Back in business

Så var semestern över för sommaren 2016. Jag började idag ett nytt jobb, på en skola i Järfälla kommun. Fantastiskt spännande, fina lokaler och massor med trevliga nya kollegor!

I samband med nya jobbet försöker jag sätta lite nya rutiner. Bättre matval, mättande (det vill säga, proteinrika) mellanmål och massor med vatten mellan måltiderna. Det, och att sätta mitt dagliga mål med träning och steg.

Har de senaste dagarna mått väldigt illa så fort jag äter eller dricker, till och med vatten. Det går över efter 10-15 minuter, men så himla irriterande att behöva känna det där bubblande illamåendet innan jag mår bra igen. Det blev riktigt konstigt idag när jag åt lunch med nya kollegorna, och var tvungen att pausa mitt i lunchen på grund av illamåendet. Hoppas det ger med sig med tiden.

Jag känner mig superpeppad på jobbet, med hälsan och med träningen. Det är nästan helt okej att det blir mörkare och att hösten är på väg!

Clean Eating

Den senaste tiden har jag blivit mycket intresserad av det som kallas clean eating. Som bekant har jag ju slutat med dieter, utan jag tror på det här med äta allt men i lagom mängd. Dessutom har jag börjat fundera på vad viss mat gör med min kropp, och hur jag ska äta för att må så bra som möjligt. Jag kan förstå att det kan verka som ytterligare en diet, men jag tänker snarare på mat som kan optimera kroppens funktioner. Dessutom känns det bara logiskt att inte äta för mycket tillsatser.

En definition av clean eating som ges på nätet är sådant som är utan artificiella smakämnen, tillsatser och socker. Tanken är att maten ska vara så ren från sådant som möjligt. Då faller det ju sig dessutom naturligt att vitt bröd, godis och snabbmat faller bort. Det är däremot inte som raw food, där man inte lagar maten över en viss temperatur.

Jag har börjar lite lätt att laga mat som faller under clean eating redan:

Bananpannkakor med hallonkvarg och honung.

Kycklingfilé med blandsallad och surdegsbröd.

Balsamgalserad lax med blandsallad och ris.

Allt det här har väckt intresset för matlagning igen. Allt vi äter är ju förstås inte clean eating, men målet är att så mycket som möjligt av de lagade måltiderna ska vara det. Sedan återstår att se om jag ska fortsätta räkna kalorier, eller om jag ska äta såhär. Vi får se. En sak är i alla fall säker: nya mantran för mig är ”ingen paus” och ”failure is not an option”.

Tuff period

Det är en riktigt tuff period nu, jobbmässigt. Tiden springer iväg och arbetet kantas av konflikt och tråkigheter. Tyvärr blir det inte mycket tid kvar att blogga då, men jag ska försöka skriva lite senare ikväll igen!

Halvt om halvt död

Sällan har jag varit så lycklig över att en arbetsvecka varit slut som den här veckan. Usch, en total emotionell berg-och-dalbana hela veckan, och tyvärr blev det inte bättre idag, trots att jag mådde så bra igår kväll. Istället låg jag vaken i natt och när jag väl somnade ringde klockan efter bara någon timme.

Ser fram emot en lugn helg… fylld med rättning av nationella prov, skrivande av essä och läsande av kurslitteratur. Tills nästa gång önskar jag er en skön fredagskväll!

Bildens källa.

Att krackelera

Nu är det snart bara en vecka kvar innan jullovet. Såhär nära de stora loven är det alltid väldigt hårt. Stressigt.

Bildens källa.

Det var just på grund av den här stressen som jag idag en kort stund i morse totalt föll ihop. Jag var tvungen att låsa in mig på toaletten och gråta.

Jag vet att det blir så ibland. Jobbet blir övermäktigt. Man behöver en stund att bara andas, tänka på något annat och bara koppla av. Förutom mina fantastiska kollegor som kom till min undsättning idag, ser jag fram emot kvällens PT-pass också. Tänk vad skönt att motion kan bli en sådan avkoppling, fast man svettas mängder.

I övrigt jobbar jag på ett inlägg med ett foto i timmen, typ. Det kommer upp senare ikväll!

Att jobba med människor

Jag jobbar med människor. Det innebär att varje dag får jag nöjet att träffa ungdomar, att se dem formas och förhoppningsvis forma några av dem själv. Ni som känner mig vet att jag jobbar som lärare.

Min huvudsakliga uppgift är således att lära ungdomarna något. Vad detta något kan vara ändras ju förstås från dag till dag och från person till person. Ibland kan det vara att lära medmänsklighet, att lära rättstavning eller att lära tålamod. Det kan handla om att visa hur man analyserar en novell eller att man ska tro på sig själv.

