Happy as the sun, lighter than a feather
Walking on the clouds when we are together
Every day with you just keeps getting better
The world’s as it should be, when are you here with me
Here with me
Ibland känns det som sommar inne fast det är höst ute. Inte en helt oangenäm känsla. 😉
Jag lever inte just nu – jag existerar. Det får vara så just nu. Det är allt jag mäktar med. Därför händer det inte så mycket här. Jag är oerhört glad för alla kommentarer. De värmer mer än jag någonsin kan förklara. ♥
Tar en paus från provrättandet och tittar ut på en blå himmel. Vår på riktigt! Och med träningsvärk från gårdagen i benen känner jag mig igång på riktigt igen! Äntligen!
Det firar vi med lite musik.
Vad passar bättre än lite peppande musik denna fredag (framför allt eftersom det är fredagen för LOV!)?
Så trött på att må dåligt. Nu tänker jag skita i det och må bättre helt enkelt. Så där.
Igår bar jag hem kaffemaskinen som vi beställt. Som jag nämnt i föregående inlägg var det en riktigt otymplig kartong, som var riktigt osmidig att bära hem. Den vägde inte speciellt mycket, bara strax över 4 kg, men det var tillräckligt för att de dryga 1,5 km hem skulle kännas riktigt långa.
Tillräckligt långa, visade det sig, för att jag skulle få träningsvärk idag. Lite roligt att få träningsvärk av 4 kg låda när jag inte får det av 8 kg i varje hand längre. Mindre roligt var ju att gårdagens PT-timma blev inställd. Det blev dock träning igår i alla fall, om än ”bara” kondition. Jag var duktigt trött efter det oavsett. Ikväll gör vi ett nytt försök med PT.
Just nu handlar väldigt mycket om inspiration för mig. Bilder, visualisering, känslor, mat och musik. Igår började dessutom nya säsongen av Biggest Loser i USA. Jag brukar inte följa det slaviskt, men jag får lite ”kan de så kan jag”-känsla av det programmet. I säsongens första avsnitt hittade jag dessutom ny musik (ny för mig i alla fall) som jag verkligen gillar.
Give ‘em hell, turn their heads
Gonna live life ‘til we’re dead
Give me scars, give me pain
Then they’ll say to me, say to me, say to me
There goes a fighter, there goes a fighter
Here comes a fighter
That’s what they’ll say to me, say to me, say to me
This one’s a fighter
And if I can last 30 rounds
There’s no reason you should ever have your head down
6 foot 5, 220 pounds
Hailing from rock bottom, loserville, nothing town
The textbook version of a kid going nowhere fast
And now I’m yelling kiss my ass
It’s gonna take a couple right hooks, a few left jabs
For you to recognize you really ain’t got it bad
Jag fullkomligt älskar texten! ♥
Jag har vakat många nätter
Förhandlat med mig själv
Jag har sagt ”du borde lämna denna mannen nu ikväll”
Det tog alltför många år för mig att äntligen bli fri
Det har slitit mig itu
Det fanns ingen bara du
Men jag är lyckligare nu
Jag är lyckligare nu
Ibland säger musik allt. Men vet du, nu släpper jag allt. Det räcker nu.
Tack och hej vännen. Vi kanske ses någon gång.
(Om n i undrar så gäller det förstås inte mannen i mitt liv. Han är fortfarande mitt allt. ♥)
Idag har jag kavaj-måndag. Jag älskar kavajer, men har nästan aldrig på mig det, eftersom jag tycker att jag blir begränsad rent rörelsemässigt i klassrummet. Idag är alltså ett undantag, mest för att jag kommit överens med en elev om att vi skulle ha kavajer idag. Det går ju inte att förneka att man känner sig extra fin i en kavaj.
Äh, det där blev ju ingen bra bild alls.
Nå ja. Tänkte väl mest bara kika in en kortis och berätta om något roligt som händer imorgon. Då dyker det nämligen upp en journalist till lilla mig och mannen som ska skriva om hetsätning och att ta sig ur det. Hur spännande som helst!
Tills dess, dagens musik för mig:
Idag har det verkligen inte blivit något produktivt gjort. Mannen känner sig lite krasslig, samtidigt som jag känner mig lite bättre. Förhoppningsvis går jag ut en sväng imorgon istället. Det är dags att tag i sig själv nu.
Kanelpinglan 