muskler att utveckla. 🙂

 

Julledigt

Jag har två träningstillfällen kvar den här veckan (lördag och söndag), men i övrigt har jag tagit julledigt. Nu tar jag det lite lugnt med kaloriräkning och träningskalorier, inget dåligt samvete nu. Jullovet är redan planerat med massor av träning och träffar med vänner (och inte att förglömma: plugg), så det är inget jag är orolig för.

Bildens källa.

Total viktminskning i år vet jag inte riktigt, men från början är det nu 18 kg som försvunnit. Ibland får jag också påminna mig själv om att sedan jag började styrketräna har jag ju blivit mycket starkare, annars hade nog vikten varit lite lägre. Mindre har jag definitivt blivit, vilket märks på kläder.

Överlag är jag nöjd med året som gått, främst sedan juli. Nu satsar jag på att hålla vikten till efter jul!

Lätt att luras

Vissa dagar vaknar jag och känner mig tjockast i världen. Det spelar ingen som helst roll att jag ätit bra dagarna innan, om jag tränat precis som vanligt, eller om jag bevisligen kan ha de nya mindre byxorna jag köpt. Vissa dagar är helt enkelt sådana.

Idag är det så. Nu kopplar jag ihop det med förkylning och därmed noll träning (Gud, vad jag längtar efter gymmet!). Därför bestämde jag mig för att kolla mina mått idag igen.

20121125-103949.jpg

Som vanligt med reservation för att jag mäter något olika på kroppen. Först kommer ursprungsmåttet, sedan måttet då jag sist mätte mig och sist nuvarande mått.

Vad: 48 cm –> 46,5 cm –> 46,5 cm
Lår: 79 cm –> 66,5 cm –> 67,5 cm
Stuss: 131 cm –> 127 cm –> 125 cm
Buk: 132 cm –> 127 cm –> 125 cm
Mage: 118 cm –> 115 cm –> 112 cm
Under byst: 111 cm –> 108,5 cm –> 107,5 cm
Arm: 46 cm –> 40 cm –> 40 cm

Det ger en total förändring på -6 cm den här månaden och -40,5 cm totalt sedan första mätning. Tror det var i början av juli.

20121125-104702.jpg

Plötsligt ser man svart på vitt att nej, jag är inte världens tjockaste. Jag är 40 (!) cm mindre än för 5 månader sen. Under den tiden har jag dessutom tappat 7 kg, men ännu viktigare, förbättrat min kondition och sänkt mitt blodtryck från högt till normalt.

Det, mina vänner, känns helt fantastiskt!

Fokus på rätt saker

Jag tappar fokus ibland, fokus på varför jag räknar kalorier, varför jag tränar och varför jag allmänt gör som jag gör. Det känns som om det är rätt lätt att göra det bland alla bloggar, alla viktgrupper, alla råd och metoder som hela tiden slängs i ansiktet på en. Det gäller att ha en bra metod att påminna sig.

När jag sökte hjälp hos SCÄ hade jag såklart bara ett fokus: bli frisk från ätstörningen. När jag sedan hade gjort terapin och blivit det, vad var fokus då? Jo, att gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt. Vad är hälsosamt då?

Frukt är hälsosamt? Bildens källa.

Hälsosamt beror ju helt på vem man frågar. Jag har provat det mesta, och varje gång har jag haft en ny uppfattning om vad som är just hälsosamt. När jag körde GI var hälsosamt = långsamma kolhydrater och mycket protein. På LCHF var hälsosamt = så få kolhydrater som möjligt och mycket fett. På ViktVäktarna var det grönsaker och att hålla sig till sin gräns som var hälsosamt.

Och nu då?

Nu betyder hälsosamt helt andra saker för mig. Det innebär att jag försöker att inte lägga alltför stor vikt vid just vikten, att tänka på vad jag gjort när jag mår som bäst. Just nu betyder det att jag inte sätter några viktmål, eftersom det bara bidrar till onödig stress. Är jag en sämre människa bara för att jag inte går ner fem kilo till jul? Nej, knappast inte.

Jag mår som bäst när jag fokuserar på att just må bättre. Jag mår bättre när jag sover ordenligt, när jag äter mellanmål, när jag dricker vatten och när jag tränar regelbundet. För mig är det fokus på helt rätt saker.