Men, att vara lärare innefattar såklart en mängd andra saker också. Låt mig illustrera detta med några exempel från förra veckan. Under förra veckan var jag:

• lärare – för de klasser som jag ansvarar för
• mentor – för de elever som jag har extra ansvar för
• sjuksköterska – en elev hade fått frätande vätska i ögat och den riktiga skolsköterskan jobbade inte den dagen
• kurator – eftersom vår vanliga kurator är sjukskriven
• sekreterare – på våra möten
• medmänniska – för de elever som inte har någon annan att prata ”skit” med
• kollega – och kunnat utbyta pedagogiska tips
• mamma – för de elever som behöver en extra påminnelse om något, eller liknande

Jag älskar mitt jobb, tro inget annat. Jag älskar möjlighet att hjälpa och finnas där för någon, men inte till vilket pris som helst. Någon gång skulle jag vilja att de som bestämmer om våra löner och rättigheter, om skola och utbildning, insåg att det är människor vi jobbar med. Eleverna är inte tomma kärl som ska fyllas, inte bråkiga barn som ska tuktas. Vi jobbar med M Ä N N I S K O R. Snälla, ge oss lite tillbaka för vi ger så oehört mycket för vårt jobb.

Glädjen i det g(l)ömda

I morse när jag var så trött att jag halvt om halvt fortfarande sov rev jag runt i garderoben efter någonting att ha på mig. Jag rensade ju bland mina kläder för ett tag sedan, och jag vet att jag vek ihop alla mina jeans och la dem på något bra ställe – problemet var ju bara att jag inte mindes var! Till slut lyckades jag dock hitta lådan i fråga och fick tag på ett par mörka ”finjeans”.

Byxorna köpte jag någon gång tidigt förra året, och jag vet att de var ganska trånga när de kom. Jag tror att jag totalt sett använt dem en eller två gånger, eftersom jag alltid känt mig så obekväm i dem. Förstå glädjen när jag idag drar på mig dem och inser att de till och med är lite stora!

Bildens källa.

Det är skönt med lite småglädje i vardagen, framför allt när stressmonstret visar sitt fula tryne på jobbet hela tiden. Idag ska jag vikariera för en lärare som är sjuk, vilket i sin tur leder till dåligt med tid att planera mina egna lektioner på måndag. Skönt då att jag inte slösar på tiden genom att göra andra saker, eller vad säger ni? 😛

Piffad

Det finns ju helt klart vissa fördelar med att jobba på en skola där frisörprogrammet finns. Idag var en sådan dag. På förmiddagen har jag varit modell för en elev som skulle öva tvätt, föning och lockning. Tjusigt värre, eller vad säger ni?

På eftermiddagen kom nästa elev och frågade om jag kunde tänka mig att bli klippt av henne. Inte bara fick jag en fin klippning, utan jag fick en mycket sällsynt möjlighet att lära känna henne lite bättre.

Det är fortfarande raspigt i halsen, men bättre än tidigare. Jag kanske vågar träna igen på söndag eller så. Vi var bortbjudna ikväll, men jag var tvungen att tacka nej eftersom jag är helt slut efter dagen. Det märks när man inte riktigt är på topp, även om man inte far omkring fysiskt i det här jobbet.

Vad ska ni hitta på ikväll?

Urvriden

Så har då äntligen alla elever gått sin första dag i skolan (där jag jobbar alltså). Det är alltid lika uttröttande, vilket resulterat i att jag suttit vid skrivbordet som en död råtta den senaste timmen. Jag har massor som skulle behövas göras, men jag kommer inte igång. Inte ens kaffet kickar igång mig. Då vet man att det är illa.

Jag ser dock fram emot träningen senare ikväll. Den är lite av en livlina just nu.

Bildens källa.

Sista dagen på jobbet

På riktigt. Sista dagen. Idag är sista arbetsdagen på den här skolan. Nästa vecka går jag tillbaka till mitt förra jobb, dock med nya förutsättningar.

Det känns bra och tråkigt på samma gång, precis som det alltid gör när man byter jobb. Och lite läskigt också. Man vet ju vad man har, men inte vad man får.

Men nu får det räcka med jobbyten på ett tag. Jag är trött på att byta arbetsplats en gång i halvåret. Nu vill jag vara kvar, jobba in mig och bli riktigt, riktigt bra på den arbetsplatsen. Därför hoppas, hoppas, hoppas jag att det blir bättre den här gången!