Vardagen räknas också

Igår bar jag hem kaffemaskinen som vi beställt. Som jag nämnt i föregående inlägg var det en riktigt otymplig kartong, som var riktigt osmidig att bära hem. Den vägde inte speciellt mycket, bara strax över 4 kg, men det var tillräckligt för att de dryga 1,5 km hem skulle kännas riktigt långa.

Bildens källa.

Tillräckligt långa, visade det sig, för att jag skulle få träningsvärk idag. Lite roligt att få träningsvärk av 4 kg låda när jag inte får det av 8 kg i varje hand längre. Mindre roligt var ju att gårdagens PT-timma blev inställd. Det blev dock träning igår i alla fall, om än ”bara” kondition. Jag var duktigt trött efter det oavsett. Ikväll gör vi ett nytt försök med PT.

Just nu handlar väldigt mycket om inspiration för mig. Bilder, visualisering, känslor, mat och musik. Igår började dessutom nya säsongen av Biggest Loser i USA. Jag brukar inte följa det slaviskt, men jag får lite ”kan de så kan jag”-känsla av det programmet. I säsongens första avsnitt hittade jag dessutom ny musik (ny för mig i alla fall) som jag verkligen gillar.

Give ‘em hell, turn their heads
Gonna live life ‘til we’re dead
Give me scars, give me pain
Then they’ll say to me, say to me, say to me
There goes a fighter, there goes a fighter
Here comes a fighter
That’s what they’ll say to me, say to me, say to me
This one’s a fighter

And if I can last 30 rounds
There’s no reason you should ever have your head down
6 foot 5, 220 pounds
Hailing from rock bottom, loserville, nothing town
The textbook version of a kid going nowhere fast
And now I’m yelling kiss my ass
It’s gonna take a couple right hooks, a few left jabs
For you to recognize you really ain’t got it bad

Jag fullkomligt älskar texten! ♥