Helkroppsbilder 2010-2012

Pendla i vikt är ju lite av mitt signum, jag har gjort det hela livet. Tänkte bjuda lite på hur det sett ut de senaste åren. (Faktum är att innan jag träffade min nuvarande man undvek jag kameror som pesten, därför finns det väldigt få helkroppsbilder på mig innan dess. Eller bilder alls för den delen.)

2010 – väger någonstans mellan 110 och 120 kg.

Juni 2010Liverpool, juni 2010. Ca 115 kg.

Oktober 2010Amsterdam, oktober 2010. Ca 120 kg.

2011 – har ingen egentlig koll på vikten, mer än att jag väger mellan 118 och 130 kg.

Juli 2011

Budapest, juli 2011. Ca 127 kg.

Oktober 2011

Helsingfors, oktober 2011. Ca 120 kg.

2012 – på väg ner igen, men på grund av vågen vet jag inte riktigt vikt. Gissar mellan ca 120 och 112 kg.

Maj 2012Malmö, maj 2012. Ca 117 kg.

Usch, vilket deprimerande inlägg det blev. Nu får jag helt enkelt se till att nästa helkroppsbild visar mindre!

Update: Usch, det verkligen svider i hela mig att se de här bilderna. Det slår mig hur lite som verkligen har hänt under de här åren. Eller, det har ju hänt hur mycket som helst, men inget som syns. Jag ser glad ut på alla bilder, men vi vet ju alla hur lätt det är att gömma saker bakom leenden.

Vadå? Är det omöjligt?

Alltså, jag måste erkänna att jag är besviken. Och rädd.

Jag har följt en blogg om en tjej som självmant gått ner väldigt mycket i vikt. När jag säger mycket så menar jag MYCKET. Helt själv, med stöd av kalorier, GI och motion. Nu har hon bestämt sig för att söka om en gastric bypass. Säkert helt rätt beslut för henne, men jag blev oerhört besviken.

Någonstans har jag sett upp till henne och tänkt: ”kan hon så kan väl jag!”. Kan jag inte nu? Ska vi behöva operera oss för att behålla en normal vikt? Är det kört för att man försökt gå ner innan, men inte lyckats?

Ska jag behöva spendera hela mitt liv som tjock bara för att jag inte vill bli skuren i? Jag vill inte vara tvingad att äta kosttillskott, riskera laktosintolerans eller inte kunna dricka ett glas vin till maten. Jag vill inte att kroppen och utseendet ska vara allt. Ändå får jag panik vid tanken på att gå upp mina kilon igen. Jag blir rädd om jag förstört mig så till den grad att jag inte längre går att laga.

Men mest av allt känner jag mig besviken. Så himla orättvist för hon verkar vara en så fin tjej.